Pluto i träning

I dag har verkligen inget speciellt hänt. Det mest upphetsande var att lunchen blev försenad. Jag fick inte mat i mej förens jag kom hem från intervjuerna vid halvtvå. Sedan ut med dogsen i skogen. Pluto har börjat fatta det här med apportering. Vilket glädjer mej massor!!!!!! Han börjar fatta markeringar och näsan börjar kopplas på. Jag undrade bara för en vecka sedan hur sjutton jag skulle lära honom. Jag stod som ett levande frågetecken för det är såååå viktigt att inte pressa honom. Han tycker press är att vänta på att dummyn ska ramla... Nu vågar han komma upp och sätta sej bredvid mej i fotposition. Han stannar på kommando och jag kan gå ifrån med ryggen mot honom . Jag kan titta på honom, kasta och börja återvända. Sen drar han oftast, men snart sitter han kvar tills jag kommer tillbaka, det lovar jag. Han kan gå ut i markerna, söka med blicken, koppla på näsan och faktiskt jobba en stund innan han hittar dummyn! För en vecka sedan sprang han ut, tittade, nahä här var den inte och återvände sedan till mej och undrade vad vi skulle göra nu. Nu kommer han tillbaka till mej med grejen i munnen och skuttar som en rodeohäst. Vi har inte kommit så långt att han överlämnar saken i händerna än men han släpper den en bit ifrån mej och jag kan utan problem ta den. Så det är stora framsteg i Plutos värld. Ett annat kommando som han tycker är tufft är ligg. Men mer och mer kommer det. Han lägger sej ner men vill gärna studsa upp igen. Så vi jobbar på stadgan. Han är riktigt rolig att träna för helt plötsligt så gör han det som vi tränade på veckan innan. Och då har jag gått ett para dagar och slitit hår och undrat hur jag ska lösa så att han vågar och förstår. För det räcker med att jag säger åt honom en gång, i korrigerings syfte att han inte får äta sönder barnens leksaker eller att inte stjäla mat eller blöja från Lilla N, så blir han osäker i flera dagar. Förtroendet byggs långsamt upp så att han litar fullt på mej. Vi är inte där än men jag märker stor skillnad. Speciellt när jag ser hur ha reagerar på när Marcelo eller främmande kommenderar eller säger åt honom. Så länge det är lek och det inte spelar någon roll går det bra med de flesta. Sitt kan han i alla lekar. Men det är när man vill att han ska sitta om det kommer en bil eller om man ska kasta en dummy, visa upp för andra eller om det kommer människor, då blir det lite jobbigt tycker han. Så mycket av träningen går åt att bara hitta glädjen i att träna. Att skapa positiva bilder av träning. Om folk bara fattade hur enkla hundar staffarna är så skulle flera skaffa dem. Jag läste nånstans kritik över att vi håller på att avla bort deras aggressivitet och skärpa här i Sverige. Personligen kan jag tycka det är positivt. För de andra kvalitéerna som hunden har, enligt min erfarenhet, slår golden, schäfern, och alla småhundar med hästlängder. Jag tänkte häromdagen att så lätt som det är att ha Pluto så behöver jag inte skaffa någon annan hundras. De skitar ner väldigt minimalt här hemma. De är lugna soffpotatisar som är på och gillar att jobba när det bjuds upp till det. De är lätta att bada och göra rena, de lyder väldigt lätt. Jag har inte haft koppel på Pluto många gånger sen jag fick honom. Han följer mej ändå. Han är inte som Bobbo  som utforskar världen ganska långt bort från mej på promenaderna. Han håller ett bra avstånd och aktar sej för katter. Än så länge har jag inte sett någon jaktlust och han är underbar med barnen. Staffen används inte som skyddshund, eller som boskapshund. Det är inte många poliser, om det finns någon eller väktare som använder dem i bevakning. Så varför ska skärpan avlas vidare på. Varför vill man ha en hund som orsakar mycket skada när det väl smäller? Personligen har jag inget emot om staffarna skulle få bättre rykte. Att de skulle bli upptäckta för att vara bra hundar till familjer och sällskap till de som skaffar alldeles för tuffa hundar som kräver mer än vad de klarar av att ge. Idag är vi inte riktigt där kanske. Idag gäller det att veta vad man får i snöret. För skärpan finns och man måste ha kunskap så att man inte triggar igång det som den har så dåligt rykte för. Jag är exeptionellt nöjd med vårt val. Än så länge. Och jag hoppas jag skriver samma sak om tolv år, när Pluto börjar bli grå om nosen.