Vårträning

Stor N tränar styrka på tunga grenar

Blä myrorna har vaknat!

I går tog vi bilen ut till Lilla barnrundan här hemma. Jag tänkte att den var lagom lång för att min rygg skulle orka med. Men att GÅ dit var inte ett alternativ. Det var Mittimellan N:s tur att få vara med sin far så jag hade bara två barn med mej.Hundarna blev helt galna av glädje att får springa fritt upp, över berg, slalom mellan träd och att få attackera hur många pinnar de ville! Stora N visade sin styrka med stor iver genom att lyfta varje stor nedfallen gren han kunde hitta. Stolt meddelade han sin ojande mor att han var starkare än Bamse. Promenaden var för lång så jag var tvungen att sätta mej i en backe och vila ryggen. Men det var så skönt där ute i vårsolen, barnen sysselsatte sej med pinnar och grenar och hundarna 
tuggade frenetiskt på de pinnar de kunde hitta, att jag kunde sitta där hur länge som helst. Men tillslut vandrade vi vidare och alla vi var så nöjda över att få komma ut i naturen en stund.

Syskonen filosoferar tillsammans.

För att göra dagen lite mer produktiv åkte vi ut till bruksan. Jag tänkte att vi skulle göra agility premiär. Det var massor av folk när vi kom, men många åkte strax efter. Maria krockade med två busiga hundar och blev likblek. Resultatet; en spricka i armen och fyra veckors gips. Stackars, stackars henne! Stora N fick träna både Pluto och Bobbo. Visst hjälpte jag till litegrann. Men det gick jätte bra. Pluto greppade direkt vad som skulle göras och tog fyra hinder i rad med både hopphinder, långhopp och tunnel. Dessutom såg det ut som att han tyckte det var superkul. Så jag tror nog att agility kan vara hans grej. Bobbo var laddad som få och fick gå en lite svårare kombination. Han hade verkligen längtat efter agilityn. Även om han nog föredrar att jag kör honom. Flera gånger kom han fram och frågade när det var dags för mej att träna honom. Vad ska jag svara? Om ett par veckor? Träningssessionen blev inte så lång. Men vi var där. Hundarna fick lite aktivering och mitt dåliga samvete stillades lite. Väl hemma var det dags för värktabletter och vila i soffan. Men jag var inte så fasligt dålig som jag trodde jag skulle vara. Det var riktigt, riktigt skönt att vara ute så många timmar när vårsolen tittar fram och det är lätt att ta sej fram ( för att det inte är 3 m snö eller glansis). Men jag längtar efter sommaren. Det är mer min årstid än vintern.