Nattliga filosofier

Så har tisdagen passerat och nu är klockan halv två på natten. Jag har precis skickat in min text till Jörgen Larsson och hoppas att jag ska bli godkänd. Efter en riktigt lyckad tennis lektion, där faktiskt alla tre barnen haft jätte kul kom vi hem och lagade mat och bakade. Mina ungar ÄLSKAR att kladda med deg. Det kanske alla barn gör, men det är verkligen höjdpunkten på veckan när de får smula jäst, röra i salt och mjöl och så klart rulla bröden till goda smörgåsar. Konstigt att jag blivit en sån bakmamma. Vi bakade aldrig hemma när jag var liten. På sin höjd blev det pepparkakor hos dagmamman en gång om året och lite gaffelkakor hos mommi när andan föll på. Inte för att jag bakar varje vecka men nästan så... Jag gillar recept som inte innebär en massa klet och disk. Med andra ord är inte lussebak en favorit, men det görs bara en gång om året och det ska bli på fredag. Det är mjöl i hela huset efter en sådan session. Men jag har lyckliga barn och gott fika bröd i en månad så det får det väl vara värt.

Jag vet inte om det har med stigande ålder, men jag kan sakna hantverk. Vi moderna människor gör för lite med våra händer. Kanske är det därför depressionerna ökar så i vårt land? Jag märker det när jag undervisar i skolan också. Så fort eleverna får arbeta med sina händer blir det mycket mer harmoniska och glada. Knådandet av deg, färdigheten i att sy, bygga med lera, snickra, tälja, skapa någonting. Som igår när de barnen fick klistra och klippa. De kan sitta hur länge som helst helt koncentrerade tills hjärnan tillslut säger ifrån. Då skakar de på huvudet och lämnar allt att städa åt mej. För de är helt slut, och bråkar inte med varandra. Istället väljer de att leka tillsammans. Och det är ganska harmoniskt här hemma. Samma sak nä vi har bakat. Då hjälper de varandra, ger beröm och kommer med förslag på varandras idéer. Tillslut mynnar

det ut i en lek som ibland kan vara i flera timmar. Utan retsamheter, knuffar och hårda ord. Ganska fantastiskt nu när jag tänker efter. Jag vet att många kommenterar att jag just gör mycket praktiskt med mina barn. Spelar spel, bakar, pysslar, gräver, skulpterar mm. Som den människa jag är så vet jag inte om hur jag ska ta det. Menar de att jag är så "himla duktig" i negativ klang, eller att jag är duktig i positiva ordalag. Men jag tror inte det handlar om det överhuvudtaget. Jag gillar helt enkelt när barnen är snälla och omtänksamma mot varandra. Och utan att jag reflekterat över det förens nu så blir de just det när de fått skapa kottdjur, kort och annat skojsigt. Jag gillar harmoni och snälla tonlägen helt enkelt. Så jag förstår inte hur man inte orkar pyssla med sina barn, eftersom det då, enligt min nyfunna teori, skapar mer

jobb.

Nåja, min trötta hjärna är nog inte den mest rationella och samanhängande just nu. Det slår mej bara vilka underbara barn jag har. I morgon blir det nybakat till frukost!