Resa iväg

Nu har jag packat. Men jag är rätt säker på att jag glömt något. Det är vidrigt jobbigt att tänka på att jag i morgon åker hemifrån och sedan inte får träffa familjen på flera dagar! Aldrig har jag varit borta så här länge från mina barn. Och visst, det är på tiden. Men jag får nästan en gråtattack när jag tänker på det. I morgon åker jag till Romme med jobbet. Nästan alla elever ska med ( 8:or och 9:or har varit där under de senaste tre dagarna). Vi har studiedag på fredag och lördag och söndag ska jag loppa på hotellet och jobba i lugn och ro. Jag tror verkligen att det är jätte nyttigt att åka hemifrån och lämna Marcelo hemma med barnen under helgen utan att jag finns där. Han har heller aldrig haft hand om barnen så länge utan mej. Men det kommer bli tufft när jag tänker på dem. Jag oroar mej för hundarna också. Bobbo pratar knappt med Pluto och han är väldigt taggig mot honom. Hade han inte varit  skadad hade de rykt ihop igår igen. Jag var på toaletten när jag hörde dem. Men eftersom Bobbo inte kunde fullfölja hände ingenting förutom att de lät som monster och att Pluto sprang iväg med svansen mellan benen. Idag tog jag deras första gemensamma promenad tillsammans. Det var inte direkt positivt. Pluto försökte vara framför Bobbo hela tiden, och Bobbo var inte direkt lika ödmjuk som han varit förut. Det är små signaler som är svåra att förklara. Ingenting hände. De nosade på samma fläckar, kissade över varandras markeringar och sprang framför, bredvid och bakom varandra. 
Marcelo jobbar tyvärr kväll. Vilket betyder att hundarna kommer vara hemma med mina svärföräldrar under två dagar. Om de skulle bli slagsmål kan de inget göra. Då är det bara att vänta ut, och hoppas på att ingen ( läs Bobbo) blir allvarligt skadad. Nu tror jag inte så mycket händer eftersom Bobbo fortfarande har känningar. Han kan gå promenader, men blev helt stillastående efter att han sprungit ett par meter efter en boll. Det tog en halv minut innan han vågade röra sej igen. Men det känns ändå inte bra att lämna dem med icke hundkunniga i flera dagar. Men jag ska försöka skjuta bort alla sånna tankar. Jag ska iväg och ha riktigt trevligt. Jag ska roa mej med mina kollegor, fotografera massor och njuta av att inte ha några åtagande gentemot familjen. Jag ska slippa tvätta, laga mat och på lördag får jag sova så länge jag vill! Så det är med mixade känslor jag kommer att lämna huset i morgon!