En riktigt tuff dag.

I dag har det varit en tuff arbetsdag. Pga tystnadsplikten får jag inte berätta varför, men nu är jag helt slut. Dagen började bra, fortsatte i 300 och hade just accelererat till 500 när jag blev tvungen att sätta mej vid datorn. Då tog jag tillfället i akt och bloggade lite. Genast sjunker pulsen. Jag är oerhört trött. Att vara lärare är många gånger helt fantastiskt men vi är inte bara lärare utan också psykologer, socialarbetare, mammor och förmanare. Jag hyser större och större beundran för mina kollegor ute i skolorna. Hur hinner alla med allt? Att komma hem till sitt eget hus, med sina egna underbara ungar är helt förtrollande sånna här dagar. Det är här mitt liv är. Efter maten satte jag och Stora N oss i min säng och han fick läsa högt i sin bok han fick av oss när han slutade dagis. Hans läsning har avancerat jätte snabbt! Och ändå läser inte 6-åringarna på hans skola. De räknar matte! När hände det här? Vi mös tillsammans, bara han och jag. Det är så underbart att få egen tid med barnen. 

Lilla N och jag myser ihop.

Lilla N låg i nästan 40 minuter i min famn innan jag började med maten. Visst ville jag sätta igång på en gång. Men hon ville ha mej, och jag behövde den där vilan efter min tuffa dag. Bara hon och jag pussades och gosade i soffan. Tätt, tätt, nära. Jag älskar dem så mycket! I natt skulle jag vilja luta mitt huvud mot min sambos bröst, andas djupt och känna värmen och lugnet sprida sej i kroppen. Först ska jag ta en promenad med hundarna i mörkret. Alla ska få sin del. Dygnet har för få timmar. Tur att de kan innehålla både ros och ris. Jag hoppas jag sover gott i natt så jag har energi i morgon!