I går var det dags för mej att sätta mej på en spinningcykel för första gången på typ nio år. Men vad gör man inte för barncancerfonden? Så vi var ett gäng från jobbet som betalade dyra pengar för att sätta oss och cykla i tolv timmar för att samla in pengar till en organisation som verkligen behövs i samhället. Jag vågade inte fråga mina svärföräldrar om bannvakt efter veckans fadäs, så ungarna fick helt enkelt följa med. Jag mutade dem med att de skulle få en liten present om de skötte sej. Och det gjorde de! Nu kan man ju ifrågasätta om mutor är rätt väg att gå, men jag mutar mej själv också. Och så länge det inte kommer från barnen att de bara tänker sköta sej för att de får nåt, så tycker jag belöningar är helt ok. Barnen lekte i i barnrummet medans jag svetttades som en gris på cykeln. Rumpan värkte, fötterna höll på att ta kål på mej och mina händer.......ja de gjorde ont. Men förutom det så var jag faktisk i mycket bättre kondition än vad jag själv trodde. Fotbollen gör sitt! Mot slutet av passet var jag dyngtrött. Men motståndet på cykeln var riktigt högt och jag var inte helt svimfärdig efteråt. Stora N fotade lite och efter en timme lämnade jag över cykeln till Åsa. Tjejen jag snodde jobbet ifrån. Hon jobbar som vikarie på skolan och var också med att bidra till att bringa in över en miljon till barncancerfonden. Det var riktigt härligt faktiskt att träna på riktigt igen. Jag gillar ju att ta ut mej. Använda kroppen. Det kommer INTE dröja nio år till nästa gång. Det kan jag lova! 
(Barnen valde lego, en tidning och nappflaska till dockan)Hur jag kommer må på måndag....ja det återstår att se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar