Mitt bland alla människor under Pippi förställningen, då vilar han. |
När barnen gick i Riddarskola somnade Pluto på jackorna. Det var riktigt tråkigt tyckte han, men var ändå med på noterna. |
under dessa dagar och inte ens när en liten kille på drygt året överumplade honom medan han sov på slottet och föräldrarna förfärat bad om ursäkt lyfte Pluto knappt mer än på huvudet och suckade. Ett litet för stor intresse för djuren i parken visade han genom att spänna kroppen, men blir det för mycket för honom vänder han bort huvudet och väljer att inte konfronteras för att han känner att han inte vet hur han ska reagera.
Första natten i tältet var han ganska orolig, vågade inte gå in när tältduken slog i vinden och hoppade upp så fort någon reste sej. Andra natten var han cool lugn och jag kunde lämna honom i tältet utan att han brydde sej. Lilla N har gått med honom mest under dessa dagar. Mest har hon hållt kopplet i handen och fått många förtjusta tillrop när den lilla, söta flickan gått med den stora, lydiga hunden. Andra hundar ha rmorrat och gjort utfall, han har inte bevärdigat dem med en blick.
Ett riktigt bra träningspass fick vi till under dessa dagar. Mest har vi kramats, promenerat och lekt tillsammans. Oj som vi har lekt. Mest på stranden, han och jag. Vi har bondat och haft riktigt roligt tillsammans. Vi har varit nära, nära, kelat och skapat förtroende. Stora N och Pluto har kastat boll tillsammans,
gjort av med lite energi och även Mittimellan N har visat ett visst intresse för Pluto. De har sovit tillsammans, hans tass i hennes hand, hans huvud på hennes lår, hon med armen runt hans kropp.
Att ha med Pluto har varit väldigt enkelt. Inte många minuter har vi varit ifrån varandra. Det var när vi duschade och när jag diskade. Annars var vi tillsammans hela tiden. Om målet med att han ska känna en större trygghet hos mej är nått vet jag inte än. Här hemma har Bobbo tagit sin självklara plats med huvudet i mitt knä och Pluto har lagt sej i sin säng. På promenaderna går Bobbo långt där framme och Pluto går nära mej. Men jag har blivit mer uppmärksam på att Pluto behöver mej. Han blir orolig om han inte ser mej. Bara han vet att jag är i närheten så är det okey. Men han vill ha mej där. Han är otroligt uppmärksam på mej. Läser av mina signaler hela tiden och väntar på att få
kommandon och dirregeringar. Han är en sån underbar hund att ha att göra med, att träna med och ha som familjemedlem. Han är ett föredöme för sin ras.En ambassadör som inger lugn till sin omgivning. Alla som ser honom ger uppskattande kommentarer, kommer fram och vill hälsa, kommenterar honom i positiva ordalag och känner sej trygga med honom. Jag hoppas verkligen bråken mellan grababrna lugnar sej så att jag kan behålla Pluto här hemma. Då kommer han att få följa med på fler semestrar och fler äventyr. En lättare hund får man leta efter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar