Helgen

Hand i hand gick de två grabbarna hela dagen

Stora N hade en kompis här i lördags. Han kom vid halv tio och åkte vid sextiden. Så är det här ute på landet. De umgås i väldans många timmar medan mamma och pappa passar på att fixa med hus och trädgård. Isak och Stora N kommer väldigt bra överens och gillar samma saker. Det är skönt för då slipper jag reda i massa konflikter. I stället kunde jag ägna dagen åt att vila, göra lunch, vila, fixa mellanmål, vila....ja ni fattar poängen. I efterhand undrade jag hur jag kunde somna fyra gånger på en dag med fyra ungar i huset. Men kanske beror det på att syndafloden har flyttat till mitt sköte och vågen av blod som lämnar kroppen är ofantligt stor så jag borde lida av både blod- och järnbrist. Trött var jag hur som helst.

Att fika vid sjön var skön avkoppling!

Pluto har gräs i munnen - som en ko.

Tillsammans med ungarna tog vi med oss fika ner till vårens fösta sjöträff. Vi gör en varje år innan badvädret är ett faktum. Sjöträff innebär att ungarna dopapr tårna och leker i sanden, men aldrig riktigt badar. Som vanligt lyssnade inte Mittimellan N på det örat utan gick ut i vattnet och blev blöt om hela rumpan.....Lillasyster härmade. Solen sken, Pluto betade gräs och fast att det blåste rätt rejält så kunde jag inte göra annat än att njuta.Vår sjö är fantastisk! Återigen slår det mej vilken otrolig kraft man kan hämta därnere. Nu längtar vi tills vattnet når lite mer badvänligare temperaturer än de 11grader som Therese sa att det var när vi var där och fikade idag. Uhhh.. kallt.

Kyla hindrade inte tjejerna från att gå längre och längre ut i vattnet....

Idag har det dock varit varmare och flera timmar tillbringade vi på grannens altan och beklagade oss över våra egensinniga minstingar. Jag tror vi var rätt nöjda båda två efteråt att få släppt lite ånga så vi båda orkar med de små vilddjuren ett par veckor till. Jag och tjejerna tog sedan hundarna och åkte och tränade agility. 
Båda doggsen ligger helt utslagna nu. Bobbo rörde sej litegrann men visar stor stelhet i hela bakvagnen. Jag måste få fundera lite kring det där. Han mår bra av att få träna lite - mentalt sätt. Men sen får han ont och blir stel. Beroende på hur ont han får, kan det faktiskt vara värt det. Jag får också ont ett tag men det går över och jag mår bra. Jag tror att Bobbo är en gladare hund om han fortsätter att användas, om än i små korta doser, än att kroppen håller i flera år och han håller på att bli galen för att han är så uttråkad. Men allt beror såklart på hur ont han får och hur länge. Han uppfattas fortfarande som en pigg och busig kille. Och han är värd all kärlek och uppmärksamhet som han vill ha. Så han bestämmer. Det är hans liv och han får vara precis så aktiv som han själv vill.




 Att få kicka av sej skorna och doppa dem i sanden....helt magiskt! Fler borde få chansen!