Nada internet uppkoppling gör att jag har svårt att blogga just nu. Ni får ge er till tåls. Dessutom har jag inget positivt att säga nu, mycket är lite tufft så inläggen skulle ändå inte vara kul. Håll er till tåls.....

Helgen

Hand i hand gick de två grabbarna hela dagen

Stora N hade en kompis här i lördags. Han kom vid halv tio och åkte vid sextiden. Så är det här ute på landet. De umgås i väldans många timmar medan mamma och pappa passar på att fixa med hus och trädgård. Isak och Stora N kommer väldigt bra överens och gillar samma saker. Det är skönt för då slipper jag reda i massa konflikter. I stället kunde jag ägna dagen åt att vila, göra lunch, vila, fixa mellanmål, vila....ja ni fattar poängen. I efterhand undrade jag hur jag kunde somna fyra gånger på en dag med fyra ungar i huset. Men kanske beror det på att syndafloden har flyttat till mitt sköte och vågen av blod som lämnar kroppen är ofantligt stor så jag borde lida av både blod- och järnbrist. Trött var jag hur som helst.

Att fika vid sjön var skön avkoppling!

Pluto har gräs i munnen - som en ko.

Tillsammans med ungarna tog vi med oss fika ner till vårens fösta sjöträff. Vi gör en varje år innan badvädret är ett faktum. Sjöträff innebär att ungarna dopapr tårna och leker i sanden, men aldrig riktigt badar. Som vanligt lyssnade inte Mittimellan N på det örat utan gick ut i vattnet och blev blöt om hela rumpan.....Lillasyster härmade. Solen sken, Pluto betade gräs och fast att det blåste rätt rejält så kunde jag inte göra annat än att njuta.Vår sjö är fantastisk! Återigen slår det mej vilken otrolig kraft man kan hämta därnere. Nu längtar vi tills vattnet når lite mer badvänligare temperaturer än de 11grader som Therese sa att det var när vi var där och fikade idag. Uhhh.. kallt.

Kyla hindrade inte tjejerna från att gå längre och längre ut i vattnet....

Idag har det dock varit varmare och flera timmar tillbringade vi på grannens altan och beklagade oss över våra egensinniga minstingar. Jag tror vi var rätt nöjda båda två efteråt att få släppt lite ånga så vi båda orkar med de små vilddjuren ett par veckor till. Jag och tjejerna tog sedan hundarna och åkte och tränade agility. 
Båda doggsen ligger helt utslagna nu. Bobbo rörde sej litegrann men visar stor stelhet i hela bakvagnen. Jag måste få fundera lite kring det där. Han mår bra av att få träna lite - mentalt sätt. Men sen får han ont och blir stel. Beroende på hur ont han får, kan det faktiskt vara värt det. Jag får också ont ett tag men det går över och jag mår bra. Jag tror att Bobbo är en gladare hund om han fortsätter att användas, om än i små korta doser, än att kroppen håller i flera år och han håller på att bli galen för att han är så uttråkad. Men allt beror såklart på hur ont han får och hur länge. Han uppfattas fortfarande som en pigg och busig kille. Och han är värd all kärlek och uppmärksamhet som han vill ha. Så han bestämmer. Det är hans liv och han får vara precis så aktiv som han själv vill.




 Att få kicka av sej skorna och doppa dem i sanden....helt magiskt! Fler borde få chansen!

Lite vardagsmys

Ungarna och jag låg i soffan i myste. Våra fötter slingrade om varandra och händerna busade, lekte tafatt och kramades. Vi hade det riktigt mysigt där vi låg i soffan. Kameran var i närheten, men jag orkade inte komponera något. Jag höll kameran lite på måfå och försökte fånga känslan av närhet medan vi höll på och myste. Jag tycker dessa stunder är obeskrivligt underbara. De är fyllda av så mycket kärlek och ömhet. Jag och mina barn. Villkorslöst.

Lilla N:s hand i min hand

Vi leker tafatt och fånga myran

Stora N tvinnar sina fingrar

Mittimellan N och mina fötter 30år i skillnad.

Barnskratt från studsmattan, micron värmer rester från i går, varmt ute. Det kunde vara värre!

Tapeter och tvättstuga

Duschad, klar för dagen. Redo att göra något. Frukost behövs, lite kläder. Sedan en repa i tvättstugan. Dags att göra nåt åt kaoset där inne. Städa sovrummet. träna hundar. Bobbo ska få gå sitt första pass idag. Baka lite. Stora N har kompis här. Tänkte ta en sväng till sjön och utkiksplatsen med dem. Kanske fika lite där. I dag ska jag vara hemma. Ta det lugnt. Fnula lite. Fortsätta ladda batterier. Fundera på tapeter till barnens vägg. Vi var och tittade igår på golv och tapeter till alla skadade rum. Extremt oense. Väldigt överens, ungefär som vårt förhållande. Två yttligheter som till synes inte verkar kunna sammanföras, och 

Betonggolv, oordning och trasiga väggar,, en byggplats bor vi i!

resultatet att vi båda är nöjda. Men barnens tapet blev DYR! Så vi får fundera lite till på den....Barnen oerhört olika smak.... På måndag kommer de och spacklar väggar och i veckan blir det väl tapetsering. Nästa vecka golv. Golv ett stort bekymmer. Vi vill ha en sak. Frågan är om det går. Vi har en backup plan. Vi valde två golv. Är lite nervös för slutresultatet. Nej, nu frukost, borsta håret, Öpnna dörrarna ut till världen, släppa in lite solsken. Vi behöver det, barnen och jag.

Sova tidigt

I dag besökte jag min underbara Jonna-vän. Där spenderade jag tre timmar innan det blev lite handling och hemfärd. Som ni förstått är jag i stort behov av återhämtning och tänkte på alla måsten med matlagning osv när jag kom hem. Men jag hade tur. Min andra sambo, Patte, stod och lagade mat när jag klev innanför dörren. UNDERBART! Han diskade också. Det här med att ha två karlar i hushållet är inte alltid helt fel. Barnvakteri, matlagning, hjälp till att koppla saker och bära tungt.... jo, det har sina fördelar att vara flera vuxna! Så efter maten slängde jag mej i bingen. Trots att klockan bara var strax efter sju. Jag tänkte somna till lite svtplay. program som jag missat. Sedan kom Lilla N och lade sej hos mej. Sedan kom Mittimellan N och lade sej bakom mej. Minsta somnade gott. Jag gäspade, tårarna rann men somnade de gjorde jag inte. Stora N kom in. Och som han babblade. Det gick inte att få tyst på honom mer än ett par sekunder när han hämtade andan. Tillslut fick han med sej sin syster  och de började träna på att stå i 90grader, precis som i Mästarnas mästare, som vi tittade på. Och jag, ja jag kunde än mindre vila eller somna. Så nu sitter jag upp, klockan är halv tio och jag är inte utvilad, inte tillräckligt trött för att sova och flera timmar har passaret då ajg uppnåt absolut ingenting. Ingen promenad med hundarna, ingen träning med Pluto. Inget lek med barnen, mys med Marcelo ingen städning eller tvätt av kläder inte ens återhämtning. Hur meningslöst är inte det! 


Nu är jag för trött för att hitta på någonting. Jag fortsätter gäspa, ögonen rinner men jag kan inte sova och jag är uttråkad och utmattad. SUCK!

Plutos debut i lydnad

Jag har en hund som inte kan någonting. Han är lite halvbra på några saker. Han är underbar, lätt att ha med, rolig att träna men lite klumpig i kroppen, lite osäker och även om han gör sitt bästa så får han liksom inte riktigt till det....


Det har varit mina tankar om Pluto sen han var liten valp. Fokuset för prestationer har legat på Bobbo. Pluto får vara med för att det är kul. Han har tränats för att han ska få stimulans, egentligen inte så mycket för att prestera. Lite stressad har jag varit vid tanken Oj Pluto är 2år och kan ingenting! Jag har liksom tyckt att vid 2års ålder ska man vara en bra bit på väg. Eller nej, jag tycker att då ska man vara duktig - om man tränat. Så det dåliga samvetet har legat lite på mej, att jag inte tränat upp honom längre.


Från och med nu ska jag inte säga att Pluto inte kan någonting. För han kan! Och oj som han kan! Rent krasst är det så att han faktiskt har FD1 - sin första titel och igår debuterade vi i lydnad.


I söndags åkte jag till Norrköping för att testa att köra på eras plan. Vid ett tillfälle råkade jag peta till Pluto och efter det ville han inte gå fot. Han kastade sej vid varje sväng gick långt ifrån mej och var jätte osäker. Måndagen ägnades åt belöning, belöning, belöning. Han kunde då gå fot men ville inte sätta sej när vi stannade. Tisdag var han funderardag och då ingen träning. Onsdag var vi på tävlingsplats. 


Vi fick startnummer 2. Det var jag nöjd med. Vi körde platsliggningen och jag tror inte han rörde ett öra ens en gång. Lite snett lade han sej men stilla som en staty. Vid uppsittet reste han sej direkt, men tyvärr lite hängande. Tandvisningen var inga problem. Han satt stilla och blundade när Katinka kollade munnen, ( vilket är HALLELULJA eftersom jag glömt att träna detta moment.) poäng 10-10


Sedan blev det en lång väntan, närmare 1½timme innan själva klassen kom igång. Och jag var nervös. Jag har aldrig gjort ett helt program utan belöning. Visserligen har vi kört freestyle, men där är själva tempot en belöning i sej. Vid fotgåendet var han seg och släpade. Vid ett tillfälle satte han sej inte. Men han gick med mej. Lite besviken blev jag men samtidigt glad. Han genomförde momentet utan större bekymmer, även om han kunde det bättre. Ställande under gång var inte mycket att klaga över, sett från mitt perspektiv. Inkallningen gick kanon! Han har svårt för ingångar så jag satte ihop fingrarna innan jag kallade in. Han kom i fullfart. Buffade till fingrarna och satte sej jätte bra. Jag förstod att den buffen skulle dra ner lite poäng. Så jag kollade på Katinka. Hon visade skylten 9½. Bara ½poängs nerdrag! Så kom ställande under gång. Jag har ett ganska mjukt kommando på ordet stanna Han har haft lite svårt att förstå vad han ska göra så jag måste vara lätt, lätt mot honom i detta moment. Vi startar. Han går en bra fot. Han blir bättre och bättre för varje moment och jag blir jätte glad.  Kommendera, säger tävlingsledaren. Jag är på fel ben går ett par steg och säger STANNA! Pluto slänger sej på backen i ligg. Och jag undrar vad jag är för pucko. Sen när ryter jag stanna till min hund? Katinka skrattar och säger att det där var ju 10 på liggande under gång. Men det momentet hade ju redan varit. Vi hade fått vår första nolla. Vi apporteringen blev det också fel från min sida. Pluto gör allt perfekt. När han släpper på loss så fipplar jag och tappar apporten. Vilket Katinka så fint skrev i protokollet; Utmärkt apport. Matte förstör tappar apport. Hopp över hinder var inga problem. Samma buffande mot handen vid ingången annars utmärkt och vi var klara. Jag sprang ut och belönade min duktiga vovve. Jag visste att förstapriset försvann vid vår nolla men jag hoppades att vi fått bra poäng på det andra. Jag belönade och belönade och belönade i kompestation för all utebliving belöning ute på plan. Pluto var glad. Jag var glad.


Sen fick jag se slutsumman på resultattavlan. Den var pinsamt låg. 148poäng. Jag ville sjunka genom marken. Har en av MINA hundar fått så låga poäng!!!! Då var det inget kul längre. Men jag ville se poängen för varje moment. Och de kan jag inte klaga över!

10- 10- 6,5 (den kan jag klaga på)-9- 9,5- 0 -7 - 9,5 - 9

Så min hund som inte kan någonting fick två stycken 10, två stycken 9.5 och två stycken 9 och en halvbra 7:a för att jag tappade apporten- det är inget att klaga på!!!!! Så min hund kan faktiskt! Pluto kan!


Betyget för fotgående 6,5 är inte bra. Men jag vet varför, och fot är inte hans starka sida än, men det kommer. Så det betyget kommer med tiden bli bättre. Nu är det agilitykurs för Annica Aller som står på tur i schemat på tisdag, lydnadskurs med Ingela på onsdag och lydnadstävling på fredag. Så nog är vi igång alltid, min lilla kille och jag!

En dag i mitt liv

Min dag:


02.45 Vaknar av att Lilla N vrålar i sängen - Jag har kissat på mej!!!!
02.48 Ställer min dotter i duschen. Tar av mina linser och tvättar min dotter.
02.55 Kollar in lakanet sängen, konstaterar en mindre fläck. Lägger över Mittimellan N i andra sängen och sliter bort sängkläderna.
03.10 Bäddar ner Lilla N i min säng.
03.17 Kan inte somna om, tänder lampan och börjar läsa.
03.40 Somnar med glasögonen på


06.22 klockan ringer för femtielfte gången. Äntligen vaknar jag tillräckligt för att gå upp.
06.30 väcker de två största.
06.32 ställer mej i duschen.
06.44 Går ur duschen och väcker de två stora en gång till
07.00 Börjar fixa med glass, strössel, ljus och paket.
07.12 Väcker Lilla N med grattissång, paket och kramar.
07.25 serverar frukost i köket.
07.50 Öppnar dörren till snickaren
08.08 Går med Stora N till skolbussen
09.05 återkommer från promenaden med hundarna och utan son.
09.07 borstar håret på tjejerna.
09.10 letar efter plånboken
09.20 Letar fortfarande efter plånboken, lite mer desperat medan tjejerna sitter i bilen.
09.25 lämnar hemmet - utan plånbok.
09.42 Lämnar på dagis
09.50 Kommer till jobbet - hittar plånboken.
10.00 Första lektionen börjar.
10.55 Letar febrilt efter engelska häftet jag ska tvinga mina elever att arbeta med.
11.00 Engelska lektionen börjar. Jag letar fortfarande.
11.04 Engelska lektionen börjar.
11.45 Första gänget släpps till maten.
11.50 Andra gänget släpps.
11.55 Jag jagar spanska elever som är på väg till maten.
12.00 Min extra spanska startar, jag jagar fortfarande några som försöker smita undan.
12.35 Jag går till matsalen där de är på väg att slänga all mat eftersom lunchen är slut.
12.38 jag har ätit klart.
12.40 Sitter vid skrivbordet skriver ut åtgärdsprogram, nationellaprov och börjar göra provet i spanska som eleverna har i morgon.
13.00 Har extra lektion där de som missat NP ( nationellaprovet) i B-språk får en chans till.
14.10 Drar sista provet ur händerna på eleverna som vill ha lite mer tid.
14.12 Lämnar jobbet.
14.20 Hämtar tjerna
14.30 anländer till sjukhuset.
14.35 Väger och mäter Lilla N
14.40 får träffa läkaren.
15.00 bli beordrad att ta nya prover på min lilla tjej.
15.20 Börjar hysteriskt messa till universitetet, Marcelo och Tova: JAG BLIR SEN!
15. 32 Jag jagar sköterskorna i korridoren.
15. 50 Vi tar de nya proverna.
16.05 Vi går från sjukan till bilen.
16.15 Står utanför affären och ringer Marcelo och säger att vi ses utanför kyrkkan. Han undrar vad jag pratar om.
16.20 Försöker fortfarande reda ut begreppen och stoppa gästerna som är på väg hem.
16.30 Lägger på luren
16.35 In i affären och köper tacos och en chokladkaka till mej.
16.45 Parkerar utanför kyrkan
16.50 Marcelo anländer med sonen. Jag slänger in stolarna i Marcelos bil, pussar mina barn och åker
17.10 Sitter fast i köer på motorvägen.
17.35 kommer till universitetet
17.48 Smyger in på lektionen 33minuter för sent.
18.05 har muntlig examination inför min lärare och klasskamrater.
18.30. Jag lämnar lektionen i förtid.
19.00 Kommer hem till gråtande son som fått stryk av Lilla N
19.10 Bråkar fortfarande med Lilla N
19.30 Tårtan kan äntligen serveras. Gästerna håller låda och vi firar min dotters födelsedag.
20.00 Paketen öppnas
20.55 jag lägger tjejrna och några av gästerna åker
21.20 Jag hämtar matrialet i bilen.
21.22 Inser att jag inte fått med mej de delar av provet jag redan gjort. Vilket betyder att jag får börja om från början.
21.30 Kollar facebook.
21.40 Börjar blogga.
22.03 Sista gästen åker. Nu börjar jag jobba. Har ca tre timmars arbete framför mej............


....och så undrar folk om jag har mycket runt omkring mej. Vad ska man svara på det. Varje dag ser ut så här nuförtiden!


tillägg;
01.30 jobbat klart - eller orkar inte mer....
01.37 kollar efter pm till tävling i morgon
01.41 börjar läsa min bok. godnatt!

Tyst

Jag är tyst. Försöker andas. Vila. Vila. Anden trött, kroppen slut. Återhämtning. Däremellan försöker jag hinna med jobb, kalas, hundträningar, matlagning, promenader, fotbollsmatcher, discon, matssäckar....... 


Jag har inte städat. Inte tvättat. Inte ens sovit i sängen i natt. Vissa dagar sover jag tre gånger. Vissa dagar bara en. Jag försöker att återhämta mej. Försöker samtidigt rätta till allt som blir fel när jag gör absolut minsta av det jag måste. För mina måsten är så många att de fyller varje timme, varje dag. Jag leker inte med mina barn. Umgås inte med dem. Jag bara är. Bara existerar. Bara servar. Ladda. Ladda. Jag ser knappt Marcelo. Orkar inte gosa med djuren. Jag ringer inte mina vänner. Jag är. Jag försöker vila. Försöker återhämta mej.

Barnens debut i judo

Jag har bara bilder och film på ungarnas debut i deras första judotävling där deras ansikte syns, så ni får klara er utan.Jag har en fantastisk, fantastisk son som kämpade och kämpade men idag blev han faktiskt överglänst av sin lillasyster. Vilken unge hon är min Mittimellan N!!!! På invägningen garvade de bara åt henne. Minst av alla och lättast. Yngst med råge. Men vilken teknik hon har min underbara tjej! Första matchen var mot en tjej, från Jönköping tror jag, hon var mer än ett huvud längre och Mittimellan N kastade henne som ingenting. I slutänden blev matchen oavgjord. Andra matchen var motståndet tuffare och det blev en förlust. Min fina dotter hade inga bekymemr att de rev och slet i henne. Hon kämpade på och tyckte det var jätte roligt! Tredje matchen blev en rysare! Mittimellan N kastade klubbkompisen två gånger men fick bara poäng för en gång. Match sekundrarna tickade mot slutet. Segern var å nära. Flera gånger försökte Engla få ner min tös, men hon blev inte lurad. Så fick hon för sej att gå i närmare närkamp och med två sekunder kvar fick Engla ner Mittimellan N och vann matchen. Två sekunder!!!! Så förargligt! Men hon var lika nöjd för det och åkte glatt vidare till Jacobs kalas.

En bild från en annan tävling på judoklubben

Stora N hade lite tuffare motstånd. Första matchen kom han i underläge direkt och kämpade som en tok men förlorade. Den andre killen hade honom som i ett järngrepp. Andra matchen blev en riktigt fight där Stora N fick enr den andra killen fler gånger, men tyvärr fullföljde han inte och blev utan poäng. Mot slutet fick den andre killen ner Stora N och matchen var förlorad. Sista matchen varade i 7 sekunder innan Stora N förvånat insåg att han åkt på stryk igen. Den sista killen var helt otrolig. Jag tror inte en match varade längre än 10 sekunder för honom! Han vann allt! Stora N led lite mer av sina förluster men var ändå nöjd med sin debut och åkte vidare till Emma och Fridas kalas. Själv spenderade jag kalastiden på agilityplan med Pluto som var superduktig. Stackars Bobbo har tråkigt hemma och samlade på fästingar.

Bobbos debut i freestyle klass 2

Jag har i flera dagar försökt ladda upp filmen, men inte lyckats så nu gör jag ett inlägg utan film.


Bobbo var ju tänkt att ha startat klass2 redan för två veckor sedan. Men något är ju tokigt med hans bakben så han har varit vilande. Vetrinären ha böjt och vridit och kännt igenom hela honom men inte hittat någonting så vi fick OK för att tävla - tre dagar före tävling. Det var inte förens dagen före det var dags som jag fick möjlighet att träna. Det program som jag torrgått funkade inte med Bobbo vid sidan. PANIK. Vi modifierade programmet, gjorde om, ändrade och anpassade. Bobbo var väldigt tydlig med att vissa rörelser inte var sköna för honom så det var bara att fixa något annat.


På tävlingsplatsen var det strålande sol, fult med härliga hundvänner, bra med plats och fina miljöer att rasta i.. Jag slog upp mitt tält för jag tycker att hundarna och jag slappnar av mer när de har ett eget krypin att ligga i istället för att sitta bredvid mej i  stolen. 

Bobo

Kusin Neli

Efter ett tag dök min vapenslagare i tävlingssammanhang upp, Neli och hennes fina sambo Bobo ( Han är inte en Bosse och framförallt inte en Bo- så då blev det Bobo). Så tack vare dem fick jag allt fotat och filmat. TACK!


När det var dags för Bobbo och mej att starta hade jag just varit inne med Pluto. Det var hemskt varmt ute och jag avr osäker på hur mycket jag skulle värma upp, hur jag skulle förberda honom så att han inte flippade men ändå orkade, för på gamla dagar har han blivit värmekänslig., Jag gjorde något halvdant. Han var bra med på plan men när musiken började fick jag jobba hårt med att komma ihåg vad det var jag strukit i programmet och vad jag hade kvar, 
samtidigt gick Bobbo upp i snurr och att försöka dämpa honom var en tuff uppgift. Jag hyssade och lugnade genom hela programmet, men han var som en laddad vulkan. I slalomen råkade jag sparka honom rakt i käken.Vi gjorde alla rörelser, jag var osäker på var vi var i musiken - 
improviserat hittade jag på några rörelser, avslutade fortfarande för tidigt och hittade på ett nytt slut. Jag var så missnöjd när jag gick av plan. Jag var så besviken! Men efter ett tag så försökte jag släppa den känslan och fokusera på det positiva. Vi har inte haft möjlighet att träna. Det är ett nytt program. Bobbo är inte 100% ok. Det var väldigt, väldigt varmt och många hundar tappade fokus totalt. Bobbo höll ihop hela programmet trots att han ville explodera och i slutänden får jag nog vara nöjd ändå.


Domarna var antingen väldigt diplomatiska eller så gillade de vårt program. För kritiken var väldigt fin. De påpekade att det blivit några missförstånd men att det var ett fint program och en härlig hund. som de blev glada att titta på. Ljuvliga tollare! Med 0.05 poäng ifrån diplompoäng och uppflytt så hamnade vi på en fjärde plats. Surt att vara så nära, men välförtjänt. Så jag är ändå nöjd med vår debut. Nu har han vila i drygt en vecka innan vi filar vidare på vårt program. Bobbos tävlingssäsong är till för att vi ska ha kul. Jag har inga krav. De ställer jag på Pluto istället. Vi ska njuta av vår sista tävlingssommar och bara ha roligt. Min älskade, älskade Bobbo och jag. Jag kan aldrig vara besviken på honom. Han gör alltid sitt bästa och är en underbar livskamrat att ha vid sin sida!

Plutos debut klass 2

Pluto fick debutera i klass 2 i freestyle 1 maj. Livet är som det är och programmet hade inte direkt repeterats till musik. Så dagen innan tävling upptäckte jag saker som att svårighetsgraden var ju inte enorm.... Vi har inget distansarbete. Vi upprepar samma rörelse MÅNGA gånger. Men det var försent att göra något åt det. Så vi åkte till Linköping och jag försökte intala mej själv att det var ok hur det än skulle gå. Jag försökte tona ner mina förväntningar. Pluto startade först.
 Medan vi dansade där ute på plan så dök samma tankar upp efter varje moment; är det inte mer än det här? Vad ska jag göra nu? Jag måste hitta på någonting!!!! Plutos rörelser var för kantiga. Han var med nästan hela programmet ändå kändes det så tomt när vi var klara. Tomt. Jag kunde liksom inte vara nöjd, trots att jag inte kunde sätta fingret på vad det var som var fel.


I efterhand så gick det inte så tokigt. Han gjorde vad jag kunde förvänta mej av honom. Vi måste vidareutveckla programmet och slipa på rörelserna så att de blir tajtare. Vi fick lite låga poäng och kritiken att programmet hade för låg svårighetsgrad. Jag håller med. Men jag tror att det beror på min brist av förtroende att Pluto kan någonting, som gjorde att jag gjorde det så lätt.  Vi slutade på en sjunde plats av över 20 startande, så så pjokigt var det inte. Nu har vi något att jobba på! Pluto fick burkmat som belöning och det var nästan bättre än bollen!


Tack snälla Neli och Bobo för att ni skötte filmandet och fotandet!

På tävlingsplatsen

Triss i Whippet

Harry är en chiauaua

En vit boxer, ovanlig men oerhört duktig.

I dag har jag suttit i solen och blivit stekt tillsammans med andra glada tävlanden. Det har varit hundraser av alla dess slag och är man på jakt  efter en ny hundras är freestyle tävlingar suveräna att vara med och titta. Mångsidigheten visas verkligen upp. 

Dvärgpinscher

Mestadels är det glada 
ansikten, nervösa förare och mycket beröm som haglar över en tävlingsplats. Det är härligt med så fin stämning tycker jag. Sen är ju dessutom Linköpings hundungdom en suverän arrangör av tävlingar. Bättre väder kunde de inte heller ha beställt. Så nu i sängen är det kul att gå igenom bilderna och reflektera över alla intryck, och alla hundar!       

                                               
Goldenretriver                                                                                                                         Härliga Willow är en grand danois

                             

Lite bilder från dagens tävling.

Dagens 1:a maj tävling i Linköping hade många fina hundögonblick ute i ringen. Jag älskar den här tävlingsgrenen för det spelar ingen roll om du är kort, lång, smal, tjock, har stor hund eller liten hund det finns en chans för alla att starta och tävla i freestyle och HTM. Lite trix. lite musik och fantasi så är alla välkomna. Oavsett ambitionsnivå får alla uppmuntran och tips till förbättring. Så tack alla fina hundmänniskor att jag får vara en del av er gemenskap! 

                     

      

Aftonbön

Herre/ Fru, du som är i himmelen
helgad varde min sömn.
Ske din vilja,
så som på bra träning.
så och på tävlingen.
Vårt bästa humör, giv oss idag,
och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.
Ty poängen är en smaksak
och makten och showen.
AMEN!