Tack min fina underbara Jonna. En sån som du behövs i varje människas liv. Du berikar mej, min själ och mitt hjärta mer än vad du någonsin kommer att förstå. Du får mej att känna mej betydelsefull. Jag är dej evigt tacksam!
Tack Pontus. Du har lärt mej så mycket i mitt liv. Tack för att jag har fått följa dej så länge. Tack för att jag får fortsätta vara kvar lite till. Av alla människor så har du tvingat mej att utveckla mej mest. Jag är en bättre mamma, en bättre medmänniska och en bättre pedagog för att jag har fått vara med dej. Jag kommer aldrig kunna betala tillbaka. You rule!
Tack Michis. Min lilla vänsterfot som blivit så stor, så vacker. Att få följa dej har varit en resa som lärt mej så mycket. Jag är dej evigt tacksam för all den här tiden jag fått tillsammans med dej. En dag kommer mina barn att få tacka dej, du har gjort mej till en bättre mamma. Tack snälla för att jag får fortsätta var med dej.
Tack Th. Min Thomas. För dej finns bara kärlek. Du har öppnat världar,drömmar för mej. Du har lärt mej att se. Lärt mej att känna. För sällan får jag prata med dej. För sällan ses vi. Men jag känner fortfarande lika starkt. Tack för att du kom. Tack snälla för att du kom!
Så finns det alla ni som jag inte ännu nämnt. Marco, Petra, Nikki, Jennifer, Isabella, Andreas, Rebecca, Juan, Nora, pappa, Grace, Alexandra, Helén, Raffa, Patte, J-C - alla ni underbara människor som bara genom er existens förgyller mitt liv på ett sätt som gör att jag mår bra. Ni får mej att må bra. Ni står kvar. Ni står kvar i mitt hjärta och ni tar mej för den jag är. Med fel, med brister och med mina rätt. Jag är evigt tacksam för alla ni som vill fortsätta vara en positiv del i mitt liv. Jag älskar er alla. Var och en på sitt sätt. Det finns ännu fler som jag inte nämnt. Att ha bra vänner är inte en självklarhet. Att ha vänner som vill mej väl, som inte bara är ute efter vilken tjänst jag kan utföra härnäst, eller vänner som vill ha mej i sitt liv för att kunna ge skuld, klanka ner för att lyfta sej själv osv är magiskt. För sällan berättar jag för alla er hur mycket ni betyder och hur oerhört stolt jag är att få kalla er vänner. Det är en ära jag tar på största allvar. I dag fick jag en påminnelse om att alla inte är som ni. Tack för att ni är ni. Tack för att jag får vara en del av det!
3 kommentarer:
Man går på en stig igenom livet, ibland slår man följe med någon. Sen går någon över till någon annans stig men ändå brevid liksom, man ses ibland, morsar och går vidare. Det är väl inte alltid som man uppfattar själv, att man påverkar sin omgivning, berör sina vänner utan man tror att de är som de är och jag är som jag är. Kontentan är nog att omgivningen formar oss till att bli som vi är. Därmed inte sagt än att vi själva kan påverka hur vi vill att våra vänner ska uppfatta oss. Du är stark Åza (även om du trött på att alltid höra att du är stark), det är just omgivningen som tvingat dig till den styrkan. På gott och ont. För visst undrar man ibland om det är värt all smärta för att få styrkan. Styrkan att gå på egen stig. Vi finns här för dig, liksom du finns för oss. Kram från faster
Tack. Jag vet ju att du finns där. Och det känns skönt. Och jag är inte ledsen idag för det jag varit med om. Jag har blivit starkare pga det. Och jag älskar mitt liv idag. Ville bara att du ska veta att jag uppskattar dej för det du har gjort i mitt liv. Jag kanske har glömt att göra det genom åren!
Nu testar jag igen med en kort kommentar för att se om denna kommer fram: Jag älskar dig kusin vitamin!!
Skicka en kommentar