Helgen

Hand i hand gick de två grabbarna hela dagen

Stora N hade en kompis här i lördags. Han kom vid halv tio och åkte vid sextiden. Så är det här ute på landet. De umgås i väldans många timmar medan mamma och pappa passar på att fixa med hus och trädgård. Isak och Stora N kommer väldigt bra överens och gillar samma saker. Det är skönt för då slipper jag reda i massa konflikter. I stället kunde jag ägna dagen åt att vila, göra lunch, vila, fixa mellanmål, vila....ja ni fattar poängen. I efterhand undrade jag hur jag kunde somna fyra gånger på en dag med fyra ungar i huset. Men kanske beror det på att syndafloden har flyttat till mitt sköte och vågen av blod som lämnar kroppen är ofantligt stor så jag borde lida av både blod- och järnbrist. Trött var jag hur som helst.

Att fika vid sjön var skön avkoppling!

Pluto har gräs i munnen - som en ko.

Tillsammans med ungarna tog vi med oss fika ner till vårens fösta sjöträff. Vi gör en varje år innan badvädret är ett faktum. Sjöträff innebär att ungarna dopapr tårna och leker i sanden, men aldrig riktigt badar. Som vanligt lyssnade inte Mittimellan N på det örat utan gick ut i vattnet och blev blöt om hela rumpan.....Lillasyster härmade. Solen sken, Pluto betade gräs och fast att det blåste rätt rejält så kunde jag inte göra annat än att njuta.Vår sjö är fantastisk! Återigen slår det mej vilken otrolig kraft man kan hämta därnere. Nu längtar vi tills vattnet når lite mer badvänligare temperaturer än de 11grader som Therese sa att det var när vi var där och fikade idag. Uhhh.. kallt.

Kyla hindrade inte tjejerna från att gå längre och längre ut i vattnet....

Idag har det dock varit varmare och flera timmar tillbringade vi på grannens altan och beklagade oss över våra egensinniga minstingar. Jag tror vi var rätt nöjda båda två efteråt att få släppt lite ånga så vi båda orkar med de små vilddjuren ett par veckor till. Jag och tjejerna tog sedan hundarna och åkte och tränade agility. 
Båda doggsen ligger helt utslagna nu. Bobbo rörde sej litegrann men visar stor stelhet i hela bakvagnen. Jag måste få fundera lite kring det där. Han mår bra av att få träna lite - mentalt sätt. Men sen får han ont och blir stel. Beroende på hur ont han får, kan det faktiskt vara värt det. Jag får också ont ett tag men det går över och jag mår bra. Jag tror att Bobbo är en gladare hund om han fortsätter att användas, om än i små korta doser, än att kroppen håller i flera år och han håller på att bli galen för att han är så uttråkad. Men allt beror såklart på hur ont han får och hur länge. Han uppfattas fortfarande som en pigg och busig kille. Och han är värd all kärlek och uppmärksamhet som han vill ha. Så han bestämmer. Det är hans liv och han får vara precis så aktiv som han själv vill.




 Att få kicka av sej skorna och doppa dem i sanden....helt magiskt! Fler borde få chansen!

Lite vardagsmys

Ungarna och jag låg i soffan i myste. Våra fötter slingrade om varandra och händerna busade, lekte tafatt och kramades. Vi hade det riktigt mysigt där vi låg i soffan. Kameran var i närheten, men jag orkade inte komponera något. Jag höll kameran lite på måfå och försökte fånga känslan av närhet medan vi höll på och myste. Jag tycker dessa stunder är obeskrivligt underbara. De är fyllda av så mycket kärlek och ömhet. Jag och mina barn. Villkorslöst.

Lilla N:s hand i min hand

Vi leker tafatt och fånga myran

Stora N tvinnar sina fingrar

Mittimellan N och mina fötter 30år i skillnad.

Barnskratt från studsmattan, micron värmer rester från i går, varmt ute. Det kunde vara värre!

Tapeter och tvättstuga

Duschad, klar för dagen. Redo att göra något. Frukost behövs, lite kläder. Sedan en repa i tvättstugan. Dags att göra nåt åt kaoset där inne. Städa sovrummet. träna hundar. Bobbo ska få gå sitt första pass idag. Baka lite. Stora N har kompis här. Tänkte ta en sväng till sjön och utkiksplatsen med dem. Kanske fika lite där. I dag ska jag vara hemma. Ta det lugnt. Fnula lite. Fortsätta ladda batterier. Fundera på tapeter till barnens vägg. Vi var och tittade igår på golv och tapeter till alla skadade rum. Extremt oense. Väldigt överens, ungefär som vårt förhållande. Två yttligheter som till synes inte verkar kunna sammanföras, och 

Betonggolv, oordning och trasiga väggar,, en byggplats bor vi i!

resultatet att vi båda är nöjda. Men barnens tapet blev DYR! Så vi får fundera lite till på den....Barnen oerhört olika smak.... På måndag kommer de och spacklar väggar och i veckan blir det väl tapetsering. Nästa vecka golv. Golv ett stort bekymmer. Vi vill ha en sak. Frågan är om det går. Vi har en backup plan. Vi valde två golv. Är lite nervös för slutresultatet. Nej, nu frukost, borsta håret, Öpnna dörrarna ut till världen, släppa in lite solsken. Vi behöver det, barnen och jag.

Sova tidigt

I dag besökte jag min underbara Jonna-vän. Där spenderade jag tre timmar innan det blev lite handling och hemfärd. Som ni förstått är jag i stort behov av återhämtning och tänkte på alla måsten med matlagning osv när jag kom hem. Men jag hade tur. Min andra sambo, Patte, stod och lagade mat när jag klev innanför dörren. UNDERBART! Han diskade också. Det här med att ha två karlar i hushållet är inte alltid helt fel. Barnvakteri, matlagning, hjälp till att koppla saker och bära tungt.... jo, det har sina fördelar att vara flera vuxna! Så efter maten slängde jag mej i bingen. Trots att klockan bara var strax efter sju. Jag tänkte somna till lite svtplay. program som jag missat. Sedan kom Lilla N och lade sej hos mej. Sedan kom Mittimellan N och lade sej bakom mej. Minsta somnade gott. Jag gäspade, tårarna rann men somnade de gjorde jag inte. Stora N kom in. Och som han babblade. Det gick inte att få tyst på honom mer än ett par sekunder när han hämtade andan. Tillslut fick han med sej sin syster  och de började träna på att stå i 90grader, precis som i Mästarnas mästare, som vi tittade på. Och jag, ja jag kunde än mindre vila eller somna. Så nu sitter jag upp, klockan är halv tio och jag är inte utvilad, inte tillräckligt trött för att sova och flera timmar har passaret då ajg uppnåt absolut ingenting. Ingen promenad med hundarna, ingen träning med Pluto. Inget lek med barnen, mys med Marcelo ingen städning eller tvätt av kläder inte ens återhämtning. Hur meningslöst är inte det! 


Nu är jag för trött för att hitta på någonting. Jag fortsätter gäspa, ögonen rinner men jag kan inte sova och jag är uttråkad och utmattad. SUCK!

Plutos debut i lydnad

Jag har en hund som inte kan någonting. Han är lite halvbra på några saker. Han är underbar, lätt att ha med, rolig att träna men lite klumpig i kroppen, lite osäker och även om han gör sitt bästa så får han liksom inte riktigt till det....


Det har varit mina tankar om Pluto sen han var liten valp. Fokuset för prestationer har legat på Bobbo. Pluto får vara med för att det är kul. Han har tränats för att han ska få stimulans, egentligen inte så mycket för att prestera. Lite stressad har jag varit vid tanken Oj Pluto är 2år och kan ingenting! Jag har liksom tyckt att vid 2års ålder ska man vara en bra bit på väg. Eller nej, jag tycker att då ska man vara duktig - om man tränat. Så det dåliga samvetet har legat lite på mej, att jag inte tränat upp honom längre.


Från och med nu ska jag inte säga att Pluto inte kan någonting. För han kan! Och oj som han kan! Rent krasst är det så att han faktiskt har FD1 - sin första titel och igår debuterade vi i lydnad.


I söndags åkte jag till Norrköping för att testa att köra på eras plan. Vid ett tillfälle råkade jag peta till Pluto och efter det ville han inte gå fot. Han kastade sej vid varje sväng gick långt ifrån mej och var jätte osäker. Måndagen ägnades åt belöning, belöning, belöning. Han kunde då gå fot men ville inte sätta sej när vi stannade. Tisdag var han funderardag och då ingen träning. Onsdag var vi på tävlingsplats. 


Vi fick startnummer 2. Det var jag nöjd med. Vi körde platsliggningen och jag tror inte han rörde ett öra ens en gång. Lite snett lade han sej men stilla som en staty. Vid uppsittet reste han sej direkt, men tyvärr lite hängande. Tandvisningen var inga problem. Han satt stilla och blundade när Katinka kollade munnen, ( vilket är HALLELULJA eftersom jag glömt att träna detta moment.) poäng 10-10


Sedan blev det en lång väntan, närmare 1½timme innan själva klassen kom igång. Och jag var nervös. Jag har aldrig gjort ett helt program utan belöning. Visserligen har vi kört freestyle, men där är själva tempot en belöning i sej. Vid fotgåendet var han seg och släpade. Vid ett tillfälle satte han sej inte. Men han gick med mej. Lite besviken blev jag men samtidigt glad. Han genomförde momentet utan större bekymmer, även om han kunde det bättre. Ställande under gång var inte mycket att klaga över, sett från mitt perspektiv. Inkallningen gick kanon! Han har svårt för ingångar så jag satte ihop fingrarna innan jag kallade in. Han kom i fullfart. Buffade till fingrarna och satte sej jätte bra. Jag förstod att den buffen skulle dra ner lite poäng. Så jag kollade på Katinka. Hon visade skylten 9½. Bara ½poängs nerdrag! Så kom ställande under gång. Jag har ett ganska mjukt kommando på ordet stanna Han har haft lite svårt att förstå vad han ska göra så jag måste vara lätt, lätt mot honom i detta moment. Vi startar. Han går en bra fot. Han blir bättre och bättre för varje moment och jag blir jätte glad.  Kommendera, säger tävlingsledaren. Jag är på fel ben går ett par steg och säger STANNA! Pluto slänger sej på backen i ligg. Och jag undrar vad jag är för pucko. Sen när ryter jag stanna till min hund? Katinka skrattar och säger att det där var ju 10 på liggande under gång. Men det momentet hade ju redan varit. Vi hade fått vår första nolla. Vi apporteringen blev det också fel från min sida. Pluto gör allt perfekt. När han släpper på loss så fipplar jag och tappar apporten. Vilket Katinka så fint skrev i protokollet; Utmärkt apport. Matte förstör tappar apport. Hopp över hinder var inga problem. Samma buffande mot handen vid ingången annars utmärkt och vi var klara. Jag sprang ut och belönade min duktiga vovve. Jag visste att förstapriset försvann vid vår nolla men jag hoppades att vi fått bra poäng på det andra. Jag belönade och belönade och belönade i kompestation för all utebliving belöning ute på plan. Pluto var glad. Jag var glad.


Sen fick jag se slutsumman på resultattavlan. Den var pinsamt låg. 148poäng. Jag ville sjunka genom marken. Har en av MINA hundar fått så låga poäng!!!! Då var det inget kul längre. Men jag ville se poängen för varje moment. Och de kan jag inte klaga över!

10- 10- 6,5 (den kan jag klaga på)-9- 9,5- 0 -7 - 9,5 - 9

Så min hund som inte kan någonting fick två stycken 10, två stycken 9.5 och två stycken 9 och en halvbra 7:a för att jag tappade apporten- det är inget att klaga på!!!!! Så min hund kan faktiskt! Pluto kan!


Betyget för fotgående 6,5 är inte bra. Men jag vet varför, och fot är inte hans starka sida än, men det kommer. Så det betyget kommer med tiden bli bättre. Nu är det agilitykurs för Annica Aller som står på tur i schemat på tisdag, lydnadskurs med Ingela på onsdag och lydnadstävling på fredag. Så nog är vi igång alltid, min lilla kille och jag!

En dag i mitt liv

Min dag:


02.45 Vaknar av att Lilla N vrålar i sängen - Jag har kissat på mej!!!!
02.48 Ställer min dotter i duschen. Tar av mina linser och tvättar min dotter.
02.55 Kollar in lakanet sängen, konstaterar en mindre fläck. Lägger över Mittimellan N i andra sängen och sliter bort sängkläderna.
03.10 Bäddar ner Lilla N i min säng.
03.17 Kan inte somna om, tänder lampan och börjar läsa.
03.40 Somnar med glasögonen på


06.22 klockan ringer för femtielfte gången. Äntligen vaknar jag tillräckligt för att gå upp.
06.30 väcker de två största.
06.32 ställer mej i duschen.
06.44 Går ur duschen och väcker de två stora en gång till
07.00 Börjar fixa med glass, strössel, ljus och paket.
07.12 Väcker Lilla N med grattissång, paket och kramar.
07.25 serverar frukost i köket.
07.50 Öppnar dörren till snickaren
08.08 Går med Stora N till skolbussen
09.05 återkommer från promenaden med hundarna och utan son.
09.07 borstar håret på tjejerna.
09.10 letar efter plånboken
09.20 Letar fortfarande efter plånboken, lite mer desperat medan tjejerna sitter i bilen.
09.25 lämnar hemmet - utan plånbok.
09.42 Lämnar på dagis
09.50 Kommer till jobbet - hittar plånboken.
10.00 Första lektionen börjar.
10.55 Letar febrilt efter engelska häftet jag ska tvinga mina elever att arbeta med.
11.00 Engelska lektionen börjar. Jag letar fortfarande.
11.04 Engelska lektionen börjar.
11.45 Första gänget släpps till maten.
11.50 Andra gänget släpps.
11.55 Jag jagar spanska elever som är på väg till maten.
12.00 Min extra spanska startar, jag jagar fortfarande några som försöker smita undan.
12.35 Jag går till matsalen där de är på väg att slänga all mat eftersom lunchen är slut.
12.38 jag har ätit klart.
12.40 Sitter vid skrivbordet skriver ut åtgärdsprogram, nationellaprov och börjar göra provet i spanska som eleverna har i morgon.
13.00 Har extra lektion där de som missat NP ( nationellaprovet) i B-språk får en chans till.
14.10 Drar sista provet ur händerna på eleverna som vill ha lite mer tid.
14.12 Lämnar jobbet.
14.20 Hämtar tjerna
14.30 anländer till sjukhuset.
14.35 Väger och mäter Lilla N
14.40 får träffa läkaren.
15.00 bli beordrad att ta nya prover på min lilla tjej.
15.20 Börjar hysteriskt messa till universitetet, Marcelo och Tova: JAG BLIR SEN!
15. 32 Jag jagar sköterskorna i korridoren.
15. 50 Vi tar de nya proverna.
16.05 Vi går från sjukan till bilen.
16.15 Står utanför affären och ringer Marcelo och säger att vi ses utanför kyrkkan. Han undrar vad jag pratar om.
16.20 Försöker fortfarande reda ut begreppen och stoppa gästerna som är på väg hem.
16.30 Lägger på luren
16.35 In i affären och köper tacos och en chokladkaka till mej.
16.45 Parkerar utanför kyrkan
16.50 Marcelo anländer med sonen. Jag slänger in stolarna i Marcelos bil, pussar mina barn och åker
17.10 Sitter fast i köer på motorvägen.
17.35 kommer till universitetet
17.48 Smyger in på lektionen 33minuter för sent.
18.05 har muntlig examination inför min lärare och klasskamrater.
18.30. Jag lämnar lektionen i förtid.
19.00 Kommer hem till gråtande son som fått stryk av Lilla N
19.10 Bråkar fortfarande med Lilla N
19.30 Tårtan kan äntligen serveras. Gästerna håller låda och vi firar min dotters födelsedag.
20.00 Paketen öppnas
20.55 jag lägger tjejrna och några av gästerna åker
21.20 Jag hämtar matrialet i bilen.
21.22 Inser att jag inte fått med mej de delar av provet jag redan gjort. Vilket betyder att jag får börja om från början.
21.30 Kollar facebook.
21.40 Börjar blogga.
22.03 Sista gästen åker. Nu börjar jag jobba. Har ca tre timmars arbete framför mej............


....och så undrar folk om jag har mycket runt omkring mej. Vad ska man svara på det. Varje dag ser ut så här nuförtiden!


tillägg;
01.30 jobbat klart - eller orkar inte mer....
01.37 kollar efter pm till tävling i morgon
01.41 börjar läsa min bok. godnatt!

Tyst

Jag är tyst. Försöker andas. Vila. Vila. Anden trött, kroppen slut. Återhämtning. Däremellan försöker jag hinna med jobb, kalas, hundträningar, matlagning, promenader, fotbollsmatcher, discon, matssäckar....... 


Jag har inte städat. Inte tvättat. Inte ens sovit i sängen i natt. Vissa dagar sover jag tre gånger. Vissa dagar bara en. Jag försöker att återhämta mej. Försöker samtidigt rätta till allt som blir fel när jag gör absolut minsta av det jag måste. För mina måsten är så många att de fyller varje timme, varje dag. Jag leker inte med mina barn. Umgås inte med dem. Jag bara är. Bara existerar. Bara servar. Ladda. Ladda. Jag ser knappt Marcelo. Orkar inte gosa med djuren. Jag ringer inte mina vänner. Jag är. Jag försöker vila. Försöker återhämta mej.

Barnens debut i judo

Jag har bara bilder och film på ungarnas debut i deras första judotävling där deras ansikte syns, så ni får klara er utan.Jag har en fantastisk, fantastisk son som kämpade och kämpade men idag blev han faktiskt överglänst av sin lillasyster. Vilken unge hon är min Mittimellan N!!!! På invägningen garvade de bara åt henne. Minst av alla och lättast. Yngst med råge. Men vilken teknik hon har min underbara tjej! Första matchen var mot en tjej, från Jönköping tror jag, hon var mer än ett huvud längre och Mittimellan N kastade henne som ingenting. I slutänden blev matchen oavgjord. Andra matchen var motståndet tuffare och det blev en förlust. Min fina dotter hade inga bekymemr att de rev och slet i henne. Hon kämpade på och tyckte det var jätte roligt! Tredje matchen blev en rysare! Mittimellan N kastade klubbkompisen två gånger men fick bara poäng för en gång. Match sekundrarna tickade mot slutet. Segern var å nära. Flera gånger försökte Engla få ner min tös, men hon blev inte lurad. Så fick hon för sej att gå i närmare närkamp och med två sekunder kvar fick Engla ner Mittimellan N och vann matchen. Två sekunder!!!! Så förargligt! Men hon var lika nöjd för det och åkte glatt vidare till Jacobs kalas.

En bild från en annan tävling på judoklubben

Stora N hade lite tuffare motstånd. Första matchen kom han i underläge direkt och kämpade som en tok men förlorade. Den andre killen hade honom som i ett järngrepp. Andra matchen blev en riktigt fight där Stora N fick enr den andra killen fler gånger, men tyvärr fullföljde han inte och blev utan poäng. Mot slutet fick den andre killen ner Stora N och matchen var förlorad. Sista matchen varade i 7 sekunder innan Stora N förvånat insåg att han åkt på stryk igen. Den sista killen var helt otrolig. Jag tror inte en match varade längre än 10 sekunder för honom! Han vann allt! Stora N led lite mer av sina förluster men var ändå nöjd med sin debut och åkte vidare till Emma och Fridas kalas. Själv spenderade jag kalastiden på agilityplan med Pluto som var superduktig. Stackars Bobbo har tråkigt hemma och samlade på fästingar.

Bobbos debut i freestyle klass 2

Jag har i flera dagar försökt ladda upp filmen, men inte lyckats så nu gör jag ett inlägg utan film.


Bobbo var ju tänkt att ha startat klass2 redan för två veckor sedan. Men något är ju tokigt med hans bakben så han har varit vilande. Vetrinären ha böjt och vridit och kännt igenom hela honom men inte hittat någonting så vi fick OK för att tävla - tre dagar före tävling. Det var inte förens dagen före det var dags som jag fick möjlighet att träna. Det program som jag torrgått funkade inte med Bobbo vid sidan. PANIK. Vi modifierade programmet, gjorde om, ändrade och anpassade. Bobbo var väldigt tydlig med att vissa rörelser inte var sköna för honom så det var bara att fixa något annat.


På tävlingsplatsen var det strålande sol, fult med härliga hundvänner, bra med plats och fina miljöer att rasta i.. Jag slog upp mitt tält för jag tycker att hundarna och jag slappnar av mer när de har ett eget krypin att ligga i istället för att sitta bredvid mej i  stolen. 

Bobo

Kusin Neli

Efter ett tag dök min vapenslagare i tävlingssammanhang upp, Neli och hennes fina sambo Bobo ( Han är inte en Bosse och framförallt inte en Bo- så då blev det Bobo). Så tack vare dem fick jag allt fotat och filmat. TACK!


När det var dags för Bobbo och mej att starta hade jag just varit inne med Pluto. Det var hemskt varmt ute och jag avr osäker på hur mycket jag skulle värma upp, hur jag skulle förberda honom så att han inte flippade men ändå orkade, för på gamla dagar har han blivit värmekänslig., Jag gjorde något halvdant. Han var bra med på plan men när musiken började fick jag jobba hårt med att komma ihåg vad det var jag strukit i programmet och vad jag hade kvar, 
samtidigt gick Bobbo upp i snurr och att försöka dämpa honom var en tuff uppgift. Jag hyssade och lugnade genom hela programmet, men han var som en laddad vulkan. I slalomen råkade jag sparka honom rakt i käken.Vi gjorde alla rörelser, jag var osäker på var vi var i musiken - 
improviserat hittade jag på några rörelser, avslutade fortfarande för tidigt och hittade på ett nytt slut. Jag var så missnöjd när jag gick av plan. Jag var så besviken! Men efter ett tag så försökte jag släppa den känslan och fokusera på det positiva. Vi har inte haft möjlighet att träna. Det är ett nytt program. Bobbo är inte 100% ok. Det var väldigt, väldigt varmt och många hundar tappade fokus totalt. Bobbo höll ihop hela programmet trots att han ville explodera och i slutänden får jag nog vara nöjd ändå.


Domarna var antingen väldigt diplomatiska eller så gillade de vårt program. För kritiken var väldigt fin. De påpekade att det blivit några missförstånd men att det var ett fint program och en härlig hund. som de blev glada att titta på. Ljuvliga tollare! Med 0.05 poäng ifrån diplompoäng och uppflytt så hamnade vi på en fjärde plats. Surt att vara så nära, men välförtjänt. Så jag är ändå nöjd med vår debut. Nu har han vila i drygt en vecka innan vi filar vidare på vårt program. Bobbos tävlingssäsong är till för att vi ska ha kul. Jag har inga krav. De ställer jag på Pluto istället. Vi ska njuta av vår sista tävlingssommar och bara ha roligt. Min älskade, älskade Bobbo och jag. Jag kan aldrig vara besviken på honom. Han gör alltid sitt bästa och är en underbar livskamrat att ha vid sin sida!

Plutos debut klass 2

Pluto fick debutera i klass 2 i freestyle 1 maj. Livet är som det är och programmet hade inte direkt repeterats till musik. Så dagen innan tävling upptäckte jag saker som att svårighetsgraden var ju inte enorm.... Vi har inget distansarbete. Vi upprepar samma rörelse MÅNGA gånger. Men det var försent att göra något åt det. Så vi åkte till Linköping och jag försökte intala mej själv att det var ok hur det än skulle gå. Jag försökte tona ner mina förväntningar. Pluto startade först.
 Medan vi dansade där ute på plan så dök samma tankar upp efter varje moment; är det inte mer än det här? Vad ska jag göra nu? Jag måste hitta på någonting!!!! Plutos rörelser var för kantiga. Han var med nästan hela programmet ändå kändes det så tomt när vi var klara. Tomt. Jag kunde liksom inte vara nöjd, trots att jag inte kunde sätta fingret på vad det var som var fel.


I efterhand så gick det inte så tokigt. Han gjorde vad jag kunde förvänta mej av honom. Vi måste vidareutveckla programmet och slipa på rörelserna så att de blir tajtare. Vi fick lite låga poäng och kritiken att programmet hade för låg svårighetsgrad. Jag håller med. Men jag tror att det beror på min brist av förtroende att Pluto kan någonting, som gjorde att jag gjorde det så lätt.  Vi slutade på en sjunde plats av över 20 startande, så så pjokigt var det inte. Nu har vi något att jobba på! Pluto fick burkmat som belöning och det var nästan bättre än bollen!


Tack snälla Neli och Bobo för att ni skötte filmandet och fotandet!

På tävlingsplatsen

Triss i Whippet

Harry är en chiauaua

En vit boxer, ovanlig men oerhört duktig.

I dag har jag suttit i solen och blivit stekt tillsammans med andra glada tävlanden. Det har varit hundraser av alla dess slag och är man på jakt  efter en ny hundras är freestyle tävlingar suveräna att vara med och titta. Mångsidigheten visas verkligen upp. 

Dvärgpinscher

Mestadels är det glada 
ansikten, nervösa förare och mycket beröm som haglar över en tävlingsplats. Det är härligt med så fin stämning tycker jag. Sen är ju dessutom Linköpings hundungdom en suverän arrangör av tävlingar. Bättre väder kunde de inte heller ha beställt. Så nu i sängen är det kul att gå igenom bilderna och reflektera över alla intryck, och alla hundar!       

                                               
Goldenretriver                                                                                                                         Härliga Willow är en grand danois

                             

Lite bilder från dagens tävling.

Dagens 1:a maj tävling i Linköping hade många fina hundögonblick ute i ringen. Jag älskar den här tävlingsgrenen för det spelar ingen roll om du är kort, lång, smal, tjock, har stor hund eller liten hund det finns en chans för alla att starta och tävla i freestyle och HTM. Lite trix. lite musik och fantasi så är alla välkomna. Oavsett ambitionsnivå får alla uppmuntran och tips till förbättring. Så tack alla fina hundmänniskor att jag får vara en del av er gemenskap! 

                     

      

Aftonbön

Herre/ Fru, du som är i himmelen
helgad varde min sömn.
Ske din vilja,
så som på bra träning.
så och på tävlingen.
Vårt bästa humör, giv oss idag,
och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.
Ty poängen är en smaksak
och makten och showen.
AMEN!

Fix

Uj uj vilken helg! Nu är i allafall datorn inkopplad (bredvid sängen) 2kalas avklarade, jag har blivit gudmor, huset har skalats ur, fläkten installerats. Det är damm, damm, damm överallt! Vi har träffat Ulrik Munter, köpt ny TV och haft en fotosession med mina tjejer!


Mer om allt senare. För jisses vad trött jag är!

Tung dag

Det har varit en tung dag idag. Egentligen vet jag inte varför. Det började bra, jag var utsövd kom pigg till jobbet men sen blev det väldigt, väldigt tungt. Och jag vet inte varför. Det var inga jobbiga lektioner. Inga bråk, inga taskiga kollegor. Allt var liksom bra. Men jag blev tung i kroppen, en aning stressad och sen gick det utför.  Jag som inte kan rita satt och klottrade på dagordningen under halva kommunfullmäktigemötet. Det brukar jag inte göra. Istället gillar jag att vara där. Det är en rätt trevlig tillställning. Men idag - seg- jag. Nu är klockan över 22.00. I morgon klockan 7 ringer det på dörren. Tills dess måste jag få bort datorn och trasslet med sladdar bakom TV:n. Lite missnöjd är jag att Marcelo och Patte inte har läst det under de timmar de varit hemma.....men de sover nu så jag har ingen att gnälla på..... Nej bäst att ta itu med eländet. I morgon rivs halva innanmätet på huset upp. Och jag behöver sova!

I dag satt vi på altanen. Vi munhöggs. Mobbade varandra. Ju längre in i attackerna vi kom, destå mer lös våra ögon. Vi garvade åt hans skinn som lossnar på fötterna, åt min annalkande mustasch, vi letade pormaskar och kallade varandra för lata. Solen sken. Jag sa att han var tjock. Han sa att det var mitt fel eftersom han åt min mat. Jag ville dra i hans vita strån i skägget, han skyllde på att det var jag som gjorde honom gråhårig. Han hintade om giftemål, jag kontrade med att jag skulle svara nej. Så kramades vi. Vi pussades. Barnen och kompisar lekte inne i vardagsrummet. Det var ganska tyst. Hundarna låg och lapade sol på altanen. Vi njöt av värmen. Han gnällde över att jag var blek, jag kontrade att jag snart skulle vara brunare än honom. Då log han brett och smackade gillande. Vi pratade midsommar, jag anklagade honom för att vara mer påstridig än mej, han protesterade högljudd. Sedan satt vi länge och tittade förnöjt på varandra. Vi har saknat det här båda två. Ingen av oss ville bryta stunden. Det var mysigt. Mysigt och kärleksfullt. Intimt.


Vårt förhållande är så puttinuttigt mestadels av tiden. Vi rings vid flera gånger om dagen och berättar hur mycket vi saknar varandra. Vi pratar mer om sånt att vi ibland glömmer att meddela varandra om logistiken i FAMILJEN AB. Men vad spelar det för roll? Vi har det bra, jag och han. Om vi då missar att meddela varandra om att den andre ska jobba i helgen eller att jag blir hemma när jag borde åka så spelar det inte så stor roll. Vi karmas och pussas. Så just de här stunderna där vi mobbar varandra, spelar lite coola är rätt sköna. Och visst kanske man kan förfasas över våra ord. Men ljuset i hans ögon när han ser på mej förtar udden. Kärleken som strömmar från hans beröring får orden att låta som kärlekshyllningar. Jag är lyckligt lottad som får vara med en man som får mej att känna mej speciell och utvald. Jag är lyckligt lottad som blir älskad och omhändertagen av en man som jag älskar tillbaka mer än jag någonsin trodde var möjligt.

Lyckad träning

Idag gick träningen så där himmelens bra!  (förutom en fläskläpp jag fick av Pluto när han skulle pussas). I dag rullade allt bara på. Pluto var uppspelt och tyckte allt var roligt. Han gjorde sitt bästa och då kommer vi så långt. Vi körde igenom vårt klass 2nummer, vi körde igenom nästan hela lydnads 1:an och jag tränade sug på hinder i agility.  Han flämtade när vi var klara. Mungiporna var uppdragna i han karakteristiska grin och han hade slutat galoppera och travade istället. När vi kom hem slängde han sej i sin säng och rörde inte en fena förens klockan 2 på natten. Även då såg han han ut att le.


Jag tycker det är så underbart med Pluto, han kan vara sofffpotatis, men har heller inga problem att träna 1½timme. Han tycker om sin säng men hänger utan bekymmer på när långpromenader i väntar, oavsett väder. Och visst händer det att träning går åt skogen, men alltsom oftast gör han sitt bästa, ger allt i allting. Han kastar sej orädd ut i alla moment och ger sej inte förens han verkligen försökt lista ut vad som förväntas av honom. Sköter jag mina kort rätt kommer vi ha chans att gå lite långt han och jag. Men det ligger på mej att jag tränar rätt!



 I dag under träningen upptäckte jag att det är mycket upprepningar i programmet. Det får jag försöka ändra på. Däremot fixar han allt som behövs, inklusive pussen på slutet som han varit lite för blyg för att ge förut. I lydnaden har han börjat fatta fotgåendet. Jag har börjat kunna gå längre sträckor och han stannar kvar i fot. Nu fixar han även vändningar utan att sticka i väg med rumpan, som han gjort förut. I inkallningen kan han nu sätta sej fot efter den långa transportsträckan, även om det fortfarande är lite för snett, men det kommer! I agility är han fortfarande väldig lång efter några hinder, vilket gör honom väldigt känslig för hinderavstånd. Men han har börjat söka hinder, inte bara ta det första bästa och sedan leta efter belöning. Svårast har han för däcket och slalom. Men idag nötte vi däck ganska länge. Och det går bra om han inte har för många hinder före. Tror ni det går att säga åt domarna att sätta däcket som hinder 2 i banan? Men vi fortsätter nöta. Många disk lär det bli i sommar. Men huvudsaken är att vi har roligt!


Efter en träning som den här är det fantastiskt att åka hem. Jag känner mej glad och hoppfull i hela kroppen! Bobbo däremot fick stanna hemma för att vila bakben. Han får springa lös på tomten, men annars är det total vila för honom som gäller nu till slutet av veckan. Förhoppningsvis mår han bra i benet då. Och så kan vi börja sätta programmet för hans debut i klass 2, som är betydligt mer komplicerat än Plutos.... hur sjutton ska jag komma i håg allt?

Vattenskada

I veckan kommer de och ska bryta upp nästan alla golv samt de flesta inneväggarna. Vi måste ta bort det mesta, inklusive datorn jag skriver på nu. Var ska vi göra av allt? 

Barnens rum i pågående.

Värst är ungarnas rum. Så just nu håller vi på att rensa och försöka få upp så mycket som möjligt på övervåningen. Tack för att vi har golv däruppe nu!!!! Lillfisen stör mest och gör alla galna så hon har arrests i soffan, de andra två håller precis på att ta hand om de sista sakerna på golvet. Sängarna, bokhyllan och  hyllan får vara kvar i rummet, allt annat är bortplockat. 

Leksaker som ska ges bort.

En hel del leksaker har fått gå till de sällan skådade jaktmarkerna och en hög är sparad för lilla Alma, Lina och Milou.  Barnen har själva tagit ansvar för vad som ska går vart.

Jag ser inte framemot de kommande veckorna, ändå längtar jag efter att de ska sätta fart. För i sommar vill jag ha ett helt hus igen. Inte dra ut på eländet hur länge som helst! 

Mirakelbäbis

Han ligger ihopkurad som en liten boll i pappas knä. Den långa luggen hänger ner i ögonen. Munnen trutar lite. Han andas tyst med slutna ögon. Sover tryggt. Vår lille kille, som blivit så stor. Snart 7år. Vår mirakelbäbis. Han som aldrig skulle komma. Han som inte skulle kunna bli till. I dag är han en artig, busig kille med fotboll i hela kroppen, pysslig, snäll och otroligt tjurskallig. Han har varit med en kompis på Busfabriken och McDonalds idag. Han har vänner, han är smart och framåt. Han är allt jag någonsin kunnat önska i en son. Han kommer alltid vara min lilla kille. Jag minns hans födelse och första månader så klart att jag nästan kan känna honom i min famn och känna doften av honom. I dag har vi honom för oss själva. Tjejerna sover borta. Bara jag, Stora N och Marcelo i huset. Ovanligt. Varmt. Kärleksfullt.

Tävling

Jag och Pluto for till tävlingen i Linköping. Det var inomhus sån tur var! Det var dags för Plutos sista chans i klass 1. Tanken är att vi startar i klass 2 nästa gång. Så lite nervöst var det, skulle Pluto få sitt tredje diplompoäng så att han skulle få titeln FD1?

Pluto väntar i bilen

Vår klass var sist den här kvällen och det var rätt skönt faktiskt. Nervositeten stegrades ju närmare vi kom vår klass. Jag tycker det är rätt skönt att titta på de andra ekipagen i klass 2 och 3 innan jag själv ska tävla. Pluto var för första gången super, dunderladdad och pigg sedan han blev sjuk. Så för att han inte skulle stressa igenom hela programmet gick jag ut i skogsdungen och körde föremålssök och markeringar med honom. Sedan körde jag ett lydnadspass och tävlingsprogrammet med honom. Efter en timme upprepade jag samma procedur. Vi har en lugn låt och han stressade som sjutton runt i alla moment. För att få ner honom tog jag in honom i caféet och matade honom. Då slog lugnet ner i honom. ÄNTLIGEN! Så var det dags för oss att gå upp på övervåningen och vänta på vår tur. Jag tog av mej skorna. Vi fick lov att gå in på banan. Pluto satte sej. Jag gick iväg, satte mej i startposition. Musiken började. Pluto kommer till mej, börjar gå i en cirkel runt - allt bra.... men så var det något som luktade! Han avbröt sin rörelse och vädrade mot väggen. Jag fick hjälpa honom runt. Andra varvet hände samma sak! Jag såg hur poängen rasade. Undrade stilla om det var kört nu. Men vi fortsatte och Pluto tog det lugnt och metodiskt, i takt med musiken. Han gick slalom, han kröp men bakkroppen åkte upp lite för mycket, ett tag var jag orolig att han skulle resa sej, men han var kvar. Så upp, jag satt, fick hans tass i handen, men han vägrade sätta sej! Så jag blundade, väste stanna och sprang. Som jag hoppades på att han skulle vara kvar. Så satte jag mej ner och öppnade famnen; startsignalen för Pluto att han ska springa till mej. Till min stora glädje såg jag hur han stod kvar och väntade på signalen! Han kom, vi var lite före i musiken, han satte sej i min famn och programmet var slut. Jag rastade av honom och när jag kom tillbaka kom flera okända personer fram och grattade; vi hade fått diplompoäng, Pluto hade erövrat sin första titel!

En halsduk blev priset

 Vi slutade på en sjätteplats. Men våra poäng räckte, och det var det som var målet för dagen. Tanken är att 1maj starta i klass 2, och då har vi gjort ett program som inte är lika simpelt och "på låtsas" som det här programmet. 
Då får vi också se om Pluto håller för lite högre krav. Det ska bli spännande. Nu är jag en stolt matte till två stycken FD1 hundar. Sen får vi se om vi satsar på att ta diplom i klass 2 eller inte. Nu ska vi njuta av framgången hitintills!

(Vi tävlade och det gick bra)

Tävla inte och tävla

Det blir ingen tävling i morgon för Bobbo. Jag testade att köra lite i förut. Innan träningen stod han på alla fyra benen, efter träning åkte baktassen upp lite igen. Det är bättre att spara på hans kropp, så vi satsar på 1maj istället! Pluto däremot verkar piggare. Och känns han ok i morgon så testar vi att åka.

Uppdatering sjukdom

Pluto är mager som en sticka. Revbenen sticker ut som om han inte hade ätit på en vecka. Han är fortfarande en aning slö. Ligger mest här hemma och lyfter knappt på huvudet när något händer. Men så fort vi går ut är det lite mer studs i stegen. På dagens korta promenad gick han faktiskt framför mej. Bara i den branta uppförsbacken sackade han efter en aning. Sedan gick det bra. Han var pigg och nyfiken, nosade och kissade på flera ställen. Han haltade ingenting. Mystiskt det där..... Jag är mest glad över att han är bättre. Även om jag oroar mej över att han fortfarande är lite slö. Men vem är inte det efter en rejäl magsjuka? Veterinären tyckte vi skulle avvakta, och han hade kanske rätt? Jag har haft mer kontakt med farbror djurdoktor fler gånger under det senaste 1½året jag haft Pluto än vad jag haft innan under de 8år jag bara hade Bobbo.


Bobbos mystiska åkomma där han lyfter på bakbenet är ömsom bättre och ömsom det samma. Han är piggare, vildare och nu händer det att han står försiktigt på benet. Springer och hoppar med det, det gör han, men inte står ordentligt. Jag ska testa att köra lite med honom i morgon. Beroende på hur han reagerar så får vi se hur det blir med tävlingen på torsdag. Kanske bättre att avvakta till 1maj?


Mina perritosar  ( små hundar) verkar må bättre, även om det inte är helt bra. Det glädjer mej. De är mina bäbisar och jag vill att de ska må bra. Jag bara önskar att jag kunde säga att de var helt återställda! Men inte idag. Kanske jag kan säga det i morgon?

Jag blir så förbannad!

Att ha hundar med "farligt" utseende
kräver att man visar respekt mot omgivningen

Två stycken stora hundar som i flockmentalitet har flygit på ett gäng hästar och deras ryttare har skadat och nästan haft ihjäl en av ryttarna! FY FAAN! säger jag. Jag tillhör den sortens hundägare som har mina hundar lösa. Jag tillhör den sortens människor som ofta får instucken kommentarer att alla hundar borde vara kopplade. När människor som tappar kontrollen över sina hundar råkar även jag ut för spott och spe. Mina hundar har aldrig bitit någon. Mina hundar går fot bredvid mej när vi träffar andra människor. Ofta håller jag dem i halsbandet  när vi passerar för att andra ska känna sej mer trygga. En gång har Bobbo med hög svans skällande sprungit ut mot grannens hund när han var ute på tomten. Sedan fick han inte vara lös ute själv på 8månader. Efter det har det inte hänt. Jo hundarna skäller ibland när det kommer hundar, men de lämnar inte tomten. 

Vad jag förstår var det en sån jycke som
gick till attack

Att en hund skadar en annan människa är inte okey. Jag undrar verkligen vad som hände! Jag lider så oerhört med tjejen som blev attackerad. Jag är så grymt impad över den gamle mannen som räddade henne. Hundägaren, hoppas jag, tänker sej för innan han skaffar nästa hund. Det är inte bara hundrasen det hänger på. Kompisen blev attackerad av en labrador. Det handlar även om energin. Man ska inte ha en hund med massor av ennergi om man själv är en soffpotatis, eller bara aktiverar via promenader. Det räcker inte! Att se hundar som något som ska anpassa sej efterägarens liv funkar inte. Som ägare har vi ansvar att anpassa oss efter hundens liv också!

Bara så ni vet.....

.... jag ska bli gudmor!!!! Jag är asa mega stolt att få frågan. Och min blivande guddotter är ju världens sötaste unge, och det är ju inte helt fy skam!!!! För mej är det en ära att få frågan, och det är ett uppdrag jag tar på största allvar.Mina barn jublade över att de blivit gudstorasyskon Så tack snälla Frida och Jaime för att jag får bli gudmor till er fina Alma. Jag är jätte, jätte glad!

Nya recept

Dagens middag:

 Aprikos- och ostfylld kyckling med ugnspotatis, jasmin- och råris, sallad och gurka. Snabbt enkelt och smidigt. Barnen gillade dock inte aprikosen, men efter att den petats bort gick det bra att äta. Nyttigt var det också eftersom det är från den receptbank jag numera hämtar våra middagar ifrån. 


Usch och fy, snart blir det här en matblogg. Bäst jag slutar nu. Men gott var det!

Pluto är sjuk!

Pluto är sjuk.
Han grävde sej in i fodertunnan i går igen. Magen som en tunna. Öm i buken. Spydde några gånger. Bajsade några gånger. Ingen kvällsmat.

I natt har Pluto bajsat högar i hela huset. Han har kräkts och kräkts. När Stora N väckte mej vid tre i natt fyllde jag en bärkasse med bajs och spyor som han lämnat på golven i huset. Efter det fick han springa ut 4 gånger till under natten för att kräkas. I morse var han smal. I morse var han lite trött.


När jag kom hem från jobbet låg en liten slemmig uppstötning på golvet, rött som blod. Pluto var slö och jätte halt. Tog ut hundarna på en promenad. Han hängde knappt med. Två gånger stannade han och var på väg att vända hem. Men jag lockade honom att fortsätta. Han bajsade en liten rackare. Han såg mest ynklig och illa ut. Slutade inte halta. Sprang efter bollen, lite försiktigt. Lunkade tillbaka till mej. Sedan följde han mej långt bakom när vi fortsatte promenaden. Haltandes. Han ville bara hem. Hem till sin säng. Gick raka vägen dit. Lade sej. Rör inte en fena. Hängig. I morgonbittti blir det veterinären......