Besten är lös!

Jag har släppt ut odjuret! Jisses! Jag pratar om Pluto. Två träningspass har det blivit. Häromdagen körde jag platsliggning med stora störningar ( jag tränade och belönade Bobbo med att kasta boll), lite inkallning och lite ingångar. Pluto har blivit som tokig sen vi satte igång. Han är som en exploderande bomb. Alltså hela tiden, inte bara när vi tränar, utan så fort vi rör oss! I dag kastade han sej ut i sjön!!! I becksvart mörker, iskallt. Nej ite tänka,  ut skulle han, sen for han ut på bryggan och höll på att halka i vattnet tre gånger. Till slut fick jag ryta i på skarpen, mina händer var fullt upptagna att hålla båten stadig medan Stora N öste ut allt regnvatten. Vi vill inte behöva kasta oss i plurret igen och rädda drunknad båt. Det är kallt i vattnet nu! Tjejerna var på stranden med Pluto. 
Efter ett tag släppte de honom lös och han var helt galen! När vi ska gå ut på promenader studsar han upp och ner som en tecknad seriefigur med samma namn. Jag tror ni förstår hur det ser ut då. Upp och ner, upp och ner. Han kastar sej in genom dörren, kastar sej ut, trängs med Bobbo, jag får hjärtat i halsgropen varje gång, för jag vet att dörrar är en farozon för bråk. Men Pluto är mest bara glad, glad och upphetsad. Jag ser framemot att träna i dagsljus, lite rutan, lite dirrigeringar. Vi har kommit igång, lite smått, några övningar va tredje dag eller så. Mer än inget. Kul att ha hund igen. Kul att träffa mej igen. Hej, hej!