Min dag

Jag har fyllt 36 år. Nu har jag lämnat ungdomen på riktigt. Kan inte säga att jag tillhör gruppen 30-35 längre, nu är jag klumpad ihop med 40-åringarna. Men jag har inga som helst nojjor för det. Min största present till mej själv är att jag nu ska lägga ner all min energi till att tycka om mej. Jag ska sluta ljuga för mej själv och jag ska lägga ner tid åt alla de delar i mej som jag vill förbättra. Jag vill bli den person som jag innerst inne är. En gåva jag ger mej själv. 

Dagen spenderade jag hemma med de mina. Barnen var ju sjuka så jag bjöd inte hit några. Istället blev det glass på sängen och allsköns musik på morgonen. Några fantastiska presenter och många härliga kramar. Lilla N och jag gick ut med hundarna i skogen. Fast det inte var tanken från början så blev vår promenad ett riktigt träningspass för hundarna. Lilla N ville vara figurant. Jag lämnade henne på stigen med en leksak och fortsatte med hundarna framåt för att de inte skulle märka att hon gömde sej. Sedan stannade jag upp, roterade runt och skickade hundarna. Alla tyckte det var en rolig lek. Sedan fick Lilla N klättra upp på ett brant berg som stupade ca fem meter. Vi skickade hundarna flera gånger mellan oss, bra muskelträning och konditionshöjande både för ungtuppen och gammelvargen. När vi gick där tillsamman, jag och min dotter med två glada och uppmärksamma hundar runt våra fötter så kändes livet så väldans harmoniskt. Det var en av de bästa stunderna på min dag. Visst var det mysigt att titta på film uppkurade i soffan alla barnen medan Marcelo bytte däck på min bil. Och visst var det gott att äta middag tillsammans allihopa och faktiskt se  barnen kunna äta efter en vecka med så svullna halsar att endast is varit svalkande nog. Och jag tyckte det var skönt att få bakat lite bröd och att det var gott att smaska i sej lite äppelpaj.... men det är något med stillheten i naturen, närheten till de sina som ändå gör att det känns mer äkta. Det känns mer i hjärtetrakten.  Det är liksom där i som den riktiga lyckan ligger. Mycket annat är så mycket brus. Koncentrationshämande. Smuts som tar 
bort en från det riktigt braiga sakena. All den här hätska jakten på kalorier, kolhydrater, prylar, skräniga platser, status,....... jag blir trött. Vill inte vara med i ekorrehjulet längre. Vet bara inte hur man hoppar av. Tiden i skogen påminner mej ibland om livet jag egentligen vill leva. Ett med naturen. Djuren och stillheten nära, tillsammans med familj och nära vänner. Kanske är det därför min största gåva är till mej själv. Jag ska sluta fred med kroppen, bli vän med själen och försöka vara sann till min innersta kärna.