Stockholm with kids

Igår morse 07.54 satte jag mej på tåget med mina tre juveler. Klockan 20.55 återkom jag till samma station med tre minimonster. Timmarna däremellan spenderade vi Stockholm. Syftet med resan var att stoppa blödning i örat jag får av Lilla N:s alla frågor hur människan kom till. Hon nöjer sej inte riktigt med mina svar. 

En ap-människa

Och egentligen hur lätt är det att förstå hur jordens amöbor kunde omvandlas till dinosaurier och människor? Men på Naturhistoriska riksmuseumet har de en jättefin utställning som lite mer bildligt förklarar  utvecklingen. Och vi for dit via tåg och tunnelbana. Mittimellan N tappade bort vårt mellanmål  utanför spärrarna på tunnelbanan. Lilla N var tvungen att gå på toa tre hundra gånger varje gång vi äntligen tagit oss upp på övervåningen på museet ( toan var i källaren - typ ingen hiss). 

Mammutskelett

Cosmonova filmen var jätteintressant för Stora N - Lilla N hatade den. Det var så varmt att periodvis trodde vi att vi skulle svimma. Alla barnen tappade bort sina upptäckarpaket under alla turer mellan vind och källare. Mittimellan N kladdade in sej, stolen, bordet, de som satt bredvid oss samt väggen med mat under restaurangbesöket lite senare på eftermiddagen. Stora N höll på att fälla en kille med tre glas dricka när han dansade runt  på golvet i samma restaurang. Vi tog oss till Kulturhuset för att avsluta dagen med lite läsning och lite pyssel. Men vissa saker händer bara i Stockholm, säger jag!!!! 

De älskade att arbeta med sten!

Det var fullt i biblioteket så det var kölappar för att få komma in!!!! Efter en halvtimmes väntade var det vår tur, då fick vi reda på att det stängde en timma senare. Men den timmen spenderade de väl som stenhuggare. De fick en varsin natursten och började jobba koncentrerat med att göra mönster, halsband med runskrift och Lilla N har påbörjat en dödskalle. En liten saga hann vi också med innan vi blev utkastade. Vi var nära att missa tåget eftersom Mittimellan N inte ville gå fortare än en snigel inne på Stockholms Central. När vi väl kom fram fanns inte vår vagn. Så vi bytte upp oss till förstaklass och 
fick 20 säten för oss själva. Vilket var tur, för under 2 timmars tågfärd satt inte barnen stilla mer än max 90 sekunder i taget. De for mellan sätena, sprang ner på toaletten på nedervåningen, lekte hemliga klubbar och skrattade. Det gjorde inte jag. Jag hade gett upp.

Överlag hade vi en bra dag i Stockholm. Det är alltid ett äventyr att åka med mina barn. De har så mycket energi och påhitt i kroppen så det blir sällan tråkigt. Men visst är det ett pyssel att hålla dem i situationer då det krävs att de är stilla. Många gånger undrar jag hur andra mammor lyckas hålla sina barn så stilla, men inte jag. Häromdagen kom jag på varför. Alla stillasittande barn spelar! Antigen på telefonen eller nåt Nintendo eller så. Mina barn får inte det. Både på gott och ont. De är kreativa, positiva med mängder av fantasi, men som sagt lite svåra att ha i vissa situationer. En dag kommer jag nog falla till föga och låta dem spela, men inte än, inte än. Jag älskar att resa med mina barn, även om inte varje resa är superlyckad och rosenskimrande. Vi skrattar mycket, skojar mycket och lär verkligen känna varandra när vi är iväg. Men framförallt lär mina barn mej hur jag funkar. De sätter fingret på mina knappar och gör mej mer medveten om mina bra och dåliga sidor. De har lärt mej hantera stress på bättre sätt. de har lärt mej hur viktig maten är för mej. De har lärt mej hur mycket jag behöver vara själv och vilket enormt behov jag har av fysisk kontakt för att må bra. Och varje lärdom som jag tar till mej har gjort att jag blir mer balanserad och mer glad i vardagen och kan mota katastrofer i grind. Mina barn är min häftigaste resa.