Pepinos träning

Det går så himla bra med Pepinos träning nu. Det händer så mycket. Vi tar små steg framåt hela tiden och mitt fokus har de senaste två veckorna legat på frihetsdressyren. Det svindlar när jag tänker tanken att det kanske, kanske kommer gå att rida honom utan träns och sadel ute på fälten eller ett dressyrpass på ridbanan. Igår var första gången jag gick med honom lös från ridbanan, över vägen och mot stallet. trots gräs, trots störningar. Det var först när Carina började gnägga efter honom som han lämnade min sida och travade mot henne och grindhålet i hagen. Men innan dess... så bra det går! 

Vi tränar på att inte gå ur boxen fast den
är vidöppen, och det går riktigt bra nu!

Det är en fröjd att hålla på med honom. Han har hittat sin plats i flocken. Carina är störtkär i Pepino och brunstar så det sprutar om henne. Lilla Shouni, som är en miniatyrkopia av Pepino söker hans uppmärksamhet mest hela tiden och de två betar från samma tuva och häger med varandra en hel del. 

Vi longerar ett par gånger i veckan och tränar
 röstkommandon och lyhördhet.

Han känns väldig tillfreds med tillvaron nu, trots att vi fått en ny häst i hagen. Han har hög status i flocken men samtidigt inte högst. 

I lösdriften. Carina i förgrunden och Pepino längst bort.

Det är bra flyt just nu med andra ord. Klart är att vi ska åka på clinic i vår igen, samma som förra gången och tanken är att vi ska åka på andra kurser med, men när det blir beror lite på penningapåsen. Jag älskar verkligen att jobba med den svarta, underbara gurkan!

Pepino står vid grindhålet och undrar vad vi ska hitta på, tillsammans med kompisarna skäcken Zeus, ettåringen, bruna Bambina och lilla svarta Shouni.