Hundar på cykeltur

Tutan är hos oss igen!

Vi har hela huset fullt med hundar just nu. Rut är här på kollo 1½vecka medans lillmatte tävlar i simning. Lillmatte i det här huset, Lilla N, lärde sej att cykla helt själv utan stödhjul häromdagen. Men att våga släppa ut henne i trafiken är jag inte redo för. Hon ramlar ganska ofta när hon bromsar, vinglar när hon ska starta och det går inte så bra på smala bilvägar, tycker inte jag. I går åkte vi istället in till Vilbergen, alla utom Pluto, för att ta en rejäl träningstur. Stackars Rut är inte riktigt van vid att ha småbarn i hushållet, men hon anpassar sej snabbt vid att barn är i ena änden av kopplet, eller som igår när hon fick anpassa sej efter att gå i koppel och vara cykelbehjälpare. Men det gick bra. Tre cyklar och två stora hundar i bilen fungerade också. Vi träffade Björn på väg, han skrattade gott åt bilden med familjen Taikon i min Ford. Ja, ja, det får vi väl bjuda på? 

Lilla N på sin STOOORA cykel, kan själv!

Cykelturen gick bra. Jag konstaterade återigen att jag inte är gjord för att ha hundar i koppel. De stannar ju hela tiden! Nu har Rut flexikoppel, ingen törs riktigt lita på Rut när hon är lös, så lite mer frihet har hon än bara ett vanligt koppel, men jag blir frustrerad iallafall. Återigen tänker jag ; Lydiga hundar är lyckliga hundar! För det måste vara så mycket skönare att få springa lös och ha större frihet än kopelhundar. I dag blir det en tur i skogen, och där ska hon faktiskt få vara lös en liten stund. I vår skog är det inte många andra hundar, och då går det bra! Sen blir det nog en cykeltur för Lilla N igen. Hon är så himmelskt stolt över sej själv!