Att bo nära sjön

Vår sjö. Vårt andningshål

Vår sjö är inte den finaste i Sverige. Inte ens topp 100. Vattnet är inte klart och blått. Mer grumligt och brunt. För några år sedan hade vi problem med alger. Nu är det vass, löv och pollen som gör att vattnet ibland ser lite skräpigt ut. Men det är inget fel på vår sjön. Vattenprover visar att sjön visserligen inte mår så bra biologiskt, men att vattnet inte visar några som helst farliga partiklar. Alltså fritt fram för alla att bada. Och som vi badar!
Eftersom det inte är den finaste sjön så är det ingen rusning till vår sjö. Det är mest vi i området som badar, och en o annan cykel- eller båtgäst. Eftersom vi har två badplatser bredvid varandra så faller det sej så att badplatsen vi har får vara i fred och den andra badplatsen drar till sej fler gäster. Två, tre familjer max brukar det vara om man har otur (eller tur om man känner sej social).

Hundarna kan alltid vara med. Dessutom får de nyttig simträning!

Att bo så nära sjön och ah de möjligheterna som vi har är livskvalité som är obetalbar. Hundarna får vara med oss hela dagarna. Jag behöver inte ha dåligt samvete för dem och vi kan vara därnere hur länge som helst. Ungarna kan roa sej i timmar med att bada, hoppa från bryggan, bygga sandslott och räkna båtar som åker förbi. Hundarna får apportera, leka med oss och träna passivitet vid strandbrynet. Det blåser svalt vid sjön och på sommaren är det runt 25grader i vattnet. Det är helt fantastiskt! Makalöst. Jag får nypa mej i armen om och om igen för att inse att vi bor i paradiset. Så här varma dagar som vi har nu, då bor vi nere vid sjön.

Vi plaskar och leker i vattnet, njuter av känslan.

För mej innebär de här möjligheterna att varje dag finna anderum. Jag har lugnet runt mej. Den stressiga vardagen kan kopplas bort mycket snabbare nu än när jag bodde mitt inne i stan. Jag kan sätta mej på altanen och lyssna på tystnaden. Jag kan gå ner till vattnet och ligga och flyta medan jag stirrar upp på den blå himlen. Jag kan hitta tillbaka till balansen bra mycket snabbare idag än vad jag har kunnat. Jag blir tacksam för livet av att bo här ute. Det är obeskrivbart vilken skillnad sjön gör för mej. När jag bodde i min farfarfars lilla torp hade vi också "på-landet-känslan" men vi hittade ingen svalka heta sommardagar. Ingen skridskobana på vintern. Och jag saknade det. Redan då. Nu har jag möjligheten och jag använder den. Andas. Njuter. Lever.