Förlorad vän, borta.

Jag har en vän som inte längre är en vän. Eller? För vad är egentligen beteckningen på en vän? Jag har vänner som jag inte pratar med på månader för att sedan träffas ofta och bara njuta av att vara nära henne igen. Mina vänner är av det kvinnliga slaget. Förutom en, men jag önskar att han inte vore en vän utan min bror. Jag skulle älska att ha honom som storebror. Men jag älskar honom som en vän också. Men nog sagt om honom. Min kvinnliga vän verkar inte vilja ha mej längre. Fast hon har liksom inte gjort "slut", utan istället är det stora leenden varje gång vi ses. Vilket inte är så ofta längre. Hennes ord är stora och tomma. Jag har vid tre tillfällen pratat med henne om saken, men varje gång kommer hon med förklaringar som verkar rimliga. Men ändå är det nåt som inte stämmer. Hon har förändrats, eller är det kanske jag som har förändrats? Jag tycker det är jätte tråkigt det som hänt. För min vän var en gång i tiden rolig, impulsiv, djup, medkännande, lite härligt galen, vacker och lojal. Mot mej är hon inte längre det. Idag tycker jag hon är sur, lättsårad, hemlig men fortfarande vacker. Det var så många år sedan jag förlorade en vän att jag nu lite handfallet undrar vad man gör när nåt sådant sker. Den jag förlorade sist var en kusin, men det är en annan historia. För vad hjälper det att prata när resultatet uteblir?

Fast jag tycker det är tråkigt att hon inte är min, är jag inte hysteriskt ledsen. Denna brytning har tagit några år. Men det som gnager mej är; tänk om jga har missförstått signalerna? Tänk om hennes lättstötthet egentligen är någonting annat. Kanske inte ett rop på hjälp, herregud hon har allt man kan önska sej i livet som är viktigt, men ändå en flagga som signalerar att det som visas på ytan bara är toppen på ett isberg som är så stort att hon inte kan prata om det. Jag brottas även med tanken att hon inte förstår hur hennes beteende påverkar andra......

Fast bruden är inte korkad. Men ändå. Tänk om jag inte gör något och inte förstår förens det är försent. Men vad är försent, vad ska jag förstå? Hon är fortfarande en kompis. Jag gillar henne och tycker om att träffa henne, dock tror jag inte det är ömsesidigt.

Jag har en regel som säger att jag inte ska krusa, inte tvinga in mitt sällskap på någon. Tycker ni inte om mej så är det tråkigt, men jag vill faktiskt inte vara med någon som inte gillar mej. Livet har sina toppar och sina dalar. Ibland är man en pestråtta mot omgivningen, ibland är man en ängel. Detta gäller även min vän. Klart att man väntar ut en pestperiod. Men jag känner mej inte önskad längre. Så jag tackar för kaffet. För alla år vi har haft. Hoppas vi fortfarande kan vara kompisar. Jag har haft glädje av dej och jag hoppas att jag varit till någon nytta för dej. Jag hoppas de nya vänner du skaffar i livet är bättre än den jag har varit. För du förtjänar att vara glad och ha kärlek runt dej. Om det vore så kanske du skulle må lite bättre.

Kram till alla som är snälla därute.