Hundar på cykeltur

Tutan är hos oss igen!

Vi har hela huset fullt med hundar just nu. Rut är här på kollo 1½vecka medans lillmatte tävlar i simning. Lillmatte i det här huset, Lilla N, lärde sej att cykla helt själv utan stödhjul häromdagen. Men att våga släppa ut henne i trafiken är jag inte redo för. Hon ramlar ganska ofta när hon bromsar, vinglar när hon ska starta och det går inte så bra på smala bilvägar, tycker inte jag. I går åkte vi istället in till Vilbergen, alla utom Pluto, för att ta en rejäl träningstur. Stackars Rut är inte riktigt van vid att ha småbarn i hushållet, men hon anpassar sej snabbt vid att barn är i ena änden av kopplet, eller som igår när hon fick anpassa sej efter att gå i koppel och vara cykelbehjälpare. Men det gick bra. Tre cyklar och två stora hundar i bilen fungerade också. Vi träffade Björn på väg, han skrattade gott åt bilden med familjen Taikon i min Ford. Ja, ja, det får vi väl bjuda på? 

Lilla N på sin STOOORA cykel, kan själv!

Cykelturen gick bra. Jag konstaterade återigen att jag inte är gjord för att ha hundar i koppel. De stannar ju hela tiden! Nu har Rut flexikoppel, ingen törs riktigt lita på Rut när hon är lös, så lite mer frihet har hon än bara ett vanligt koppel, men jag blir frustrerad iallafall. Återigen tänker jag ; Lydiga hundar är lyckliga hundar! För det måste vara så mycket skönare att få springa lös och ha större frihet än kopelhundar. I dag blir det en tur i skogen, och där ska hon faktiskt få vara lös en liten stund. I vår skog är det inte många andra hundar, och då går det bra! Sen blir det nog en cykeltur för Lilla N igen. Hon är så himmelskt stolt över sej själv!

Dogtornado

Jag roade mej med att filma de första två tillfällena som Pluto fick testa dog-tornadon. Han älskar när jag plockar fram den. Och det gör Bobbo med. Men som sagt, jag vet inte hur mycket hjärnjumpa det är längre... Jag som sa till Maria när jag köpte den - Kommer min lite korkade vovve fatta den här?
Japp, det gjorde han!

Pluto som sjukling

Första dagarna gick det bra här hemma. Han höll sej i stillhet och vi gick korta kisspromenader på tre minuter. Redan dagen efter operationen började han använda benet. Vi var på rehabiliteringen ca två veckor efter operationen. De visade vilken typ av massage jag skulle göra, vilka övningar jag skulle börja med och de utökade promenadtiden till ca 6 minuter.

Ärret på knät, och nej du behöver inte titta
på den rosa snoppen som alltid hänger ute...

Att gå sex minuter med en hund, vart går man då? Man hinner ju ingenstans!!!!

Men ju fler dagar som passerar desto svårare är det att hålla Pluto i stillhet. Tappar barnen en sak i rummet flyger han upp som om någon kastat eld på honom. Vi prövade att ha honom i lina ute på tomten, men några droppar vatten fick honom att i panik kasta sej så han välte möbler och skar upp benet på linan. Reser någon på sej kommer han dundrande i full galopp över de hala golven, med andra ord; han lever rövare här hemma. Vad gör man? Jag har köpt en dog-tornado för att sysselsätta hans hjärna litegrann. Pyttsan, han listade ut den på två sekunder. Och även om han tycker den är kul är det inte längre någon match för honom att klara av den. Inte mycket hjärnjumpa där inte! Men vi kämpar på. Vi kämpar på.....

Plutos operation

Sent om sider kommer nu en statusuppdatering på Pluto. Det är väl egentligen en av de viktigaste sakerna som hänt den senaste tiden.

Djursjukhuset

Pluto åkte in till Norsholms djursjukhus på måndagmorgonen. Han följde glatt med veterinären in och jag stressade vidare till jobbet. Under dagen tänkte jag många gånger på om han skulle klara av att bli nersövd. Jag har en ganska lättsam inställning till nedsövning, men bara för ett par veckor sedan dog en rottistik till en som vi känner i samband med nedsövning. Jag hörde inget från djursjukhuset på hela dagen. Däremot fick jag ett mejl av försäkringsbolaget att de inte skulle ersätta operationen. Gissa om jag blev lite svettig!!!! Men det var ett missförstånd och när jag väl fick tag på dem hade de redan betalat.

När jag hämtade Pluto så var han en kändis. Han satt och sjöng melankoliskt för personalen. Inte jobbig, försäkrade de mej, men lite dämpat och sorgset. Så fick han komma ut, med tratt och bandage, rakat  bakben och två rakade ställen på frambenen där kanylerna suttit. Lilla gubben så lycklig han blev av att se oss!

Pluto har opererats för en trasig menisk i höger knä. Eftersom han gått ett tag med skadan hade korsbandet börjat fransa upp sej och det fixades också till. Leden tajtades till och som jag förstod så hade vissa pålagringar justerats. Nu är det av största vikt att vi följer den rehabilitering som står på schemat. Dvs inga hopp, inga rusningar, bara lugn skritt så kanske knät kan repa sej. För problem nummer två är att han överbelastar fram och vänster bakben så de har tagit stryk och redan har det börjats bygga pålagringar.

Nu kanske några undrar varför jag inte röntgat Plutos höfter. Och jag  brottades med den frågan när han var 1½ år. Men jag valde att låta bli. Min motivation var att jag inte ville att hans eventuella problem med höfterna skulle hindra honom att få leva ett friskt liv. Jag vet hundar med D-höfter som tränar agility, lydnad och mår bra. Jag vet hundar med C-höfter som knappt  klarar av att gå på hårt underlag. Jag ansåg att jag skulle träna, ha roligt och om jag märkte att han mådde dåligt av det så skulle jag låta bli. Nu visade röntgen att han har dåliga höfter. Typ C på höger och kanske ett D på vänster, gissade veterinär Arne. Han får ju inte klassificera dem. Utöver det har Pluto börjat bilda brosk på vänsterbenets yttersida. Varför? Fick jag 
inget svar på.  Jag har alltså en hund som kroppsligen inte kommer att hålla länge.

Men när han kom hem var han mest olycklig för trattens skull. När vi väl tog av den kissade han i närmare fem minuter!!!! Bobbo välkomnade hem sjuklingen och jag Pluto kändes väldigt lycklig över att få kommit hem dit han hör hemma.

Inte nätlös längre

Jag har fått tillbaka internet! 
TJOHOOOO!

Fast jobb

I går skrev jag kontraktet. I går blev det klart. Jag får mitt första fasta jobb som lärare. Det är kirrat! Jag har fått två stycken halvtidstjänster på två olika skolor. Tillsammans är det en heltid. De har synkat schemat så det blir bra för mej. Det känns riktigt skönt att få göra det som jag arbetat så länge för. Att jobba som lärare, att få långtidsplanera, att få följa elever över tid och säkra deras kunskapsinhämtning. Jippi! I går var jag på den nya skolan för första gången. Den känns bra. Men klart jag blev trött och att jag kände mej lite vilsen. Det var rätt skönt att få komma tillbaka till min skola idag och veta exakt vad jag ska göra, var sakerna ska vara och få känna sej lite hemma. Men snart kommer jag känna mej hemma även på den nya skolan. Min nya skola. Nya elever. Stor skola. Massor av nya kollegor. Snygga kollegor.  Jag får jobba på att bli lite fit under sommaren nu. Alla såg ut som smala prinsessor med spelande muskler och fin hållning. Men jag duger som jag är. Jag är lycklig över att ha ett jobb, ett fast jobb, för tredje gången i mitt liv. THJOHOOOO!

Min nuvarande arbetsplats. Här blir jag kvar, men jag får en plats till!

Vad hände med Pluto?

Alla undrar väl såklart hur det går för Pluto. 

Jag har inget internet hemma, och när jag berättar om operation med mera så vill jag kunna lägga in bilderna som jag tagit på min kille. På torsdag ska vi på rehab- och efterkontrolls möte. Då får vi väl se vad de säger. Han går iallafall där hemma med sin tratt och är lite olycklig. När ag får tillbaka internet så lovar jag att uppdatera lite bättre!

Jobb

Jag sitter på jobbet. Klockan är snart tio på kvällen, vad gör jag här liksom? Alla andra har gått hem. Det är jag och datorn. Jo jag pimmar, Låter underligt och jag vet inte om det är underligt eller nyttigt. PIM är ett program som skolverket har för att lära lärare att bli bättre på datorer. Vi ska alltså filma mer, gör fler bildspel osv och sedan göra det till lite roliga produkter. Jag har haft en film kvar att göra och i närmare tre timmar har jag varit klar, men inte fått mikrofonen på datorn att fungera. Tre timmar!!!! Man kan bli galen för mindre. Men nu så, nu har jag fått till det. Jag har mejlat in filmen och jag hoppas den blir godkänd för på tisdag är det examination för alla som är klara. Och jag skulle hemskans gärna vilja vara med på den. För som det ser ut så blir jag kvar här.

Jag har fått jobb. Jag får stanna kvar på min arbetsplats och idag tackade jag ja till det erbjudandet. Tjänsten ser inte riktigt ut som jag tänkt mej. Men inget i min profession gör det. Aldrig i livet trodde jag att jag skulle bli språkfröken! Men nu är jag det och trivs underbart med det. Nu ska jag dessutom arbeta på två olika skolor, så lite körigt kommer det att bli. Men både där jag är nu och där jag också kommer att arbeta verkar det vara jättebra. Så jag tutar och kör! Jag ska få stanna! Märklig känsla!

Mina elever jublade och kastade sej runt halsen så jag slog i backen. En av mina kollegor klappade händer av förtjusning ( en sa absolut ingenting...) och cheferna.... ja deras reaktioner är oförglömliga.Så visst känner jag mej önskad. Och den känslan är riktigt, riktigt bra! Riktigt bra. Jag kan gå på sommarlov i lugn och ro. Det är också en av anledningarna till att jag vill bli klar med PIM. Då behöver jag inte tänka mer på det. Jag har gjort utbildningen och när jag börjar i höst kan jag koncentrera mej på  mitt jobb och min fortsatta utbildning på universitetet. För där är jag ju inte klar. Kurserna fortsätter till hösten. Håll i hatten!

Härlig lördag till alla!

God morgon världen. Det är strålande sol ute och jag har längtat efter att få sätta mej på gräsklipparen hela veckan, och det ska jag göra idag! I dag ska jag dessutom berätta de strålande nyheterna för pappa och hans fru. Det har jag också längtat efter. Och igår fick jag presenten jag velat haft i över ett år, men som jag inte tagit mej råd att köpa ( jo jag är snål), en crosstrainer har hittat hem till mitt hus, och det kan jag bara tacka Marcelos kompis för. TACK,TACK, tack, tack, tack, tack!!!! En annan anledning till mitt glada humör är att jag blivit erbjuden jobb. Det känns skönt, det är dessutom där jag gärna arbetar, nu är det en lönefråga om jag ska tacka ja eller inte.

Eftersom veckan varit så grymt bokad hela tiden har jag knappt hunnit städa här i huset. På nåt sätt ser jag framemot att städa. Jag längtar efter att få ordning och att få sitta i soffan, titta på en bra film i mitt nystädade hus, med altan dörren öppen och känna doften av nyklippt gräs. 
Jag har lovat barnen att de ska få bada i sjön om det blir varmt idag, och det verkar det ju bli, så en tur till sjön med hundarna tycks också stå på schemat. Min favvoplats. Härlig lördag önskar jag alla er därute!