Tankar om balans och lite fotboll

Helg i huset. Är fortfarande arg och besviken över att resultaten inte visar sej så snabbt. Jag vill börja må bättre nu. Eller kanske borde jag inte vara så frustrerad? Jag har ju fått mer lust till träning, och jag har tränat mer nu än vad jag gjort på flera månader. Min lust att läsa har åter ökat och nu tar jag tillvara på de stunder jag kan med att ta upp boken som intresserar mej. Jag har också ökat lusten till att träna hundarna och längtan efter att få umgås har ökat. Projektet med min bok som verkligen kom igång men somsedan helt avstannade har börjat böka i huvudet igen. Så lusten har ökat. Och jag mår ju bättre i kroppen, är mer medveten, har börjat sätta upp mål som är lustfyllda, så någonting händer. Men jag har svårt att vara nöjd med det när de stora delarna fortfarande inte blir bättre. 

Stolt far kramar Stora N

I lördags fick Stora N glänsa på fotbollsplanen. Hans lag hade sammandrag och min son fick dela kaptensbindeln med Emil. Det var också bara de två som gjorde mål i de tre matcherna. 

Delar av suporterskaran

Hela familjen var på plats och Marcelo märkte till sin förvåning att han trivdes med de fotbollsföräldrar som var och hejade på vårt lag. Det är oftast svårt för min kära sambo att trivas. Men det gick bra. Som vanligt var det han och jag som vrålade mest vid sidan av plan, men de andra tog snart efter och tillslut var vi en hel del som tjoade och skrek. 

Leia

Söta Leia var där, och Enzo och Johans labbe och Max´jack russelvalp och såklart Pluto och Bobbo. Det var de enda hundarna jag såg. Vi från byn var de som hade med sej våra fyrbenta vänner. Lantisarna...... det är vi det. Men kul hade vi. Sedan somnade vi sött till Eurovison finalen. Det är jobbigt att vara på fotboll!

Husse med Pluto och Bobbo,