Underbara Stockholm

Marcelo och jag for upp till Stockholm under tisdagen tillsammans med Mats och Annika. Vi tillbringade dagen med att strosa runt i Gamla Stan, äta mickrotinad mat på en restaurang samt att kolla runt på Annie Leibovitz fantastiska fotografier på Fotografiska vid Slussen. Jag blev så inspirerad att börja fota igen på allvar så det spritter i hela kroppen. Sorry kusin, snart kommer jag vilja ha tillbaka kameran...har flera projekt på G. Men sen kan du låna om den om du vill.

Det var länge sedan jag var på utställning överhuvud taget. Och jag har lovat mej själv att det inte ska dröja så länge till nästa gång. Faktum är att det finns en just nu, också i Stockholm som jag kommer att åka på. Vi människor mår bra av kultur!

Agility tävling

Sista tävlingen för i år på Catharinas agilitycenter. Vi var där. Stora N tävlade i Blåbärsklassen och jag i agility och hopp. Bobbo var redo och laddad.

I första blåbärsloppet gick bröderna igenom banan med en diskning, för att Bobbo tog ett hinder åt fel håll. Jag tror inte Stora N var lika på hugget som vanligt, han glömde bort banan lite grann men de gjorde ändå en strålande insats och de vann ett koppel! Jag är så glad att min son delar samma intresse som jag och att han tycker att det är kul. Inte kunde jag drömma om att det

skulle gå så här fort för honom att starta en hund som är totalt bunden på mej. Undra vad han kommer prestera nästa år när Pluto, "hans" hund gör entré på tävlingsbanorna!

Som sagt Bobbo var laddad. Som skjuten ur en kanon och med en glädje och iver som inte gick att tygla drog han iväg under agilityloppet och flög över kontaktfälten. Som sej bör gjorde jag om. Och om igen, och en gång till, och igen, och ännu en gång till..... Fem gånger tog vi om balansen innan han kunde tygla springet i benen och nudda kontaktfältet. Då var vi så diskade man kan bli och jag var lite smått irriterad. Samtidigt är jag glad över att det är den här Bobbo jag har. Hans glädje är hans största tillgång. Under hopp-loppet gick det också väldigt fort. Så fort att han rusade förbi hinder och inte hann svänga på sin kropp. Jag fick jobba järnet med damege-controll hela tiden, och det är inte min starka sida. Jag var så sabla arg när jag klev av banan att jag fräste åt barnen och vägrade prata med Bobbo. Jag kan inte tygla mej själv när den där irritationen stiger. Sen satt jag tyst i fem minuter och tjurade i min stol innan jag blev på bättre humör och kunde vara social igen.... I slut ändan är det inte Bobbos fel. Jag får ta på mej det mesta, även om det var honom jag blev arg på just då. När klassen började lida mot sitt slut började jag packa ner tältet och få ner allt i ryggsäckarna igen. Döm av min förvåning när mitt namn ropades upp på prisutdelningen! Vi kom trea.... Barnen fick springa bort och välja pris från prisbordet och kom ut med bajspåsar och levergodis. Vet ärligt talat inte vad resultatt blev. glömde kolla det men runt 5, 10 fel torde det väl ha blivit...Man kan väl säga att jag har en del att träna på tills den 18:onde när det är officiell

tävling i Söderköping. Vår första för i år. Då satsar jag på felfri runda i alla lopp. Träning, träning, träning!

Söndagens priskörd för Bobbo; koppel,

levergodis och bajspåsar!

Bullmamma

När jag var liten drömde jag om en bullmamma. Min pappa bakade bullar EN gång. Tydligen var de mordredskap när de kom ur ugnen. Efter det blev det inget mer bakande i vår hus. Vare sej före eller efter skilsmässan ända tills att mor min skaffade en bakmaskin. En sån som man stoppade ner alla ingredienser, tryckte på en knapp och ett par timmar senare låg det en limpa i. Brödet var inte ens särskilt gott. Som den stadsunge jag är var det heller inte så många tillfällen i livet som erbjöd att plocka bär, frukt och annat som kunde saftas, syltas eller ätas. Det mesta var köpefrukt. Vad det har satt för spår i mitt vuxna liv är att jag har ingen stress eller prestationsångest att prestera någonting. Köpt är lika bra som hemgjort. Ändå är det nåt inne i mej som önskar att jag var lite mer huslig. Så i vårt hem bakas det i alla fall var fjortonde dag. Oftast glutenfritt bröd till mej, men även sockerkaka, kladdkaka, saffransbullar och pepparkakor står i vår ugn då och då. Jag snor ihop egen chokladsås, lagar nästan all mat själv och odlar ibland min egen sallad och lite kryddor. Det är ingen jätte hobby jag har, men får jag hålla det på min nivå så tycker jag att det är riktigt, riktigt roligt.

Härom veckan var vi hos farmor, som har de godaste äpplena i trakten, enligt mitt tycke. Vi fyllde en påse med de äpplen och plommon som var ätbara. Jag gillar att plocka direkt från naturen. Jag älskar att se mina barn och även

hundarna kalasa på frukten. Det är nästan terapi för mej att se hur barnens små kroppar sträcker sej upp och försöker plocka just det äpplet som de fått för sej smakar bäst. Hela kroppen spritter av glädje. Jag längtar efter att vi har egna träd att klättra i. Egna träd och buskar att plocka frukt från. Nästa år då ska det planteras, det lovar jag!

Äpplena kom hem. En del lades i fruktlådan och en del åkte i kastrullen. För första gången i mitt liv gjorde jag fruktkompott! Det är väl bull-mammigt? Sen smaksade vi oss kompott ihop med vaniljglass

tillsammans med våra bästa vänner framåt eftermiddagen. Nu ska jag ta reda på hur man gör äppelmos!

Jag har så mycket att berätta och så lite tid att blogga. ha tålamod. Jag hoppas jag hinner uppdatera allt i natt! Puss på er alla läsare!

Vänner

Jag har en massa vänner som jag tycker så himla mycket om. Jag har en sån tur att få ha flera vänner, inte bara en. En del är helt ensamma. Några skrattar åt andra. Kanske någon skrattar åt mej. På det elaka sättet. Men jag har vänner som tycker om mej. Och jag har vänner som jag kan älska. Ibland är det lätt att ta det för givet. Jag tar er inte för givna mina underbara kompisar. Ni berikar mitt liv. Tack för att ni finns. Jag skrattar gärna med er. Och kan dela ut en kram då och då om det skulle behövas. Jag är rätt bra på att torka tårar också. Jag behöver er att ni behöver mej. Älskar er!

Toy Story 3D

Vi var och tittade på bio. Jag och mina kottar. Ja eller de två äldsta. Vi såg Toy Story 3 i 3D Med ursnygga glasögon hejade vi på Woody och Buzz och de andra. Popcorn och lekfigurer var höjdpunkten tyckte barnen. Efter igår kväll är det bara Toy Story lekar här hemma. Själv har jag inte sett 3D sen jag var liten. Reklamen var coolare än filmen...i 3D menar jag. Filmen var helt ok, Stora N blev helt frälst och även Mittimellan N diggade den spansktalande Buzz. Värt att se med ungarna.

Sant?

Jag kan knappt tro att det är sant! I flera veckor har jag haft en stor klädhög liggandes i en IKEA kasse på golvet i sov rummet. Kläderna har pö om pö bytts ut, men aldrig har jag tagit riktigt reda på det rena tvättberget. Häromdagen sorterade jag ut allas tvätt och kvar blev kläderna till tjejerna. Den högen har i ett par dagar legat framför tjejernas garderob i vardagsrummet (jag vet ett konstigt ställe att ha garderob på men den står där medan Marcelo ska göra en trapp till övervåningen och innan vi fixar till en garderob och boplats en våning upp) Idag började jag städa (jag vet städdag är torsdag och fredag, men jag orkade inte...) och fick rycket och rensade ut tjejernas garderob. Tvätthögen trollades bort och nu är hemmet rent från tvätt överallt!!!! Det finns bara ett berg av ren tvätt i tvättstugan och en halv korg med smutsig tvätt kvar. Men resten av huset är fint! Har jag bara ork att damma och ta golven och toan så har jag ett rent hem, så när på katastrofen i just tvättstugan!!!!! I´m so happy!

Två påsar med urvuxna kläder blev det. Också en konstig sak....min minsta dotter har alltid varit så liten. Jag har inte rensat kläder från henne sen hon var runt nio månader. Nu snart blir hon 2½ år. Så det var jätte konstigt att lägga rena kläder från henne i en påse med adresslapp Lilla Lina. Inte för att jag sörjer kläderna. Ju mer som går bort destå mindre kläder att ta hand

om men det var så lustigt att det var Lilla N:s kläder som rensades. Hennes hylla har liksom bara fyllts på tidigare. Hon är inte så liten längre. Både på längden och på vikten har hon blivit precis som hon ska. Längre och tyngre. Helt plötsligt är hon inte min lilla, sjuka bäbis längre.(Vi får väl se om det låter annorlunda när de ska söva henne och stoppa slangar i halsen och ta ut en provbit från tarmen om två veckor...)

Hon har blivit en kompetent liten tjej med humor och energi.

Nu ska jag fira med lite mat tror jag. Varken förkylningen eller magen är på bästa humör just nu.

Valp fasoner

Pluto rev ner min jacka och kissade på den under de 20 minuter han och Bobbo var ensamma i går. Nu är det så dags att visa busiga valp fasoner! Tur att han är söt. Tur att jag har tvättmaskin. Tur att han ska börja hård träna nu så att han får annat att tänka på. BUSE!

Sjuk, oense och agilitytävling

Nu är det officiellt. Jag är Förkyld! Kan inte sluta nysa.

I morgon är det agilitytävling. Hoppas att jag kan tävla. Det blir tre lopp för Bobbo. Stora N ska tävla blåbärsklass och jag hopp och agility. Med andra ord kommer jag inte få stryk av min son den här tävlingen. Sist tävlade vi ju mot varandra i samma klass. Mamma vann. Så länge inte febern bryter ut så ska det väl gå?

Sen är det kalas för för Pontus som fyller 18 år. På måndag blir han myndig så nu kan vad som helt hända!

Undra om jag hinner med allt jag tänkt mej idag? Handla, städa, träna hundarna, promenad, bio och ta det lugnt.....

Marcelo är inte alls förtjust i mitt politiska engagemang. Till sin stora fasa har hans kompisarna

börjat kommentera min valblogg. Själv läser han inte. Eller jo vissa mc tidningar, men annars så lite som möjligt. Vet inte om det var med ångest i kroppen han mms:ade en bild från vår lokaltidning där ett citat från bloggen - rörande bensinskatten, var citerad högst upp på sidan med mitt namn prydligt under. Vi kan väl säga så här; det är ett ämne vi pratar så lite som möjligt om här hemma.... Det är inte lätt för honom att ha en sån egensinnig flickvän som gör som hon vill. Men det är också för de kvalitéerna han älskar mej. Han bara önskar att jag lade ner den energin på sånt som han tycker är bättre än politik. Jag - jag gör som jag vill, med största respekt för hans åsikter. Vi är två helt olika personer i det här förhållandet. Och hade vi inte respekterat varandras olikheter så mycket så hade vi nog inte firat 19 år tillsammans på torsdag... Det är tur att vår kärlek är så stark.

En ny kille i familjen

Många har anat. En del vet om det. Idag blev det klart. Pluto. en liten korsningsvalp har fått sitt hem hos oss. Vi som inte skulle ha hund just nu....

Hans personlighet och hans energi vad det som vann över oss alla i familjen. Igår kelade till och med Marcelo med honom. Barnen kan gå med honom och han är så lugn att det inte känns som om det är en valp vi fått.

I tre veckor har vi kamperat ihop. Idag skrev vi papper med polisen och Länsstyrelsen har beslutat att jag är en passande ägare till Pluto-Boy. Den förra ägaren kan inte längre överklaga. Nu får han stanna här.

Lättnaden har äntligen svallat över min kropp och det känns bra.

En gång har de slagits ordentligt min Bobbo och Pluto. Men utöver det så njuter båda hundarna av varandras sällskap där bus och stoj står på programmet varje dag.

Nu rustar vi för lydnadsplan nästa år. Vi rustar för freestyle och agility. Nästa sommar ska Pluto tävla för första gången!

Tre veckor med Pluto

Vad ska du rösta på?

Det är snart dags för val. Och för mej är det viktigaste ATT man röstar än vilket parti man röstar på. Själv ligger jag ju inte i alliansens grop. Mest beroende på moderaterna som enligt mej är ett riktigt människoovänligt parti. Trots det så är det deras retorik som tycks vinna även detta val. Vad jag då blev lite förvånad och glad över var Aftonbladets kartläggning av vilka som vinner på en rödgrön regering kontra alliansen.

Rent lönemässigt får du mer i plånboken av alliansen om du tjänar mer än 90 000kr i månaden.

Annars får du mer i plånboken om du röstar rödgrönt. Dvs om du har en lön från

15 000- 90 000kr varje månad

Har du barn på dagis får du mindre utgifter vid en rödgrön vinst.

Blir du arbetslös så får du nästan, inte riktigt, 1000kr mer i plånboken om du röstar rödgrönt än alliansen.

Samma sak om du blir sjuk.

Bensinskatten kommer att variera med 22öre mellan de två partierna efter valet. De rödgröna kommer ha 22 öre dyrare bensin än alliansen, men de kommer också höja reseavdraget. Alltså att du får tillbaka mer pengar till och från jobbet när du deklarerar.

Nu avgör du vilka du röstar på. Gå dock inte bara på retoriken och vem som ser mest sympatisk ut. Var medveten om vad du röstar på.

Snart är det dags!

Våldtäkt

Jag vet inte vad man ska tro i alla turer som rör Wikileaks grundaren Julian Assange. Först blir han häktad misstänkt för våldtäkt.

Sen fri och bara trakasserier åtalet står kvar.

Nu är fallet upptaget igen.

Samtidigt som USA driver en kampanj att smutskasta hans namn efter att han tagit reda på massor av fula fakta om dem.

Är han skyldig är han vidrig.

Är han oskyldig är kvinnorna vidriga.

Men nog blir man lite misstänksam när USA har ett finger med i spelet. Och när de dessutom öppet hotat honom, fördrivit honom och jagar honom.

Samtidigt som det är nästan tabu att överhuvudtaget tro att kvinnorna ljuger. För varför ska de alltid få försvara sej. Kvinnorna. Oavsett om de är offer, förövare eller vanliga.

Men skulle de anklaga honom falskt så är de vidriga mot alla som faktiskt blir våldtagna.

När min sambo och hans kompisar pratar våldtäkter är det sällan det handlar om hur vidrigt det är. Det är oftast om hur vidrig en del kvinnor är som anklagar killar för att de är svrtsjuka eler vill ha någonting.

Tyvärr känner vi både killar som våldtagit och har blivit falskt anklagade.

Det största offret i alla lägen är kvinnorna. Varje falsk alarm gör att de riktiga offren blir mindre trodda.

Hela den här soppan är snurrig!

Foto: aftobladet.se Julian Assange

Köplats

Just nu jagar jag försäkringskassan. För tillfället har jag plats 178 i kön. När vi började låg jag på plats 309. Känns ju jätte kul. Tur att jag "jobbar" hemifrån. Hur skulle man kunna sitta i sånna köer om man jobbade?

Först försov jag mej. Sen fick Stora N ont i mage. Halvägs till dagis fick vi vända då han kräktes. Två tjejer fick hysteriskt anfall för att de inte fick vara på sitt "jobb". Mittimellan N försökte förhandla så att hon, som faktiskt mår bra, skulle få vara på sin förskola så kunde de andra stanna hemma. Nåväl, bra argumentation men tyvärr blir det hemma vist ändå.

Vi får väl hoppas att Försäkringskassan äntligen kan få tummen ur rumpan och hjälpa mej och vår smala plånbok. Ibland är de riktigt bra och trevliga. Ibland har man sämre tur. Jag hoppas få en handläggare med en bra dag.

En bra nyhet.

En dålig händelse.

En otäck känsla.

Begynnande desperation.

Massor av kärlek.

Vi skrattar.

Livet pinnar på.

Vardagen är som den är - omväxlande

FEL HÅLL!

Jag lider återigen av en hemsk, hemsk trötthet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Den har varit nu i nästan tre veckor. Sån tur är så klarar jag fortfarande av att gå ut och gå. Och när jag väl kommer ut och rör på kroppen så går det ganska bra. Men jag är ett kolli däremellan. Så ibland har jag jätte svårt att faktiskt ta mej ut. Jag får locka, hota, muta och bli förbannad på mej själv för att jag ska göra det som behövs. En del av mej är rädd att kroppen gått tillbaka till sjukdomsstadiet. Speciellt eftersom jag känner mej lite större.... Inte gilla! Kanske det går att göra någonting åt om jag går och lägger mej tidigare på kvällarna. Just nu är jag beredd att greppa varje halmstrå!

UFO

Jag skämtar inte. Jag är fullständigt allvarlig när jag skriver att jag sett tre stycken UFO;n på himlen i kväll. Riktigta UFO;n. Inga rysska raketer eller konstiga flygplan. Först kom ett konstigt orange/röd/gul prick farande över himlen. Skenet blossade upp, sjönk lite och förblev sedan fast. Efter den kom en till och efter ännu en stund kom nummer tre. Inga lampor. Först trodde jag det var månen men när jag såg hur snabbt de flög så går det bara att säga att nej ingen måne. Min enda förklaring är luftballong. men de får väl inte flyga i mörkret? Ännu mera osannolikt att de skulle vara TRE luftballonger ute en kolsvart kväll. Så svaret måste var UFO. Så om någonting sker. Kom ihåg var ni läste det först!

Tjatter

Jag har ont i huvudet och illamåendet vill aldrig ge med sej. Jag undrar om mitt blodtryck har sjunkit massor senaste veckan för den där förlamande tröttheten ger liksom aldrig med sej. Barnen leker så himla bra med varandra igen, det märks att de inte går och gnager 24 timmar om dygnet längre, trots att de går på samma avdelning. Men nu har de fler kompisar att tjata på. Det ger lugn och ro här hemma i huset. Dagens promenad på cirkus en timme inne i mer bebyggda områden än vårt orsakade inte ens det minsta lilla gnäll. Det märks att de börjar bli större.

Det känns som den senaste veckan frossande på tårta och glass har satt sej runt midjan. Nu vill jag inte längre ställa mej på någon våg. Känns som jag ökat minst två kilo i vikt. Bläää. Vilken tur att jag glömt köpa batterier till vågen!

Jag har fortfarande inte fått pengar sen i maj. Nu längtar jag efter dem så jag kan köpa mitt träningskort.

Himlen öppnade sej när vi var inne i stan och handlade. På två sekunder blev vi dyngsura när vi sprang till bilen. Här hemma i byn lyser dock solen. Precis som den ska.

Lilla N sover. Betyder det att hon ska vara vaken halva natten?

I morgon ska jag till min nästa skola och se om jag får bedriva min forskning där. Jag hoppas på positivt svar. Då är jag i hamn även o jag skulle önska en skola till.

Ikväll är sista avsnittet av livvakterna. Hoppas jag, så att jag inte missade det sista avsnittet förra veckan.

Om det är någon som har fått lite för mycket pengar över så är mitt klädkonto öppet för donation!

Jag borde verkligen träna hundarna. Men jag har verkligen ingen lust. Huvudvärken gör att jag har dålig balans. Kanske jag skulle ta en tablett?

Jag fryser lite efter att ha blivit så blöt förut. Jag som aldrig fryser.....

Hösten är här. Min bästa årstid. Nu kan det väl bara bli bättre?

På läktar plats

Det var länge sedan jag kuskade runt på hästtävlingar land och rike runt. Det är länge sedan jag hade kontinuerlig kontakt med hästvärlden över huvud taget. Jag tänkte att när vi väl kommer till dagens tävlingsplats kommer jag inte känna en enda käft, förutom Petra och Rebecca. Så fel jag hade! Det var gamla elever, gamla klasskompisar, bekanta och lätt främmande människor som jag inte pratat med på flera år eller på väldigt lång tid. Anki kom med sin familj. Hon såg riktigt sommarfräsch ut. Piggare och gladare än vad jag någonsin sett henne. Det var riktigt roligt att se. Hennes son har vuxit så det knackar och blivit en riktig hunk, och även om Hasse inte sa många ord så var han också ovanligt stilig när det var dags för dottern att rida runt på banan. Dijana kom förbi. Båda blev lika glatt överaskade. På bara en kort stund försökte vi ta igen allt som hänt de senaste åren. Hon är en riktigt udda karaktär som alltid efterlämnar ett stort leende på mina läppar. Jag hoppas verkligen vi kan slå våra trötta huvuden ihop och ta en fika tillsammans som vi bestämde. Många gånger har jag tänkt på henne det senaste året. Det var riktigt roligt att se henne igen. Sen fick jag träffa Sonja. Sonja har fyra ben och enorma öron. Även om hon inte är i närheten av Accras charm så kanske hon blir en del av familjen snart. Petra blev erbjuden att ta henne. Nu vet jag inte vad rottisen Rut kommer att säga om den darrande lilla varelsen men jag säger GO FOR IT. Det är ändå jag som blir hundvakt när det behövs och en sån liten hund har jag alltid plats för! Vi får väl se....herrn i huset är väl inte lika nöjd över saken....

Massor av människor reagerade över mina söta små hundar. Speciellt en väckte mycket uppmärksamhet. Många personer kom fram och ville klappa, röra, prata och fråga. Lilla valpen som vuxit och blivit enorm, tyckte att det där med hästar var både lite otäckt och spännande. Ett par gånger voffade han på de som hoppade runt på banan, men annars skötte han sej exemplariskt. Jag fick dock tänka till ett par gånger när jag glömde att säga till honom när han visade lite för mycket intresse för hästarna. Ni vet när kroppen blir stel och ögonen följer objektet stint. Men ett litet ryck i kopplet vid de tillfällena sen kunde han slappna av runt alla hästben och farande svansar.

Bobbo är som alltid cool i dessa lägen även om han hatar att vara kopplad och måste gå vid min sida i flera timmar. Uttråkad som sin lillebror var han ganska lättad när vi åkte därifrån. Men det går alltid att ha med honom i allafall.

Häst tävling

I dag var det dags för oss att heja på Rebecca när hon tävlade hoppning med sin Nemo. Jag hade hoppats på att kunna se båda loppen, men tyvärr var vi tvungna att dra till bruxan för ett möte precis när det var dags för lopp nummer två. Rebecca är tjejen som alla vi vuxna i släkten är lite avundsjuka på. Hon är en sån som alla skulle vilja vara. Hon är snygg. Väldigt snygg! Hon är duktig i det mesta hon tar sej för. Hon har ork, hon är trevlig, väluppfostrad, rolig och har ett driv som är fantastiskt. Det är tur att hon är så tjurskallig och att hon tappar humöret totalt när hon inte ätit. Annars hade hon varit FÖR perfekt. Inte nog med att hon tävlar i ungdomslandslaget i simning, kvalar in till stora SM tar medaljer i junior SM och vinner det mesta i bassängen, hon hinner dessutom med att rida och tävla både dressyr och hoppning. Dessutom är hon en riktig fighter på crossen, när hon väl kör. Alla vi vuxna önskar nog innerst inne att vi hade hennes talang och utseende. Vi försöker att inte sjåsa upp hennes prestationer för mycket. Hon är faktiskt helt underbar även om hon skulle halvdrunkna i bassängen eller hata hästar! Det är inte lätt det där. Speciellt inte när hon har syskon som också ska ses ordentligt.

Idagens tävling tapapde hon koncentrationen under en liten stund och slutade rida ett par meter framför ett hinder. Nemo tvekade och vägrade. Han rev hela hindret. Medan de byggde upp det igen så fick Rebbe ordning på sej själv och red riktigt bra. Det såg ursnyggt ut! Stilhoppning var det dessutom. Hon hade en titel att försvara från förra året, men rivningen gjorde att hon hamnade på en femte plats. Vilket var riktigt bra. Utan rivningen och segern hade varit hennes. De var så fina att jag i vanlig ordning ville gråta. Och hon är så trevlig!

Innan jag blev gravid sa jag till Rebecca och Andreas, mina barns kusiner, att när jag får barn så ville jag att mina barn skulle bli som dem. Till min stora glädje ser jag likheter mellan Stora N och

Andreas. Men också mellan Mittimellan N och Rebecca. Jag älskar de stora barnen nästan lika mycket som mina små. Och jag känner att jag är lyckligt lottad som får vara "ingift" i en sån trevlig och cool familj. Jag är också glad att barnen har sånna bra förebilder i sina enda kusiner.