.....och semesterns baksidor

När man läser om andra människors glorifierade liv på nätet är det många som får ångest och många saknar just den lite mindre "fina" sidan av livet. Här kommer vår baksida.

Vi har verkligen haft en fantastisk semester. Jag är jätteglad att vi kom iväg. Jag är till och med stolt över att jag faktiskt gjorde det. Fast det inte är nån större grej att dra iväg ensam med tre barn, en hund, ett anti-tält och en kylväska i en trasig bil. Men det här är mitt första steg mot modigare äventyr med barnen.

En dag i Astrid Lindgrens värld med underbart sällskap är inte så mycket att orda om. Allt gick bra. Visst blev det lite gnäll några gånger, men absolut inget jag kommer att komma ihåg om tre veckor. Pluto klarade till och med av smällen när Mattisborgen gick i tu. Då tackade jag mej själv för att jag inte valt att ha med Bobbo - som är skotträdd. Han hade inte repat sej på hela semestern!

Eländet började när vi väl kom till Talluddens camping på Öland. Klockan var vid nio på kvällen och det blåste full storm. Stora N var vaken och försökte hjälpa mej att sätta upp tältet. Vi var chanslösa! Allt blåste bort. Tältpinnar, duken...... Stora N kämpade hårt för att hålla i sina delar, men tältet blåste upp och ner. Jag vände på tältet. Det blåste in i bilen. Tältet blev snett, gick inte att få upp och det slutade med att jag satt och asgarvade på marken med ett tält som fladdrade i vinden. För jag sa väl att jag inte äger ett vanligt tält? Nej, jag satsade på att det skulle gå bra i vårt tävlingstält. Alltså ett högt tält, utan innertält som jag använder när jag är ute och tävlar med hundarna. Tillslut kom det två starka karlar och deras tre lite större barn och förbarmade sej över oss. Med gemensamma krafter lyckades vi få tältet på plats, tio meter från stranden, ute på en udde, där vinden piskade över oss hela semestern. För stormen bedarrade dagen efter, men det märktes inte ute på vår lilla tält-udde. Där var vinden så kraftig hela tiden att vi var nästan tvugna att skrika för att göra oss hörda. Bara 200 meter bort var det inte alls så, men där var det tältförbud- där var det husvagnarnas plats. Vinden tvingade in oss i tältet när vi skulle äta middagarna, det fick oss att laga mat inne i tältet och det fick oss att tveka att gå upp på morgonen. Den där sabla vinden fick mej att tveka att åka hemmåt på kvällarna. Jag hatade tillslut den där blåsten och var nära att packa ihop och åka till en annan camping. Det som fick mej att tveka var att jag var tvungen att packa in allt i bilen och sedan packa upp allting igen.

När vi väl hade ätit eller när vi väl hade kommit upp gick det faktiskt ganska bra. Ungarna lekte på lekplatsen, vi busade runt på stranden, i jackor, men ändock. Vi överlevde blåsten även om den inte var vår bästa vän.....

Nästa enorma bakslag var maten. Fy bövelen vilken dålig mat de har på Ölands djurpark! Dyr som smaragder och smaklös som jag vet inte vad. Barnen som älskar pomme, vägrade äta pomme inne i parken. Till och med glassen var riktig onödig äcklig. Vilket är mitt betyg på all den mat vi åt på Öland, onödigt äcklig. Räddningen var den egenhända maten vi lagade på stormköket inne i vårt tält på kvällarna. Riktig mat med goda grönsaker! MUMS! Och dyrt var det på alla matställen. En lunch för oss fyra gick på en bra bit över 300kr samtidigt som det var så lite mat att vi inte blev mätta. Dålig service, och omöjliga, strikta regler som gjorde att det inte gick att byta ut delar som vi inte kunde äta gör att djurparksäventyret faktiskt fick ett minus i kanten. Jag förstår att de flesta tog med egen mat!

Att ha med Lilla N är också alltid en chansning. Hon är duktig på att bryta alla regler, reta upp sina syskon, vara påfrestande och ständigt tjafsa emot. Under våra dagar tillsammans var det inget undantag. Det är inte alltid lätt att ha tålamod med min yngsta madamme, men jag hade bestämt mej för att det skulle funka. Och det gjorde det! Några tålmodsprövningar blev det, en del hot och ett par utbrott. Men hon växte under den här semestern, blev lite klokare och framförallt var det bra mycket mindre sammandrabbningar under dessa dagar tillsammans än det brukar vara under en hel dag med Lilla N här hemma.

Vi hade ingen sån där Hollywood-semester, där man skrattar hela tiden och som man kommer att minnas som den bästa semestern någonsin. Ni vet där solen strålar i kapp med glada barn, kramar, lek och där bra stämningsmusik ligger som en kuliss bakom upplevelsen. Men vi hade verkligen en riktigt bra semester, trots att det var i vår verklighet, utan musik, med lite regn, mycket blåst, dålig mat men med hög mysfaktor.