En cykellördag

Idag var vi så pass friska så att jag vågade ut en längre sträcka. Så Bobbo jag och barnen rustade oss för en promenad och cykleltur runt byn. Pluto får stanna hemma, som vanligt. Men det är ju för hans eget bästa. 

Vi klappade lite på Lille Skutt på vägen

Solen strålade och vi hade det riktigt mysigt. Försmak av sommaren. Men där under promenaden började jag 

fundera. Det skulle vara kul att..... Vågar jag? Varför inte. Så där och då bestämde jag mej.  Huga...

När vi väl var  hemma igen kom äntligen Marcelo hem efter tre dagars frånvaro. Han gör som karlar gör, fixar. Så han höjde sadeln på Stora N;s cykel, fyllde på luft i alla fyra barncyklarna, sänkte sadeln på Mittimellan N;s nya cykel och lagade kedjan på den lilla rosa. Medan Stora N cyklade bort till en klasskamrat ( för första gången han får cykla själv, gissa om det var lite nervöst, men såklart gick det galant!) 

Lilla N är så glad att cykla utan stödhjul!

så fick Lilla N lära sej att cykla utan stödhjul. Stort steg för min snart femåriga dotter. Nu cyklar hon fram och tillbaka på garagevägen här hemma för att bli riktigt säker. Super stolt över sej själv. Gullungen! Mittimellan N cyklade på sin nya stora cykel för första gången. Äntligen kan jag planera för lite lite längre cykeläventyr. Jag ska bara skaffa cykel så kan vi komma iväg tillsammans!

Jag frågade Marcelo om han ville var med på min plan. Och han sa ja. Nu får vi se om vi kan genomföra den. Det vore så himla roligt. Tanken är att vi tillsammans ska starta ett cyklellopp nästa år. Han och jag. Jag och han. Vi för alltid.