Det bästa att ge barnen

Volontärjobb på Africat

Jag har alltid drömt om att ge det bästa till mina barn. Ända sedan Stora N kom ut från min livmoder har jag drömt om att ta honom ut i världen för att uppleva saker. Nu har jag två barn till att dela den upplevelsen med. Idag har jag inte pengarna. Det är dyrt, riktigt dyrt. Men jag har börjat titta på olika volontär arbeten som skulle passa oss. Att kunna åka runt i världen och göra skillnad till samma peng som en solsemester, fast utan lyx  kanske inte låter som en dröm för de flesta. Men för mej klingar det som musik i öronen. Att vara på Africat, som är en av de billigare volontärjobben, kostar ca 4000 kr för en vecka, bortsett då för flygningen. Vad flygning för 4 personer till Afrika kostar har jag inte vågat ta reda på. Jag har drömt om Africat sedan jag var 16år. Det skulle bli ca  40 000 för hela familjen för två veckor. Bortsett flygresan. Det är inte så farligt! Jag tror till och med Marcelo skulle tycka att det vore spännande. Jag har även hittat andra roliga projekt bland annat med sköldpaddsuppfödning på Galapogos öarna, om att stärka kvinnor i Kenya, barnhemsbarn i Sydafrika och Kambodja..... det finns så mycket jag skulle vilja dela med mina barn och med Marcelo. 

Jag vet att mina barn skulle uppskatta äventyret. Jag vet att de vill hjälpa till och uppleva saker. Min far lät mej få vara med om saker i tidig ålder. Resor, människor, platser. Det har berikat mitt liv oerhört mycket. Av alla saker jag kan ge barnen, av alla råd och kramar jag kan dela ut så tror jag att det bästa jag kan ge dem är livet själv. Andra människor, andras erfarenheter, intryck och upplevelser som berör. Jag tror att det är sakerna som är bestående och som kommer att forma dem till bättre människor. Dessutom får jag uppfylla mina drömmar. Och de kan då se att man inte behöver sluta drömma och leva bara för att man fått barn, bara för att man blivit vuxen. Än så länge har vi inte pengarna till det. Barnen är för små. Men om vi sparar och planerar ett tag till så hoppas jag att vi om några år kan resa tillsammans. Och är jag modig nog, kanske jag drar iväg en gång i förväg helt själv...... Drömma kan man ju. Och jag tänker inte sluta med det!