En vardagkväll

Det blir inte så många inlägg om hundarna just nu. Det händer ju inte så mycket. Vi går våra promenader. Lilla N tränar Bobbo på sitt egna lilla vis ett par kvällar i veckan. Roligast just nu är att få upp honom i studsmattan. Pluto rehabar, det går inte alls bra. Han är otroligt på tårna och vankar hela tiden runt här hemma. Han springer en del på tomten. Lite får han röra på sej, men hältan blir inte bättre. 

Äta gräs är gott

Han medicinerar fortfarande. Men han är glad. Glad och uttråkad. Bobbo har tappat massa kondis. Han orkar träna i en kvart sedan börjar han flåsa och återhämtningen tar längre tid. Promenader orkar han dock med, och de flesta kommenterar att han är otroligt pigg. Pigg och nyfiken. Mitt hjärta.
 Som jag älskar den hunden. Jag blir galen på honom. Han luktar, han tigger, han lyssnar dåligt och har börjat med saker som får mej att tappa hakan, men han har förtjänat det. Hela sitt liv har han gett allt för mej. Lite olater har han råd med! När vi kommer hem har jag inte alltid all tid i världen att motionera jyckarna. Men Marcelo har börjat gå med Bobbo, och barnen tar en dela av Plutos rehabs promenader. Det är första gången i livet som vi hjälps åt med hundarna. En ny känsla! Så när jag kommer hem kan det ibland bli en stund på tomten. Bara göra vanliga saker, Inget speciellt. Ett hundliv i det tysta. Mina underbara killar som gör sitt bästa. Båda två är otroligt viktiga för mej. Mina grabbar. En kväll på tomten.