Prat, prat, prat

Det var rätt kallt i skogen idag. Tur att vi hade varm kantarellsoppa att värma oss med. Japp, idag klev vi ut hela familjen, minus husfadern, tillsammans med Violetta och Leo och letade kottar till kommande julpyssel. Morgonen började med att steka pannkakor till ett helt kompani och koka soppa. Inte så svårt eftersom det var soppa på påse.... Sen ut i skogen med ryggsäck, kamera sittunderlag, hundleksaker och väl påpälsade. Lilla N började klaga typ tre meter från ytterdörren och slutade tre minuter innan hon somnade som var ungefär 2 timmar efter att vi kom hem... Men för mej är målet inte att ha en "perfekt" dag. Det är att vi har tillräckligt kul och är tillräckligt aktiverade i familjen så att hundar och majoriteten av barn är nöjda. Leo och Stora N har så himla roligt ihop. Senast de lekte var i mars!!!!! Ändå är det som om de träffades varje dag. Ögonen lyser på min son när hans kompis äntligen kommer. Den glansen kan jag dö för! Mittimellan N tror jag blev lite små kär i storebrossans snygga kompis, för hon ville bara vara där Leo var, så brukar det inte låta i skällan annars kan jag säga. Jag och Violetta fick chansen att prata lite med varandra. Båda har vi folk i vår närhet som just nu beter sej mindre lyckat. Och vi ventilerade saken med varandra en liten stund. Men mest handlade våra ämnen om jobb, lycka, hus och hennes kommande bäbis. Jag är säker på en tjej, och Leo hittade på ett alldeles eget namn som jag aldrig hört förut. Ett jättefint namn, så jag hoppas de väljer det om det blir en tösabit. Rätt kul är att jag hittade på Mittimellan N;s namn uppe på BB när hon var nyfödd. Jag hade aldrig hört det förut. När jag senare kollade upp det så fanns namnet sen tidigare, men det är bara 27st som har det namnet, och bara en handfull som har det som tilltalsnamn. Violetta och jag blev hastigt och lustigt gravida båda två för sex år sedan nästan samtidigt. Leo är bara nån månad äldre än Stora N, och vi fick grabbar båda två, som liknar varandra till sättet. Så vi får väl se vad hon får nu.

Grabbarna gömde sej i skogen och hundarna fick leta rätt på dem. Men det var kallt. Riktigt kallt så vi vände hemåt efter nån timme. Vi vuxna ockuperade soffan och pepparkaksburken öppnades. Sen fortsatte vi prata och mysa. Det var riktigt, riktigt trevligt. Även om inte mina barn förstår glädjen i att "bara sitta" och prata, såsom vi vuxna leker, så uppskattar jag mer och mer att få umgås med vuxna jag verkligen gillar, och prata om sånt som berör. Det goda samtalet är alldeles för underskattat. Prat, prat, prat = underbar sysselsättning.