Resor

Packad, nästan klar. En hund ivägskickad. Har bara Pluto kvar här hemma. Han är lite konfyst över att Bobbo är borta, men jag tror han trivs med att vara ensam hund. Barnen är nattade. Stora N kan inte somna. Jag har precis avslutat pannkaksstekningen. Det är mörkt och det är tyst i huset. Jag älskar den här tystnaden. Mitt rätta element. Altandörren står på glänt, regnet strilar sakta ner, ute blåser höstlöven omkring. Stilla. Frid.

Alltid när Marcelo ska resa bort kan jag inte byta sängkläder. Jag måste vänta med det tills han kan komma hem och sätta sin lukt på vår säng. I grund och botten ligger rädslan över att han inte ska komma hem, och då vill jag inte ligga på lakan där han inte varit. Nu är det jag som ska resa. Han som ska vara hemma. Undra hur han tänker? Har han några nojjor som vi inte direkt pratar om? Vi har varit tillsammans så länge, ändå upptäcker vi så många nya saker hos varandra hela tiden. Nya saker. Nya passioner, nya vanor. Det känns inte som om han och jag tillbringat 22år tillsammans. Allt känns fortfarande nytt och spännande men samtidigt så otroligt stabilt och hemtamt. Jag är nöjd över att marken inte rockar under mej när jag går, men att det väntar nåt nytt i horisonten. Jag vill ha trygghet. Jag vill ha stabilitet. Han ger mej det. Och passion. På nåt sätt ställs allt på sin spets när någon ska resa iväg. Tänk om???? Tänk om???? Nu ska jag resa bort från mina hundar, från mina barn. Det känns lika märkligt varje gång. Samtidigt är jag stolt över att jag gör det. Jag tar mej tid med varje barn, ensamtid med sin mamma. Viktigt, i min värld. Men oj så svårt avskedet är. Och saknaden när jag är borta är så stor.

I år när jag har rest en del upptäcker jag att jag blivit kräsen på resor. Jag är för snål för att åka bort och inte bli hänförd. Varför ska jag resa bort och få samma sak som jag får här hemma? Kanske är jag bortskämd med vår boplats. Äta god frukost gör jag hemma alltsom oftast. Hotellfrukost är god i tanken men i praktiken???? Nja.... slottsfrukosten i Göteborg där jag var med Jonna och våra tjejer, den blev jag hänförd över, men annars.... nej, jag äter lika gott hemma, om inte godare. Bada..... alltid kul men det gör jag varje dag på sommaren. Då ska det vara i havet på fin sandstrand, det har jag inte hemma! Nu ska jag till en storstad, där har de saker som jag inte har här hemma. Jag åker inte dit för maten, eller för badandet, jag åker dit för alla turistställen! Saker man sett på TV men aldrig på "riktigt". Så på min resa med min son förväntar jag mej att bli hänförd. Och jag förväntar mej komma hem med nya spännande äventyr i bagaget, lustiga möten och lite vackrare i själen. Då får Marcelo nya sidor att upptäcka hos mej, och så håller vi kärleken stekhet ett tag till.