En ny kropp

Jag vet att det varit lite gnälligt här på bloggen ett tag och det kommer inte bli bättre nu. Det värsta med att ligga sjuk är att ryggen tar stryk. Jag blir total invalid. I går när jag gick och lade mej i sängen så hade jag en knöl stor som en liten boll på min vänstra sida av ryggen, idag när jag vaknade hade jag en nästan lika stor boll på höger sidan. Det är alltså musklerna som förvandlas och förhårdnar och svullnar och värker. I närmare en halvtimme försökte jag strecha, ligga på spikmatta, röra på mej så att jag skulle 
vara något annat än en värkande bomb.  Då i mitt stilla sinne önskade jag mej en ny kropp.

Varför önska sej?

Varför inte skapa?

Vad är det som gör att jag inte skulle kunna få en ny kropp?

Vad är det jag önskar mej mest av allt? Det jag önskar mej mest av allt egentligen? Förutom de saker jag har och att alla ska må bra och att svälten ska upphöra och krigen bytas mot fred och att pedofiler ska sluta ha vidriga böjelser osv. Vad är det jag önskar att just jag ska få mest av allt? Jo en bättre kropp. Varför ger jag mej inte en bättre kropp för då? Om jag nu så gärna vill ha det? Ja, varför?

Här kommer varför, jag har sedan jag var 13år tränat stenhårt upp till fem timmar om dagen, jag har gått på dieter som ska vara bra för mej, expreminterat med mej, allt för att förstå varför jag stadigt ökat i vikt. Jag har slagits med doktorer i två omgångar, först i sju år när jag hade så ont i magen att jag svimmade ett par gånger i månaden, De gjorde tusen undersökningar och frågade om jag behövde en psykolog. Först sju år senare upptäcktes det att jag hade glutenallergi. Sedan drabbades jag av oförklarig trötthet, låg temp, organen i kroppen gick ner på lågfart och läkarna frågade om jag behövde en psykolog. Tröttheten finns kvar till viss del och diagnoser som pco, struma, trombos och annat hittades under tiden. Mycket av tröttheten försvann när jag fick ett östrogenpåslag när jag oförklarligen blev gravid. Under hela tiden har jag kämpat, kämpat mot att bli smalare, orka fast jag inte orkar, stå emot smärtan fast kroppen säger ifrån. Efter graviditerna fick jag problem med ryggen och träningen har minskat drastiskt. Jag red tills jag var gravid i femte månaden med sista barnet. Jag tränade aerobics och yoga under första graviditeten fram till åttonde månaden. Men ryggen bråkar med mej. Tröttheten ligger som ett skynke över hela min existens. Och jag ser ingen ljusning.

Om jag nu verkligen, verkligen vill ha en ny kropp, och nu talar jag inte bara om viktminskning, jag talar om en kropp som håller för aktivitet och passivitet. En kropp som kan göra det jag vill göra. En kropp som inte gör ont hela tiden. Ja, då får jag väl helt rikta in mej på att skapa det. Så det ska bli mitt löfte till mej själv. Jag vet inte hur, jag vet inte på vilket sätt. Men jag lovar mej själv att göra allt jag kan för att strukturera om min kropp så att den håller bättre och blir starkare. Jag har levt med smärta, konstant 
varje dag sedan jag var 16år - det är 20år nu. Nog kan jag överleva lite smärta på vägen? Så om ett år  hoppas jag på en friskare och en starkare Åza här på bloggen.  Kanske, kanske också en något lättare Åza.