Ny dag, nya hästatag

Det är ju tur att det blir en ny dag så man kan ta nya tag. Är precis hemkommen efter en sen tur till stallet. Det regnar lite fint och det började bli mörkt men jag tänkte minsann rida ändå. På gräsbanan. Jag gick ut och tittade på banan, planerade vad jag skulle träna på - volter, serpentiner och snett igenom. Sedan hämtade jag in min gäspande häst. Han var sur idag. Strök öronen bakåt när jag spände sadelgjorden. Men då fjäskade jag för honom, kliade på bästa ställena, pussade på mulen och pratade bäbisspråk. Han veknade lite. Väl på banan gick det jättebra! Trots flyende rådjur och annat skrammel från gården. Han lyssnade på skänklarna bättre än tygeltagen. 

Han är med på allt jag gör på ryggen.
Känslig och istadig samtidigt.

Han gjorde volter rundare och rundare, stora och små. Han ökade steglängden när jag bad honom och vi tränade på att stanna via att jag knep med knäna och lutade bakåt, utan att använda tyglar. Han gäspade flera gånger. Han är inte van att träna så sent. Men vilken lycka det känns när man går två steg framåt.

Vi tar sikte framåt igen!

 Han är fantastisk på så många sätt min pålle! Jag är stolt över mej själv också. Att jag inte ger upp när jag inte riktigt vet vad jag ska göra, fast jag blir orolig. Jag har kommit en lång väg sedan jag satt upp till häst efter olyckan. Jag älskar resan vi gör tillsammans Pepino och jag. Långsamt men stadigt framåt!