Kall promenix

Pluto och Bobbo i vilda glädjeskutt

Min fina, vackra Bobbo, fryser aldrig.

Pluto med köldkramp i tassen

Jag har glömt mössa som vanligt.
Tog min halsduk över öronen

Trots att termometern visade på 21 minus grader tog jag tillfället i akt i dag och gick inne i stan. Redan efter fem minuter fick Pluto köldkramp i tassarna. Men med lite kärlek och uppmaning att springa i snön så släppte det. Det var fantastiskt härligt att vara ute i stillheten med två glada  hundar och en strålande himmel. Stadsnaturen kan vara så oändligt vacker. Jag passade på att ta lite bilder med lilla kameran bara för att det är kul. Pluto såg ankor och blev helt förskräckt. Visste inte om han skulle springa därifrån eller hoppa i efter dem. Han såg rätt roligt ut min lilla Plutt. Bobbo som älskar att vara inne i stan och spåra alla dofter han känner hade knappt tid att umgås med mej. Men trots det fick vi en riktig härlig stund tillsammans vi tre. Vi fick hänga tillsammans som vi alltid har gjort. Bara vi tre. Det tankar så mycket energi och så mycket lust i mej. Jag önskar jag kunde dela med mej av alla upprymda känslor jag har i mitt bröst. Jag önskar världen kunde vara så här vacker för alla varje dag. I dag är en riktigt bra dag!

Pluto har fått syn på nåt. Vad kan det vara. Spännande var det....

..... jo det var ankor i röken som kvackade glatt