Min son, Stora N, är bara fyra år gammal, men redan har de stora frågorna börjat komma. Han är väldigt rädd för att förlora någon och döden är lite för abrupt tycker han. Så vi har redan diskuterat vad som händer efter döden ( man blir en stjärna på himlen), varför man dör, hur ett barn blir till, hur den får mat när den ligger i magen, hur den kommer ut ( dr skär hål i magen, han har noga studerat mitt ärr efter tre kejsarsnitt), till och med sperimer från snoppen och hur de kommer in i mammas mage ( pojken stoppar in dem där). Jag brottas inte med pinsamheter och annat trams. Det enda jag reflekterar över är hur mycket en fyraåring förstår och vad jag ska säga så det blir begripligt. Men nu är det många frågor om mat. Hur ska jag förklar för honom att den söta grisen han klappat på Kolmården är samma sak som köttbiten han har ätit? I dag serverades det lax på matbordet. Lax är gott, men var är svansen? Varför har dom tagit bort den? Hur ska nu laxungen kunna simma hem igen. Vart bor den. I Norge? För visst har man dragit den ur vattnet, för där lever väl fiskar?
Vad man än ger för svar så känns det som om man glider på frågan eller är för abrupt;
-LAXEN ÄR DÖD DEN KAN ALDRIG MER SIMMA. DEN DOG FÖR ATT DU SKA KUNNA ÄTA DEN!!!!!
Så kan man ju inte riktigt uttrycka sej, det räcker med ett barn som är delvis vegetarian.
Alla dessa frågor har börjat väcka frågor hos mej. De har alltid legat där innunder, men jag har kunnat förtränga dem för att det är behagligast. Men hur mår egentligen grisarna och köttdjuren i våra ladugårdar. Kan man med gott samvete äta ägg från "frigående höns inomhus"?
Visst köper jag ekologiskt i den mån jag har råd. I den mån jag ,utan att rusa runt, hittar varorna. Men jag är inte fanatisk. Tittar jag vad som är närproducerat? Ja, men ibland köper jag äpplen från Argentina. Bojkottar jag fortfarande det som är franskt för att de sprängde atomvapenbomber i havet, ja, men ibland köper jag produkter från Israel. Jag är med andra ord inte konsekvent. Men Stora N;s frågor väcker till liv ett medvetande hos mej som slumrat sedan tonåren. Jag vill ju leva i en bättre värld. Inte bara att mina barn ska göra det. Eller framtida barnbarn. Jag vill vara en del av att göra det här till en bättre värld. Men samtidigt är jag väldigt bekväm. Jag orkar inte anstränga mej för mycket. Men kanske lite? Kanske ska jag åka till gården tvärs över sjön och se om de säljer ägg från glada hönor, och kött från lortiga grisar? Eller det bästa vore att få kyckligfileer från kycklingar som bara känt till hur det är att vara kyckling, inte ett köttdjur. Kanske jag kan odla lite mer ekologisk sallad och gurka här hemma, plantera ett äppleträd och några bärbuskar så att jag kan låta bli att köpa frukt från länder 1000 mil härifrån. Fast hur blir det då med fattigdomen? Förlorar en far sitt arbete, eller en mor chansen att föda sej och sina barn?
Hur kan varje val vara så svårt?????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar