Min äldsta flicka fyller år.

Nu har klockan slagit över midnatt så nu gäller det väl inte riktigt längre, idag är ju igår, men jag som inte gått och lagt mej än, för mej är det idag.

För ett år sedan fyllde min mellersta dotter 7år. Då önskade hon sej vänner i skolan. Det var det enda hon ville ha. Hon önskade det så hett att hon bad mej att inte köpa några födelsedagspresenter. Idag, ett år senare fyller hon 8år. 

Bästisen Pelle o Mittimellan N dansar till Wii

Det firade hon med att ta med bästa kompisen Pelle hem efter skolan. Hennes innersta önskan om att få vänner slog in. Idag har hon vänner som hon älskar att hänga med på skolan. Jag visste att det skulle ordna sej, hon är den mest älskvärda personen jag någonsin träffat, men det känns ändå skönt att titta i backspegeln och se vilken förändring det blivit. Just då var just ensamheten så stark, utanförskapet så påtagligt. Nu känns det som en evighet sedan. 

Jag tittar på min äldsta flicka och slås av hur stor hon blivit. Det är påtagligt hur långt håret blivit, hur kompetent hon blivit och vad hon skjutit i längden. Hon känns nästan som en mini-stor. Jag känner att jag måste krama ur varje droppe av den här tiden. Det går så fort. Snart kommer hon vara tonåring och inte intresserad av sin gamla morsa längre. Jag hinner inte riktigt med! Hon är en gåva i mitt liv. Och jag vill inte förlora en dag med henne. Hon lär mej 

Kokbok och förkläde-lyckan är gjord!

så mycket om tystnaden, om modet. Det är som om hennes själ är upphöjd och förstår saker som vi vanliga inte gör. Jag älskar henne så mycket att det är bultande i varje nerv i kroppen hela tiden.

Tänker fortfarande på hennes jubelskrik av lycka när hon öppnade paketet med kokboken och hur hon vild av glädje hoppade upp och ner av lycka när hon insåg att tygstycket hon vecklade ut var ett förkläde....... Helt underbart!