Siesta

I morse hoppade jag upp, pigg som tuppen. Jag började dagen med en powerwalk med hundarna, tömde diskmaskinen, gjorde frukost, plockade undan i huset, kollade om det kommit in några 
nya lediga jobb. När solen strålade som mest gick vi ner till sjön en sväng,alltid lika uppskattat! Sedan när vi kom hem fixade jag med födelsedagspresenter till min snart-väldigt-gamla sambo. Sedan blev det lunch och lite vuxen-fix. Nu är tanken 
att jag skulle träna hundarna. Men energin är slut. Jag sitter och glor på datorn och önskar att jag kunde få sova en stund. Men då får jag dåligt samvete för allt som jag borde göra. Så istället gör jag...ingenting.


Jag har märkt att jag behöver lite siesta en timme eller två på dagen. Jag som alltid kört på tills alla göromål är klara och sen tagit en paus. Nu har jag  märkt att jag måste ta ett andningsbreake mitt i. Gör jag det orkar jag en sväng till sen och är på glatt humör.Men då blir det sent på kvällen..... Trots att jag VET att det funkar, så är jag jätte skraj varje gång jag ger mej själv lov att vila, rädd för att jag inte ska få mer gjort på hela dagen... Så fånig jag är! Men nu ska jag ta en liten paus. Regnet har kommit hit, Stora N spelar Playstation och flickorna leker hund. Sedan när jag piggnar till ska jag laga mat och träna hundar. Mina hundar. Och jag ska ta en längre kvällspromenad. Och är jag riktigt pigg ska jag träna till Wii när alla har somnat!