Barnpyssel

Jag har alltid själv uppskattat kultur. Teater, musik, böcker, filmer, fotokonst, skulpturer och en del tavlor. Jag är en dålig konsument av kultur. Jag blir rätt enformig men jag uppskattar verkligen att se och uppleva kultur. Jag drömmer om att få gå på poetryslam till exempel. Ett evenemang jag hitintills alltid lyckats missa! Men det finns ju mycket olika kulturevenemang runt oss hela tiden. Jag försöker att introducera barnen litegrann i det här så och då. Vi går på museeum flera gånger om året. Vi kollar på film och läser böcker, precis som de flesta andra. Men ibland försöker jag också göra andra saker. Och loven är ett bra tillfälle att ta igen all den där kulturen som vi annars missar.

Under veckan tog vi en dag i kulturens tecken. Anna mötte upp oss tillsammans med Harry och så såg vi på barnteater. Pjäsen blev oerhört uppskattad, till och med Lilla N skötte sej och tyckte att dockteatern var rolig. Förr i tiden gick vi på teater flera gånger i månaden. Men sedan Lilla N blev stor nog att trotsa allt har det blivit skralt på den fronten. Det har varit mer pinande än uppskattande att ta med henne på den här typen av aktiviteter. Men nu skötte hon sej finfint, för att vara hon och vi kunde njuta av pjäsen. 

Ungarna och jag drog sedan vidare till ett museum där en Bamse utställning gjorde att blickarna lyste på mina barn. Flygande mattan med film, det rytande trädet och stubben med hemliga saker var faktiskt riktigt charmiga. Tjejerna och jag fortsatte att glutta lite på EWK- utställningen med roliga tavlor hängandes från taken och många roliga hörlurar att prova. Med stor iver upptäckte tjejerna hela våningsplanet och återigen slog det mej hur underbart det är att ha barn som är nyfikna på allting. Även om de inte förstår så tror jag att kulturen berikar, på många fler plan än man kanske först tror. Deras sinnen matas med flera perspektiv, fler möjligheter och det kanske leder till ett öppnare sinne? Vad vet jag? Hoppas kan man ju.

Tillslut tog vi oss in i pysselverkstaden där jag fick hjälpa tre frustrerade barn med att sy fantasidjur. Allt började bra och slutade i att jag slet mitt hår för att hinna sy klart ungarnas gosedjur innan de stängde. Stora N;s ögon kantades av frustrerade tårar när det inte blev som han ville. Mittimellan klippte sönder alla stora tygbitar och förstod inte varför de inte sedan räckte till hennes bevingade djur. Vi kan konstatera att sy är de alldeles för unga för att klara av själva just nu. Och jag är alldeles för dålig på att sy för att vara en bra förebild. Gosedjuren, 

fanatsidjuren är dock en favorit hos ungarna just nu, och det släpas på dessa fulingar både i tid och otid. Med andra ord, de följer med överallt! Nåja nu är det några veckor kvar innan nästa stora pysselvecka. Jullovet lär bjuda på en del nyheter. Och jag ska försöka hitta ett pyssel som är mer ålderanpassat till mina ungar.