Barnens stall

Geisha

Geisha har kommit tillbaka. Hon är skadad, men hon är tillbaka. Det är nästan så jag inte känner igen henne nu när all vinterpäls har försvunnit ifrån henne. Men she´s back! Vi åker till stallet lite mer nu. Men när Geisha varit borta har det blivit mer fokus på barnen och deras hästeri, alltså har det blivit mer fokus på Carina och Bella. Ungarna rider bättre och bättre. De har inte hittat rida-lätt rytmen än, men de kan sitta i traven, de styr och de kan starta ochstoppa hästarna. 

Mittimellan N på lite större Carin o Lilla N på Bella

Men det är klart att de kräver en hel del från mej medan de rider. Häromdagen fick jag springa en hel del när vi var ute och red på fältet. En häst i varje hand. Och tjocka mamma sprang. Härlig syn!


Men andras hästar i all ära, jag längtar efter en egen. Vad skillnaden är att ha en egen  och låna någon annans är just att jag får bestämma. Det är upp till mej. Jag gör vad jag vill. Ingen annan kan komma och säga att bu eller bä. Vill jag träna galopp i intervaller så gör jag det, vill jag skritta runt i två timmar så gör jag det. Vill jag bara stå och kramas så gör jag det. Jag behöver rida flera dagar i veckan, det är det som är min träning, min räddning för ryggen. Alltså behöver jag en häst jag kan använda när jag vill, på det sätt som passar mej. Och jag tror jag har hittat den hästen. Jag tror jag bestämde mej idag.