Rädd för sängen?

Natten är här igen och jag kan inte gå och lägga mej.

Jag börjar bli rädd för natten igen.

Varför?

Om jag det kunde begripa.

Rädslan tar sej i uttryck att jag inte kan somna om jag går och lägger mej för att sova i min säng. I timmar vänder och vrider jag på mej och undrar när den förlösande sömnen ska komma. Ända sedan tidiga tonåren har jag haft riktiga sömnproblem, men jag har alltid trott att de var relaterade till min otrygga uppväxt. Där sömn kunde betyda att man blev tagen på bar gärning av okända män i sovrummet, knivar, slagsmål och slagord. När jag lämnade allt det där bakom mej tog det ändå lång tid för kroppen att vänja sej vid lugnet. Nu är det snart 17 år sedan jag stängde dörren till lägenheten med värkande kropp och med tårarna strömmande nedför ansiktet. Jag tror knappast jag kan skylla min sömnlöshet på uppväxten längre....

Jag är heller inte rädd för tankarna som kommer när man ligger tyst och hör sitt hjärta bulta i kroppen. Jag är inte rädd för mej. För jag är snäll. Både mot mej och andra. Jag vill inte mej själv illa. Mitt hem har blivit en fristad där jag kan vara trygg. Där Marcelo skyddar mej när jag inte orkar och där jag härskar och bestämmer vem som får komma in och inte. Visst kan min rädsla för att gå och lägga mej bero på att boken jag läser är ap-trist, men jag kan ju välja en annan.

Min rädsla för att gå och lägga sej kanske finns nedärvt i generna, då både min mor, min mormor och även min far alltid haft vissa problem med just sovandet. I vilket fall som helst somnar jag allt för ofta på soffan i sällskap till Animal Planet med kläderna på. Så egentligen har jag inte sömnproblem just nu. Bara denna rädsla för att gå och lägga mej.

Jag har aldrig tagit mediciner för min trötthet. Inte ens när jag inte sov en hel timme på sex månader. Alla jag känner och pratat med som äter sömntabletter verkar, trots tabletterna, lika trött som jag när jag inte sover. Jag vet att kroppen somnar när den är tillräckligt trött. Det har jag över 20 års erfarenhet av. Får man bara ett par timmar sömn per natt kan det ta ett tag, ett år eller så, men tillslut sover man igen. Kanske jag borde pröva att göra det nu?

Eller inte...