Agilitykurs

I dag var det dags för kursen jag har längtat efter i flera veckor. Startskottet på vår tävlingssäsong. Jag förväntade mej en upprepning av förra gången vi gick kurs för Annica, dvs en kropp som inte lyder, som värker och en hjärna som inte riktigt fattar. Men så blev det inte. Hjärnan hängde med. Och kroppen förstod vad den skulle göra. Vilken befrielse! Dessutom så blev jag inte otydlig inför Bobbo. Han kunde lita på mej och vi körde med ganska gott självförtroende. 




Det var så härligt att ha honom vid min sida igen. Och köra så som man ska köra. Han och jag. Vi är liksom ett på så många plan.  Det går inte beskriva den samhörighet jag känner med honom. Han är så fantastisk! 

Malva, cocker

Uno, ulltuss

De andra kursdeltagarna var trevligt folk från klubben. Eftersom jag inte tränar så mycket med de andra och inte har kunnat ställa upp så mycket eftersom jag alltid har barnen så har jag inte riktigt kommit in i "gänget". Jag är liksom inte en av dem. Men jag har kul och försöker göra det jag kan med mina premisser. De som var med idag är ett sammansvetsat gäng och det märks att attityden blir mer avslappnad då. Bobbo var enda large hunden. Det vi övade på var ovala svängar. Jag har svårt att skicka Bobbo så långt ut som jag behöver göra och fickbli lite förbannad på mej själv, stressa ner, ta en tankepaus och så löste det sej! Han gick jätte bra! Nu får vi bara se om jag kommer ihåg det här på söndag..... Efter ett tag sade Bobbo ifrån. Jag vilade med honom fast hjärnan sa att jag ville träna mer. Och efter sista övningen innan fikat så fick han struttig gång och bogen såg inte helt ok ut.  

Pluto newbie

Efter fikat fick Pluto köra. Vi har innan dags dato bara tagit max fyra hinder på en rakbana. Aldrig kört riktigta svängar, vinklar eller nån som helst handling. Av någon anledning så kom det vatten från rumpan mitt på banan som gjorde att han inte ville vara i närheten av hindret. När vi väl flyttat kombinationen och sänkt hindren så gick han jätte bra! Långsamt. Osäkert, men helt suveränt med tanke på hans kunskaper! Jag var jätte nöjd med båda mina jyckar!


Väl hemma haltar både jag och Bobbo. Dags för en tur med datorn och lite behandling av Bobbo. Om jag tror rätt så blev han lite överansträngd med så många timmars träning efter det som hände förra veckan. Förhoppningsvis är han helt bra i morgon. Vi har strechat, gått promenad och när barnen har somnat ska jag massera honom. Jag är glad att han klarade av så hög påfrestning som han gjorde idag. Båda hundarna är utslagna. Inte ens Pluto orkar tugga på sina älskade ben. De sover. Och jag längtar efter att få sträcka ut min lekamen på soffan. För kroppen värker från nacke ner till de förhatliga hälsporrarna. I morgon kommer jag ha träningsvärk men förhoppningsvis må mycket bättre.