Förra helgen var jag på min första partikongress. Jag sitter i kommunfullmäktige i min stad och börjar ta mer och mer aktiva steg in i politiken, men ännu känner jag mej ganska ny och grön. Kongressen var ett spektakel som styrkte mej i min övertygelse att jag 1 valt rätt parti
2 att politik är just så kul som jag tänkt mej
3 att det går att förändra
![]() |
| Lill-Marie och jag i kongressalen. |
Att bli politiker var ett val som jag länge gick och grunnade på. Dels pga mitt yrke men också för att jag var lite partipolitiskt tvivlande. Jag har alltid röstat på mitt parti men i i början tyckte jag inte om "hela paketet" men med åren har paketet blivit mer innehållsrikt och mer nyskapande och nyanserat. För fyra år sedan hade beslutet mognat och nu är jag med och jag har något att säga till om. Än är jag en liten blyg viol, men jag börjar ta för mej, börjar ha en större kraft och vet vad jag vill säga. Jag får inte betalt, jag gör det på min fritid och från att ha varit en person med åsikter måste jag nu försvara en hel uppsjö av beslut och åsikter som mitt parti har. Oftast mot personer utan parti som bara behöver stå för sina egna åsikter. Det är inte alltid lätt, jag har inte alla svar och ibland blir jag lite sårad över kommentarer och förakt jag får.
![]() |
| Mona Sahlin var en av talarna på seminarium om emigreringspolitik. |
![]() |
| Vy från hotellet över Liseberg. |



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar