Fotboll i åska

Stora N klappar om sina lagkamrater. han höll nollan
och de vann med 2-0.

I går var det dags för den första fotbollscupen den här säsongen. Stora N har inte haft en träning sen juni men han var taggad till tårna. Det var åskgudarna med. Så hela cupen började med att vi fick fly in i bilarna medan blixtarna svischade förbi oss! 

Marcelo facebookar i bilen medan blixtrarna viner utanför.

Men sedan blev det spel i regnet när de svartaste molnen dragit förbi. Kruxet var bara att det varit sol när vi åkte så inte hade varken paraply, tält eller regnkläder med oss. AMATÖRER! Stora N fick dagen till ära både spela ute, vara lagkapten, göra mål och vara målvakt. Tjejerna var så blöta att det gick att vrida ut trosorna, men humöret var ändå på topp! Välsignade ungar. Jag hejade sönder rösten, det där med att vara en engagerad fotbollsmorsa tar jag till nya höjder. Det är knappt att Marcelo överröstar mej, men det händer.  

Regn, regn, regn. Både pappor och spelare var dyngsura.
Men vi vann ju några matcher så humöret var på topp.

Stora N på avbytar bänken,
geggig... värre blev det.

Rösten nära försvann och nu har jag en raspig whiskeyröst som skrovlar i halsen. Ibland kan jag sakna fotbollsmatcherna. Jag tycker fotboll är riktigt roligt att spela, men jag är för tung och har för ont överallt för att det ska vara roligt i längden. Men attans vad jag saknar det! Istället får jag leva ut mina lustar när sonen spelar. Tur att han gillar när vi gapar. Annars hade det varit tungt. Undra om jag någonsin fåt fotbollskläderna rena igen... till                                          och med kalsongerna var geggiga!