Jag har tävlat idag!

Idag gjorde jag min debut i HTM och min debut i officiell freestyle. Jag gjorde jag faktiskt smygdebut förra året på en tävling, men har sedan dess inte kört freestyle. 


Jag har haft så underbart roligt idag. Vilken dag! Jag är såååååååå nöjd!

Vi börjar med att klappa igång publiken!

Första klassen var HTM klass 1. Där är jag med. Nervös är bara förnamnet. Jag trodde jag skulle gå sönder. Jag fick startnummer 7. Pluto fick sitta i bilen och Bobbo och jag förberedde oss med köttbullar och mycket fotgående. Sedan var det bara att ta sej in på plan. Och herre jösses vad skoj vi hade! Bobbo var med mej. Han var glad och positiv och allt man bara kan önska sej. Låten går ju 300 och min älskade kära fantastiska hund gjorde allt jag kunde begära av honom. Jag strålade som en sol när vi gick av planen. Gratulationerna haglade över mej. Vi fick så mycket beröm. Sen säger speakern;
-Det där gick ju bra. Jag måste bara få läsa upp vad en av domarna har skrivit: "Härligt ekipage. Så här ska HTM se ut, glädje, samarbete och show."
Vi tog ledningen i klassen och fick uppflyttningspoäng. Jag var så lycklig! 
Ledningen höll vi sedan till sista ekipaget som snodde åt sej första platsen, men vad gör det? Min prestation och Bobbos engagemang blev ju inte mindre för det.

Ett program med hejdundrandes fart!

Under lunchen var det dags att kladda vattenfärg i ansiktet och göra oss redo för freestylenumret. Det märktes att den kvava värmen och hällregnet hade sin verkan på hundarna. Bobbo var dessutom lite däven efter första numret. Men vi gick in och Bobbo var med, gjorde allting men blev lite godistokig när han inte fick nån belöning där han brukar, så då föll han ur vissa moment och jag fick kämpa för att numret skulle flyta på. Men det gick och jag kände verkligen att min älskade hund presterade vad som kan förväntas av honom. 

Bobbo och jag mitt i programmet

Så jag gick av banan med en underbar känsla i kroppen. Fast jag vet att vi kan lite bättre. Men det spelade ingen roll, jag var ändå supernöjd. Återigen kom massor av snälla människor fram och gav mej beröm för programmet. Och jag var jätteglad för det. Så hämtade jag Pluto och skulle gå en kissrunda när spekern glatt berättade att tre ekipage hade fått uppflyttningspoäng. Jag visste att jag inte var bland de första. Så bra hade det inte gått. Herregud, Anita Axelsson hade startat strax innan mej. Och hon är en av Sveriges bättre hundförare! Och mycket riktigt de två första platserna var inte mitt namn. Men inte heller den tredje. Jag blev så besviken. Halva kissrundan analyserade jag mitt program. Undrade vad det var som var fel. När jag kom tillbaka till tävlingen kände jag att jag trots allt var lika nöjd över Bobbo som när jag gått av planen. 

Slut posé för Bobbo och mej!

Berömmet fortsatte strömma mot mej. Och vad spelar ett par poäng för roll?


I klassen var det 38 startande. Efter ett tag sumerade speakern igen den nya ställningen. Det visade sej att jag inte var medräknad i den första sammanställningen. Jag låg på en tredje plats och hade fått uppflyttningspoäng! DÄR SATT DEN! Helt plötsligt kändes det ännu bättre. Jag slutade på en femteplats med väldigt ojämna domarsiffror. Men jag slog Anita Axelsson, som är lite som en idol för mej. Och det kändes bra det med. Vad som var viktigast ändå var att jag trots allt var nöjd med vårt uppträdande även när jag trodde att domarna hade givit oss dåliga poäng. Och det kändes bra. Riktigt bra!

Bobbo vann två rosetter. 2;placering och 5;e placering

Nu är jag så lycklig!