Fast i tuggummikladd

Ljuva lugna helg säger jag. Det är så fantastiskt skönt att vara hemma! Både igår och idag har folk kommit hem till oss istället för att vi ska rusa runt till andra. Det har varit som balsam på sår, lent, skönt, stressfritt och alldeles UNDERBART! Barnen har fått leka, de har haft roligt utan gräl, jag har fått umgås med mina bästa vänner och allt har varit sådär perfekt som mitt liv brukar vara.

Jag är en människa som lever väldigt mycket i nu. Nu här och nu. Det är både positivt och negativt. Som nu när det har varit ett par tuffa veckor bakom mej så känns det som om jag ALLTID har haft det så jobbigt. När jag har en bra period bakom mej kan jag inte riktigt förstå hur det NÅGONSIN kan bli dåligt det är ju bara att fixa det bra. Enkelt. Men det är inte alltid så enkelt som jag skulle önska. Speciellt inte när man trampar i dåligt tuggummi ända upp till midjan och inte riktigt vet hur man hamnade i sörjan eller åt vilket man ska gå för att komma ut igen. Om man bortser från när det händer dåliga saker i ens liv som dödsfall, sjukdom och annat så är ju egentligen dåligt mående bara en mental uppfattning om en situation. Samma situation hade kanske hade uppfattas helt annorlunda en vecka senare. Så när jag tycker att livet bara snurrar på och att jag ligger tre steg efter hela tiden så är ju inte verkligheten så, för jag har ju makt att ändra det när jag vill. Sedan kanske det inte är så lätt att snurra ut sina tankar och känslor just då, men det går. I mitt liv finns det inte så många måsten. Det finns en del saker som jag inte så gärna gör, men gör dem ändå, som tex att städa, men det är ju inget måste. Jag försöker att se på livet på det sättet för att i min illusion skapa mindre gränser och få mej att känna mej fri. På samma sätt att det skulle vara en illusion att jag var fast, om jag valde att se det på det sättet. Det får mej att må bättre. Får mej att känna mej stärkt av att veta att jag kan påverka och styra mitt liv åt det håll jag själv behagar. Jag sitter i ett förhållande med tre barn, pluggar, tränar och tävlar hund. Jag bor i ett fint hus på landet har en bra bil, skyssta vänner. Jag trivs ganska bra i livet men jag garvar inte läppen av mej varje dag. När jag vill kan jag bryta upp från allting. Jag kan lämna Sverige och skaffa en vardag vart jag vill som ständigt resande eller på en annan varmare bofast plats. Jag kan byta karl, göra mej av med hunden avsäga mej föräldrarskapet eller behålla allting på min nya spännande resa. Jag kan ångra min utbildning och börja arbeta som volontär för utsatta elefanter i Indien om jag vill. Jag har den möjligheten, det valet. Jag skulle kunna välja att testa på min lycka som filmarbetare i Spanien eller i Danmark. Jag skulle kunna starta en sekt eller bli livscoach i USA och tjäna grova eller inga pengar. Jag kan välja att i min vardag boka upp mej till tänderna, stressa runt och känna att jag inte hinner med mej själv. Jag kan boka upp mej tills jag tycker att jag har det kul, roa mej och hitta utmaningar som intresserar och får mej att hålla mej på tårna. Jag kan välja i att skita i att laga mat, tvinga Marcelo att göra det i stället eller köpa hämtmat. Om jag struntar i att dammsuga så blir strumporna lite smutsigare, men vad gör väl det? Om jag inte vill så skiter jag väl i det. Jag kan välja. Ingen kan tvinga mej. Om min sambo klagar över att det är smutsigt kan han knipa och dammsuga själv, det är min filosofi.

Nu är jag inte sådan som person som skulle lämna en karl som är det bästa som hänt mej. Jag har valt att bli mamma och jag älskar den rollen i mitt liv, så drar jag tar jag med mej min familj. Det händer att jag struntar i dammsugningen men Marcelo klagar inte för han vet att han då åker på det. Jag trivs med att laga mat, speciellt med barnen, men visst skiter jag i det ibland och Marcelo muttrar lite när han blir utan matlåda, men det är faktiskt inte mitt problem. Han är äldre än mej och är fullt kapabel till att förse sin buk med nåt som mättar den. Så allt de som kanske är en massa måsten tycker jag är helt ok att göra, för jag gillar också mat. Jag gillar glada barn och jag gillar ett städat hem. Kanske är det så för att jag känner mej fri i tanken. Jag är inte inlåst. Jag utbildar mej till nåt jag alltid har velat bli, även om det finns en tre, fyra yrken till jag skulle vilja pröva på. Mina drömmar tänker jag besanna, i allafall de som är realistiska. Så när jag låser in mej i livets mörka hörn och faller, mår dåligt, lider och känner mej kvävd vet jag att vägen ut ligger hos mej själv. Jag vet att det bara är känslan som är annorlunda och jag vet att jag kan hitta tillbaka till platsen där jag trivs. När jag befinner mej på livets soliga sida går allt så lätt så lätt och jag glömmer ibland att sträva vidare eller att hålla mej kvar. Sån är jag.

Denna helg har påmint mej om kraften jag besitter. Dessa två dagar har jag fått vila mina snurrande tankar, hämtat kraft, och börjat få känna mej stark igen. Jag behöver fler dagar för att lämna det tristgrå, kladdiga tuggummit, men jag har hittat åt vilket håll jag ska gå. Jag är på väg till ljuset igen. Fan vad bra jag är.