Fel på mej-igen

Jag är inte så tuff. Inte så tålig. När jag blir ledsen så blir jag så oerhört ledsen. Jag brukar lämna mitt jobb hemma. Inte låta det påverka min vardag. Såklart är det svårt ibland men nästan jämt lyckas jag. Så finns det dagar som häromdagen. Då är det saker som biter sej fast. Som går och gnager som ett häftstift i skon. Spelar ingen roll riktigt vad man gör, det går inte att ignorera. Det påverkar min sinnestämning, min lust och min ork. Jag ältar, vänder och vrider. Det värsta är att jag inte förstår. Inte fattar. Det blev fel. Allt kan gå fel ibland, men när det sägs att det gått fel många gånger, när det antyds att jag är fel många gånger- hur ställer man sej till det?


I ärlighetens namn har jag fått kritik så många gånger förr. Jag blir ledsen men kan ta det. Det jag har så svårt att förstå är när jag upplever att jag får skit för det som den personen själv också gör.
-Jag hatar när folk är sena. Du är sen du respekterar inte mej! Det här är kritik jag har fått av vissa- ingen av dem finns kvar i mitt liv längre. Jag kan köpa det. Jag lärde mej snabbt att inte bestämma ett visst klockslag utan ca-klockslag. Jag brukar vara inom spannet  10 minuter tidig till 10 minuter sen.  Men när samma personer kommer sena ibland eller ännu värre ringer i sista sekunden och avbokar-gång på gång.... då förstår jag inte kritiken. Jag har oftast inte blivit arg för det här... förens de flyger i taket på att jag är sen.


Nu valde jag ett litet exempel som inte spelar så stor roll. Men det finns liknande inom många områden. När jag sårar någon eller får dem att må dåligt så tar jag det väldigt personligt. Och just nu funderar jag om och om igen på hur jag ska kunna undvika att göra det som blev fel när jag ändå inte förstår vad det var som blev fel. För det som det skylls på är egentligen inte orsaken får jag veta. Att relationer ska vara så himla komplicerade! Jag vet att det här förändrade mej. För stunden. På mitt arbete. Antagligen orkar jag inte vara nån annan än mej efter ett tag. Och måste jag det byter jag jobb. Så funkar jag. Jag vill inte omges av personer som inte vill ha mej.


Jag känner sån frustration över att inte förstå. Klart jag vill fixa det jag gjort galet, men som sagt-vad är det som är galet? Kanske är det  svårare att förstå för mej eftersom jag själv har inställningen att blir det tokigt utgår jag ifrån att jag missförstått- miss i kommunikationen och sånt händer- personen sa en sak men menade det inte så hårt eller så frågar jag vad den menar. Jag utgår ifrån att personen menar väl och försöker att ignorera det fram till jag förstår vad som är på G. Men alla är inte så och jag kan uttrycka mej klumpigt så det är klart att jag kan framstå som ett monster....
Åhh - nu ska jag fortsätt med mitt malande i min ensamhet och inte här in public med dej.

Fotbollsföräldrar

Matchkläder, en siffra på ryggen. Fladdrande vingar i magen, vattenflaskan fylld. Tränarnas allvar, spänningen i luften. Det var den stora dagen. Den första matchen. För oss föräldrar var det medpackade stolar, kontanter i plånboken och redo för att vara hejarklack.

Våra två äldsta barn skulle spela match. För Mittimellan n var det hennes första någonsin och hon skulle möta de som var två år äldre än henne- 05:orna.  För Stora N var det första matchen i det nya laget.

Han spelade ömsom briljant. Han var så glad och strålade som en prins när de klev av planen trots förlust. Likaså dottern var nöjd efteråt trots en svidande förlust även där. När slutsignalen gick var hon dock inte lika lad, en stenhård boll hade slagit henne i ansikte och med svullen läpp och värkande näsa linkade hon av planen. Men när det värsta lagt sej jublade hon åt att snart var nästa match igen.!

Musik maestro

Lilla N provar tvärflöjt

Lilla N vill lära sej spela instrument. I flera år har hon tjatat men tyvärr har hon inte fått plats. Nu var vi på Kulturskolan för att se om det verkligen var piano eller tvärflöjt som var hennes instrument. Hon for runt som en upphetsad kanin mellan rummen och alla instrument. Det var svårt för henne att faktiskt välja ett instrument men till slut valde hon det som både hon såg snyggast ut med OCH som jag tycker är ett av de mest sexigaste instrumenten- saxofon. Det sa jag ju såklart inte till henne. Men med sin attityd och utan bekymmer spelade hon i instrumentet som storasyster knappt fick ljud i. Det var så häftigt att se. Till och med läraren sa att Lilla N var en solklar blåsare medan hon grinade illa åt några väldigt höga toner som tjöt ur saxofonen. När dottern till slut skulle välja var det svårt tyckte hon. Val ett var klart men om hon inte skulle få det då var frågan vad hon ville. Tvärflöjten och pianot kom inte ens med på listan utan val två och tre blev fiol och gitarr.
 Även Mittimellan N var glad att få testa på fler instrument än det som hon spelar till vardags-fiolen. Jag hittade henne bakom ett instrument som klingade så vackert när hon spelade så jag blev helt förälskad och det var tuban. Men hon övertalade mej att få skriva upp sej på pianot, men i andra hand tog hon tuba. Nu får vi vänta till hösten och se om det blir lite mer instrumentspelande hemma i huset.