Träningsmörker

Vi har varit ute i mörkret och tränat igen. Hade ingen som helst lust. Det är mörkt, jag är trött och timmen är sen. Men det är bara några dagar kvar till tävling och Pluto och jag är inte ens lite, lite redo att tävla. Samtidigt var det skönt att få lite kylig luft. Jag piggnade till. Pluto var inte lika trött idag, men han är verkligen inte säker på rörelserna. Men, men, tänker jag. Vi har hela nästa år på oss att få till ett program. Jag är faktiskt inte nöjd, men jag vet inte vad vi ska göra istället. Nåt jag får ta tag i under nästa år på allvar. Under vintern nu, ska jag satsa på att lära in en massa nya trix så att vår variation blir bättre. Nu är vi där vi är och i kväll var det slipning på det vi har. Som uppvärmning körde vi positionsarbete. Fot, sidan och mellan. Äntligen fick jag till lite bättre fot. Han tyckte faktiskt att det var riktigt kul när vi gick i slowmotion och när jag springer fram med hoppsa steg. Men det bästa i kväll var när jag släckte strålkastarna och tog ut Bobbo. Vi 

sparkade boll i stjärnljuset. Miljarder små klara punkter lyste på den kolsvarta himlen. Frihet. Det är den känslan jag har när vi bara roar oss. Han och jag. Bara vi. Sedan 
fick han göra några sökslag i mörkret. Vi klättrade lite på stegen i byggställningen vi har rest mot en gavel och sedan släppte jag ut hundarna tillsammans på tomten. En timme i höstmörkret med hundarna när jag egentligen inte hade lust. Den här timmen kan jag leva på resten av veckan. Det är så skönt!

Jag vet bilderna är suddiga men det var mörkt, kamerans batterier höll på att dö och slutar tiden blev aslång.... jag är inte stilla på handen och när jag försökte ta med blixt slog kameran ihop och skrek efter batterier....