Kolmården premiär

Så har vi varit på vårt första besök i djurparken för det här året. Jag älskar att åka dit. Speciellt nu när man inte behöver betala för varje besök. Även om årskorten hade stigit i pris förra året är det inte ens i närheten av vad man får betala idag. Jag var jättenyfiken på delfinerna och nya linbanan. Barnen ville till Wild Camp, Bamse och tigrarna. Så trots att vi försökte ta det lugnt blev det 6 timmar i parken och väldigt trötta barn mot slutet. Men inget gnäll. Lite djur blev det också. Enzo är jätte stor nu och lilla Echo fick man se ligga och busa. Delfinshowen  var fartfylld, så pass mycket så jag undrar hur delfinerna ska orka med så många föreställningar varje dag. 
Kamelerna stod och sjöng till alla åskådares förtvivlan. Det lät mer som en sorgligt rop på hjälp än en glad jenka.  Men utan tvekan var dagens stora höjdpunkt den nya linbanan och karusellerna.

En utsiktsbild från linbanan. Sedan vågade jag inte släppa taget och fota mer.

Livrädd på riktigt.

Linbanan stiger som högst 24meter över marken. Om jag uttrycker mej milt så har jag höjdskräck. Flera gånger trodde jag att jag skulle dö däruppe. I början var jag så nära ren skär panik att jag var tvungen att blunda och hålla mina barn i handen. När vi sedan kom lite närmare marken gick det bättre, så länge jag åkte baklänges. Oturligt nog så sov alla djuren när vi for runt. Men linbanan var jätte fräsch och berättarrösten var mer behaglig än vad jag väntat mej. Klart vi gör en ny tur nästa gång vi är där. Men då hoppas jag Marcelo kan vara med och hålla mej i handen....



x

Stora N älskade karusellerna. Både Delfinexpressen och Skeppet. Mittimellan N lovade att ALDRIG mer åka Delfinexpressen. Hårdingen mamma stod stadigt på marken med Lilla N och tittade på.  Förra året fick Jaime offra sej och åka med mina barn. I år fick de klara sej själva. Det är för högt helt enkelt. Men Skeppet skulle jag nog klara av. Tyvärr var tjejerna för korta så de fick stanna på marken. DÅ vågade jag inte lämna dem där ensamma. Stora N ville prompt åka ensam. Och det gjorde han. Helt själv satt han på sin rad med huvudet böjt hela åkturen. Jag svor för mej själv. Frågade vad jag var för mamma som lät sin blott 6åriga son  åka vuxen karueller helt själv. Men jag ahde inte behövt oroa mej. Ögonen lös av upphetsning när han kom ut. - Det var ascoolt mamma! Jaha, ja...?


Tekopparna och hoppa trampolin var mera tjejernas melodi. Gruvan undersöktes men återigen missade jag skelettmuseet. Varje år!!!! Men nästa gång, då minsann.... Dagen slutade i Bamses värld i hinderbanan där min ena unge var vildare än den andra. Och där finns det verkligen plats att rasa ur all energi de har i sina små kroppar. Vårt första besök blev lyckat. Och jag har lovat att vi ska åka dit om fjorton dagar igen.Men först är det en fotbollskola som ska bockas av och en KM-titel i agility att försvara.