Istid

 Efter en väl uppfriskande promenad bäddade jag ner min minsta i sängen, pussade min sambo som låg utslagen i soffan med ont i hela kroppen efter promenaden, (ha ha), och tog med mej de två stora och de två fyrbenta ner till sjön för några timmars åkande på skridskor och lite träning för jyckarna. Alla som bor vid en sjö slås nog av hur fantastiskt det är med vatten nära sitt hem.  En kort stund satt jag på bryggan och tittade på mina barn som körde passningsspel med varandra. 





 Jag såg hur hundarna sprang uppför berget på andra sidan, ivrigt luktande i ett spår. Det var så tyst. Solen sken. Jag var i himmelriket. Den stunden var  jag ett med omgivningen. Inget annat kan få mej att känna så, såsom vatten kan. Jag släpper allt. Lever i den totala stunden här och nu. Vår lilla sandstrand som vi tillbringar halva sommaren på var nu täckt av snö och is. Is som vi under vintern utnyttjar med lek, stoj och glädje. Jag gick ut i vassen. Tittade ut över sjön. Ett stort vitt täcke av is och snö. En skidåkare svettade förbi. Stora N ramlade på isen. 



 Pluto kutade i full galopp och gled fram. Det såg ut som han skrattade. Bobbo lade sej i snön om och om igen för att rulla sej. Jag busade med ungarna. Drog dem i led med klubborna. Vi fotade varandra. Vi kramades. Och inte en enda gång tänkte jag på dem som var kvar däruppe. Att vara så ett i stunden, det är det bästa jag vet!

För första gången på länge hade jag lust att träna hundarna på riktigt. Så jag tog ett rejält pass med de båda två där ute på isen. Jag håller på att lära Bobbo att steppa på stället. Han är så sabla söt när han gör det. Pluto är på g att lära sej att gå mittemot mej i alla riktningar. Hans slalom börjar bli mycket bättre och kanske kan vi hitta på ett riktigt program till sommaren? I fyra timmar var jag ute med hundarna idag. Visserligen var det en varm dag, men jag kommer ihåg mina farhågor när jag fick Pluto. Hur skulle han klara kylan? Skulle jag behöva skaffa skor och tröja till honom? Systematiskt har jag vägrat göra det. Och jag har nog aldrig sett honom frysa ordentligt. Så länge han får röra på sej fixar han de 

flesta temperaturer. Ett tag satte han sej på Stora N;s jacka. Han började bli trött. Magarna började kurra. Vi lämnade vår älskade sjö för den här gången. Gick det 200metrarna upp till vårt hus med två nöjda hundar och två otroligt glada barn. Vi fick lite istid den här helgen också.Bättre dagar än så här är svårt att få, en vardag mitt i livet.