De är här nu

Familjen är samlad. Det är musik, trång, febrilt letande efter ett täcke till, grillröken ligger över nejden, magen är mätt. Stora N ligger slappt i studsmattan i skymningen och kastar nochalant undan luggen medan han säger något som får Alyssa att skratta. Lilla N fnittrar hejdlöst när Isabella kittlar henne. Patte skäller på sin bror och Marcelo ropar efter mat. Lite kaos i vårt hus som saknar golv, som inte blivit städat ordentligt på flera veckor. Gräsmattan är nyklippt. Pluto blev lite halt när barnen sparkade boll med honom förut, Bobbo tigger vid matbordet. Trots att de inte är mina via blodsband så är det här min familj. Dom är här nu. Jag är så lycklig!

En ode till Bobbo

Jag har världens finaste hund. Han är gylleneröd med en nos som skiftar färg på vinter och sommar. I snart 10år har han varit min kamrat och följeslagare. Hans positivaste egenskap är att han alltid är så glad och med, och vill hitta på nya saker. Han bangar inte för några äventyr. Det jag älskar hos honom är hans fria sinne och milda sätt. Han har under åren haft en fantastisk träningslust och det enda som satt stopp 

Alla årstider är perfekta tycker Bobbo

för våra framfarter är det faktum att jag varit inmobil, gravid och ammande och stampat på samma kunskapsnivå under flera år. Men Bobbo har inte misströstat för det. Han struntar i om vi tränar för tävling eller för skojs skull, bara vi gör saker tillsammans! 

Bobbo funkar ihop med
milda hanar.

Bobbo funkar ihop med alla, barn som vuxna, allergiker som hundrädda. Jag kan inte räkna antalet gånger som hundrädda barn kommit fram i parker, på skridskobanor och på andra ställen för att få kasta en boll med min vänliga partner. Han lämnar snällt övar bollen, försiktigt, utan att bitas när de äntligen vågat kasta en 

Bobbo funkar med alla människor
och tikar.

gång. Tillslut har deras små händer vågat klappa hans lena, yviga päls och han har tålmodigt stått och väntat. I bland har de vågat ge honom en liten godbit som han försiktigt tagit med sina skarpa tänder, utan att skada, utan att skrämma.


Vi har tillsammans tränat lydnad, ända upp i elitklass. Vi har tränat och tävlat sök där han är uppflyttad, men där hans skottberördhet stoppat mej från fortsatt tävlande. Tillsammans har vi tränat och tävlat agility i många år och förra året var det första gången vi gjorde det officiellt och då plockade han pinnar. Vi har avancerat till klass 2 i freestyle och HTM och han har tagit titlarna LP2 samt FD1. Ett par gånger ställde jag ut honom som valp och då ficl han fina priser även om han anses för rund i huvudet för att vara perfekt som tollare. Vi har även testat inofficiella jaktprov. Och trots sin rädsla för skotten har han presterat och gjort sitt jobb.


De senaste fem åren har han gått här hemma på tomten, utan staket, lös utan att lämna våran gård ( jo tre gånger har han gjort det.... men han har inte gjort om det....). Han leker med hararna, tränar med barnen och skrämmer iväg katterna. På somrarna badar vi ofta nere vid sjön och på vintrarna tränar vi föremålssök i djup snö.





Bobbo betyder lika mycket för mej som mina barn gör. Han kom före dem och jag älskar honom så ofantligt mycket. Alla gånger är jag inte den bästa matten jag kan vara för honom, men jag försöker. I dag är inte målet att alltid ha med 

Att ha med Bobbo på bandyträningar och annat
är inga problem. Han fixar det mesta.

honom överallt. Idag är målet att ha med honom där han trivs och är glad. Han har blivit äldre, lugnare och kräver inte lika mycket stimulans för att må bra. Kroppen har börjat tagit stryk, men hans pondus är inte mindre än förr. Än brottar han ner Pluto som både är större och starkare än Bobbo. Även om jag önskade att han kunde låta bli. Han är mitt 

Skogen är hans rätta element!

hjärta, min själs älskade och det har han varit sedan den gången jag bestämde mej för att han skulle bli min när han var 6 dagar gammal. Han valde mej. Jag valde honom. Hans mamma valde mej att bli ny mamma till en av hennes valpar, första gången vi träffades och hon ännu inte var parad. Vi var menade för varandra och ingenting kan ändra på det. Ingenting kan förstöra det band av förståelse och kärlek som vi känner för varandra. Vissa hävdar att djur inte känner kärlek. Jag och många med mej tror det är nonsens. Klart de gör!


I dag har han grånat i ansiktet, blivit lite ärrad av bråken med Pluto. Men han är lika nyfiken, lika på att göra saker som när han var ung. Kroppen orkar inte lika mycket, den värker lite mer, skadar sej lättare men hans sinne sätter inga begränsningar. Han går inte på nån smärtlindring men han får lite hjälp då och då mot ledvärk i form av glucasimin.  Han ligger bredvid min sida av sängen när vi sover, han parkerar under mina fötter vid soffan. Han går framför mej på promenaderna och har alltid 
uppmäksamheten fäst vid mej under träning. Han är självständig, pigg, glad med en turbosvans som viftar vid arbete. Bobbo är min bästa vän, min livskamrat, en familjemedlem och en den bästa partnern man kan ha. 


Som jag älskar dej min underbara vän!

Lycka är.....

..... att få spendera tid nere på bryggan med sin son, pratandes om livet och känslor. 


Vi delade på en chokladbit, kramades, tittade på fiskarna som kluckade vid ytan, tränade vattenapportering med varsin hund. Vi satt vid bänkarna efteråt och pratade om livet förut och nu. Sedan tog vi en promenad och pratade svåra saker. Stora N summerade när vi närmade vårt hus : Det här var riktigt bra. Det måste vi göra om snart.

Nära tillsammans

En ovanlig syn nuför tiden. Men underbar för mitt mammahjärta. Det är ju bara ett dygn sen de rök ihop sist.....

Okey, jag börjar bli otålig......

Böcker

Kommer ni ihåg ett inlägg jag gjorde för nåt år sedan, eller var det två år sen? Ett inlägg om att jag längtade efter att få läsa vanliga böcker, inte studentlitteratur. Att få läsa för att det är skönt att läsa. Att få smyga in i andras världar och hälsa på för en stund. En värld du bestämmer dej för om du är intresserad av eller inte, efter att ha läst några lockande rader på en baksida. Jag har börjat läsa så smått igen. Jag har börjat gå in i dessa magiska, påhittade världarna men jag har inte tagit steget fullt ut. Jag har liksom inte samlat på mej böcker jag lockas av och som jag längtar efter att få läsa. Istället har jag lånat nån deckare hit eller dit. Läst lite biografier. Intressanta, för all del, men inte magiska. Under de senaste veckorna har jag börjat slukas av böcker igen. Överallt finns de. De drar mej in i sin värld och lockar mej att köpa en här eller där. Nu har jag samlat på mej en liten hög. En hög av magiska världar, om 

Inte en enda deckare. HURRA!

påhittade människor där jag kan vara en del av upplevelsen. Sanningsberättelser i all ära, men varken Varför gråter inte Emma? eller 3096 dagar var några litterära storverk. Språket var barnsligt, texterna väldigt förenklade. De lockade liksom inte in mej. Jag läste dem för att jag var nyfiken på historien bakom tidningsrubrikerna. Och visst fick jag till viss del reda på hur Emma ser på händelsen som involverade Max och Sagas död, Tyskans roll och om Emmas nya liv, jag fick även en inblick i hur en människa kan överleva att vara psykiskt- och fysiskt fångad i så många år av en psykisktsjuk man som kidnappat henne. De var vägen tillbaka till mitt läsande. 


Under många år har det varit lärandeteorier, Vygotsky, Piage diskurser, socialkonstruktivism, maktstrukturer, didaktiska modeller, elevinflytande, demokrati, religiösa knyt punkter,konjunktioner, bedömningsmatriser.... listan kan göras evighetslång. Att gå på universitetet har varit underbart. Jag har haft fantastiska år där. Men att läsa har liksom inte riktigt varit det jag längtat efter på kvällen nuför tiden. Men nu har de börjat smyga sej in i mitt liv igen. Böckerna, Titlarna. Lusten. I dag när jag tittade på bokrean på ICA Maxi slog det mej hur mycket deckare det är som skrivs. Kopiösa mängder!!!! Visst jag gillar Wallander. Och jag har en förkärlek till Minette Walters, det brukar ju involvera nån polis i hennes berättelser, men jag har liksom aldrig hakat på den här deckartrenden. Och nu drog jag titel efter titel med deckarhistorier. Det fick mej nästan att tro att jag var den enda i hela världen som inte slukar deckare. Att jag var den enda som gillar bra, vanliga historier. Men så hittade jag en, idag, som föll mej i smaken. Så nu har jag några böcker som väntar på mej. Som jag har längtat!

När allt runt oss rasade samman sa jag att vi kan ta det. Huvudsaken är att inget händer oss människor någonting. Hur mycket mer ska vi behöva ta. Hur mycket mer ska rasa samman. och vad hände med den tysta överenskommelsen att det inte skulle hända oss människor någonting?

Hem sökes till tollare

Min tollar-vän Elin har med stor sorg i hjärtat tagit det svåra beslutet att hon måste omplacera sin tollare Koira. Jag som sett dem i action och alltid beundrat dem. Jag  förstår att det måste vara ett super svårt beslut. Men Elins lilla dotter och Koira är inte en "match-made-in-heaven" så om du har ett hem, eller känner någon som har det, för en arbetande urduktig hund som har potential att gå långt så hojta till.
Precis som alla hundar har Koira sina fantastiska sidor och sidor som är arbetsbara. En hund är komplex och hur mycket man än försöker berätta om dem så blir det aldrig rättvist.

Koira

Här är Elins egna ord om Koiras svagare sidor

Koira funkar med barn som lyssnar på vuxnas förmaningar om hur man måste bemöta en hund. Hon gillar inte barn som är för framfusiga, däremot tror jag inte att hon skulle hugga mot ett barn som kan gå, snarare gå undan bara. En treåring kan funka beroende på hur familjen är, men en tioåring bör inte vara några problem över huvud taget.

Andra hundar beter hon sig väldigt osäkert emot. Jag tror att det är en kombination med hennes osäkerhet och det faktum att hon inte riktigt kan hundspråk. Om hon känner sig trängd eller att nån annan hund försöker ta hennes leksak eller godis så försvarar hon direkt utan att morra innan. Det är aldrig några problem att träna tillsammans med andra (så länge inte nån annan hund går fram, hon söker inte heller upp andra hundar) Som jag ser det är det enbart onödigt att hon umgås med andra hundar iom att det KAN hända nåt. Hon klarar av hundmöten på promenader helt perfekt, kan gå promenader med andra hundar i koppel. Vi har även haft henne lös då och då med hundar hon känner och som inte är för "på", men då är det big no-no på leksaker eller godis/mat.




Här är Elins egna ord om Koiras träningssidor 

lydnaden har vi startat i ettan ett par gånger, har ett förstapris där. Har tvåan klar förutom inkallningen och rutan. Hon älskar att jobba och ger alltid 110%. Förutom att hon är en familjemedlem är just arbetslusten den jag kommer sakna mest med henne - hon tycker att ALLT är kul!

Övrigt
Koiras namn betyder ”hund” på finska, koiruliini typ ”vovven”.
Koira blev Årets Östgötatollare år 2010.
Vi har tagit 2 pinnar i Ag1.
MH-beskrivning genomförd 2010-08-14.
HD-grad  A (2010-08-19)
ED ua (0) (2010-08-19)

Alla ni underbara hundmänniskor därute, hjälp till att hitta en bra ny familj till Koira.

Midsommar

Barnen, Juan-Carlos och Nora dansar runt stången.

Dans runt stången, prat med glada grannar, en lottvinst. Lekar, musik, kramar, kärlek, god mat, altanen full med folk. Mittimellan N utknuffad från stora 

Mittimellan N under en av lekarna.

studsmattan, gråt, en nubbe för männen, en och annan sång. Hundarna 

Pluto fick som alltid många klappar.

avslappnade, inget regn! Sedan fotboll, jordgubbar och somna i soffan med familjen. Vår sköna midsommar!

Nu ska här läras!!!!

Linjetag och dirigeringar stod högt upp på träningslistan. Pluto tyckte det var jättekul och det tog inte lång stund förens ha var helt med på noterna. Nu körde vi bara linjetag  med honom men håller jag i ett par gånger i veckan så kommer vi nog snart kunna avancera. Bobbo var helt med på noterna och tyckte det var underbart att träna apportering på land igen. Det var ett tag sedan. 

                                       

Här går Pluto 2 varv runt Stora N

Stora N höll i kameran ett tag tills han tröttnade. Sedan ville han själv träna med Pluto innan han gick för att spela fotboll. Så det blev bilder på Pluto men inte på Bobbo. Men båda hundarna fick ett trevligt träningspass på kvällskvisten!

En egen variant av slalom...

Sommaravslutning

Mittimellan N på storebrors avslutning

Jag har gått ut på ledighet/arbetslöshet. Men innan dess var jag och tjejerna på Stora N;s  första skolavslutning. Han var så fin i sitt långa hår, sneluggen, sin rutiga skjorta och strålande leende. Längst fram i skolkören stod han och sjöng nationalsången, Den blomstertid nu kommer, En kväll i juni och många andra sommarsånger. Kyrkan var proppfull så vi fick stå. Tjejerna var lika stolta över sin 

Finns det inte plats att sitta
går det bra att ligga tänkte
Lilla N.

bror som jag var. Juan och Nora, barnens farföräldrar var också med och tittade. Som present efter sin första "riktiga" avslutning så fick Stora N en vattenmelon och en bok som ingår i hans favoritserie Riddarskolan. Han var så glad och nu är han så förväntansfull att efter sommaren själv bli fadder till en sexåring. Mitt första år som skolförälder är slut. Det har varit ett omtumlande och inte helt smärtfritt år. Stora N är inget geni när det gäller sociala relationer men han är oerhört klipsk och vetgirig så han ligger långt fram i läsning och matte. Nu är han säkrare i skolan och modigare. Vanan trogen så åkte vi alla till Smultronstället. Eller inte alla, jag fick ta Marcelos bil och då fick bara en hund plats så det var Pluto som fick stanna hemma den här 

Fina Michaela!

gången. Och underbara Michis följde såklart med. Gud vad hon har mognat och snyggare för varje år blir hon. Underbara Michaela. Under en hel timme uppdateradevi oss om det senaste. Skola, hem, killar, kompisar, hundar....you name it, innan vi bara hängde där vid kanalbanken. Jag sa att vi skulle försöka komma iväg på nåt tillsammans i sommar, om tiden passade oss båda. Jag vill gärna träffas oftare, men tiden och orken räcker inte alltid till för allt jag vill. Jag är trots allt glad över att vi har denna årliga date! 




Rebecca har slutat nian. Helt otroligt! Nu börjar hon gymnasiet till hösten. Andreas har tagit körkort till bil och nu häromdagen även till MC. Petra och Rebbe har fått sitt andra föl, en fuxhingst. Det är så mycket som händer runt oss och jag är inte riktigt delaktig längre. Men jag säger att jag kommer en annan dag när orken är större och sovtimmarna har tagits ikapp. Tills dess tar vi ett dopp i sjön, grilalr en köttbit och ser på när ungarna åker fyrhjuling!

Djurens dag

Stora N var så stolt när han dagarna innan avslutningen fick visa upp sin hund Pluto på skolans Djurens dag. Många hade med sej hästar, kaniner, hamstrar, katter och vandrande pinnar. Jag jobbade och kom lite sent så 

Stora N blev omsvärmad av förtjusta flickor på skolgården.

Pluto blev den stora attraktionen eftersom många djur hunnit åka hem. Både Stora N och Pluto skötte sej jätte bra. Jag satte mej en bit i från och lät min son ta hand om uppvisandet av has hund. Visst kollade Pluto lite oroligt efter mej ett par gånger, 

Pluto i mitten omringad av barn som ville klappa. Han trivdes!

men när han såg att jag var kvar lät han alla hälsa och klappa på honom utan att dra i koppel eller tycka att det var obehagligt. Jag tror han skulle bli en suverän vårdhund. Vi får väl se.....

Badtajm

 Vi var nere vid sjön och badade tillsammans ordentligt för första gången i år. Hundarna fick träna rejält på apportering och sök i vatten  medan jag samtidigt försökte fota.  Bobbo är super stabil i söket på vatten och dirrigeringar sitter som de ska. Pluto däremot gav upp väldigt lätt och jag insåg att linjetag och dirigeringar saknas i den träning vi hållt på med det senaste året. Vi prövade litegrann när han var yngre, men så blev det inte så mycket mer med det. Så det blir att öva på land! Är det något hundarna älskar så är det att vara lösa nere vid sjön. Och att apportera är ju höjden av lycka. Att göra det samtidigt är inga problem för killarna, så länge det är jag som gör det. Oftast är vi ensamma när vi kommer ner till vår badplats, vilket betyder att vi kan bada tillsammans hela familjen. Årets projekt blir att se om Pluto törs hoppa från bryggan. Nu känns det som om sommaren faktiskt är på väg!

 

  

Tillökning

Vi har fått lite tillökning här hemma på gården. Vi välkomnar Katja och Stella. Vi är glada och spända inför vad det nya ska innebära för oss i familjen. Katja är lite större än Stella men än så länge är båda lite taniga och små.

Stella

 Stella är ett körsbärsträd som föräntas pollinera sej själv och vi väntar frukt nästa år eller året därpå. Jag har länge drömt om ett eget körsbärsträd. När vi bodde i Karstorp hade vi de godaste bigaråerna, men träden var gamla och skruttiga. Jag letade efter bigaråer, men de var slut och jag fick försäkringar om att dessa körsbär var farligt goda. Jag hoppas verkligen det. Att få plocka en skål körsbär och ligga på alta, lapa sol och spotta kärnor.....UNDERBART! Mittimallan N ville också ha ett körsbär, så nu har vi fått som vi önskat!

Katja

 Katja har redan små kart på sej men hon behöver andra äppelträd som hjälper henne att pollineras. Så nu håller vi tummen att grannens träd är av rätt sort. Annars blir vi utan frukt nästa år. Då får vi köpa en sort som Katja kan bli lite förälskad i.  I vår familj äter vi grymt mycket äpplen och Katja ska vara av en lite tåligare sort som får friskt och knaprigt fruktkött. Det var Stora N som ville ha ett äppleträd och vad är väl en trädgård utan äpplen?


För två år sedan köpte vi Isabell, en hängsälg som vårt första träd för att prova och se om vi klarar det här med träd. Och det har ju gått strålande. Hon börjar bli riktigt fin. Så nu slog vi till och köpte två fruktträd.. Tanken var att vi skulle placera ut dem på tomten i går. Men det blev inte av, så idag ska vi hitta en bra plats för dem. Lagom långt från allting så det är lätt att klippa gräset runt men nära huset så att vi når med vattenslangen. Så välkomna Katja och Stella vi har länge väntat på att få en riktig trädgård och nu är ni här, som en del av vår dröm.

Börjar bli otålig

Varje dag kollar jag mejlen, drar en repa på Platsbanken, håller telefonen nära mej. Otålighet börjar bli mitt mellannamn. Jag har sökt en hel del jobb. Varit på intervju men efter det har det varit tyst. Alltför tyst. Ja, jag vet det har bara gått ett par dagar men jag vill hemskt gärna få lite svar nu...... Konstigt att jag kan vara så tålmodig när det gäller vissa saker och så grymt otålig när det gäller andra. Ansökningstiden har inte gått ut än på de flesta av de tjänster jag sökt, men jag vill ändå att det ska börja bli klart nu. Det finns speciellt en tjänst jag är intresserad av. Eller rättare sagt två egentligen. Det vore guld värt att få en av dem. Mestadels är det vikariat, men några längre tjänster har jag sökt. Men jag försöker i detta nu förlika mej med att jag inte kommer få svar före midsommar. Fyra hela dagar utan att folk jobbar, det är ju nästan skandalöst!


Problemet med tjänsterna jag sökt är att jag inte har de rätta kombinationenerna. De ska vara mycket engelska i år..... och engelska är ingenting jag har planer på att läsa. Hellre svenska. Gärna biologi. Absolut inte matte! Jag har lite matte men mest på grundläggandenivå. Inte på högstadienivå. Vad är det för fel på spanska/SO? Nej nu får jag släppa det för den här veckan. Nu ska jag njuta av solen idag. Jag ska städa tvättstugan och gräva ner träden som jag inte gjorde igår. Ta en sväng i skogen och gå ner och bada barn och hundar en sväng. Sedan känns det som att en sväng i min nya solstol på altan tilsammans med den ljudbok jag började lyssna på härom dagen  kan vara ett trevligt nöje. Men först frukost!

Ingela pushar mej att söka lösningar på hundspänningarna. Jag har idag bett om hjälp. Verkligen bett om hjälp, och det gör jag ju inte så ofta. Vi får väl se om bönerna besvaras..... jag önskar att att de gör det!

Ett Pluto-inlägg

 Pluto har haft sina toppar och dalar sista tiden. Vi har gått   

Aller visar Anette.

kurs, dels för Annika Aller - agility i slutet av maj och dels går vi lydnad för Ingela en gång i veckan. På nationaldagen passade vi på att gå fritt-följ kurs för att få ordning på friaföljet. Han får en hel del beröm. Han är rolig att träna med, vill mycket och försöker att vara till lags. Samtidigt är han ganska känslig och tar stort intryck på sinnesstämningar och om förväntningarna blir för höga. Tillsammans försöker vi utvecklas och jobba vidare mot målet att klättra lite i klasserna. Roligaste överraskningen var de fina loppen han presterade i agility under Annikas ledning. Jag fick med honom i svåra banor och han svarade på handlingen på ett sätt jag inte trodde var möjligt efter den korta tiden!

Sekunderna innan hundarna rök ihop.

Tyvärr hände även en tråkig incident på kursen. Bobbo och Pluto stod uppbundna bredvid varandra och Pluto taggade igång när jag var och fotade dem. Han trodde att det var hans tur att få köra. I upphetsningen blev det ett rejält slagsmål mellan hundarna och vi var fyra personer som försökte sära dem. Det tog ett tag innan vi förstod att det var fast i kopplena och när jag fick av Bobbos koppel upphörde grälet. 

Pluto fick ett skrapsår, Bobbo fick ett mindre punktsår i läppen men i tumultet blev jag biten när jag körde in näven i Plutos mun. För min del blev det läkarvård och stelkrampsspruta. Handen blev obrukbar i flera dagar och tanken på hur vi ska göra med hundarna började forma sej i min och Marcelo huvud. Vi är ännu inte på det klara vad vi gör. Beslut måste mogna. Efter det har började hundarna bråka häromdagen, men då var det lätt att sära på dem och allt var över på ett par sekunder. Igår morrade Pluto och stötte mot Bobbo som inte svarade för jag reagerade med 

Efter en veckas läkning var såren mycket mindre men fortfarande öppna.

att skrika till. Då sprang Pluto ut på tomten. Jag älskar mina hundar otroligt mycket och jag vill behålla dem båda två. Frågan är om det kommer att fungera i längden. Bobbo är värd en bättre ålderdom och Pluto behöver inte att vi går och vaktar på dem hela tiden eftersom han blir lite ledsen när han har höga krav på sej. I dagsläget gosar vi inte med dem samtidigt, de får inte vara i närheten av någon som äter eftersom det är i de lägena som de kan stöta sej med varandra. Det är svårt och det är smärtsamt. Den riktiga motivationen att göra någonting har liksom försvunnit. Vi har strukit oss från flera tävlingar och jag har ingen lust att träna agility eller freestyle. Så nu är det lydnaden som gäller ett tag. Och det är kanske bra, för då lär vi in en sak i taget.

Från frittfölj kursen för Ingela.

Pluto tävlade i lydnad klass 1 några dagar efter slagsmålet. Han har inte det bästa fotgåendet och det är något vi får slita med ordentligt, trots det tog han sitt första pris. Vi fick mycket nerdrag på poäng eftersom jag föll i gamla mönster och gjorde dubbelkommandon med kroppen, men vi fick drygt 167poäng och gränsen går vid 160. Vi kom delad fyra i resultatlistan. Så jag är nöjd. Nu lämnar vi klass 1 bakom oss och tränar för klass 2. Vi är inte där på långa vägar men kanske, kanske om träningen går bra, att vi kan starta till hösten. Tills dess ska jag besluta om han ska få följa med på semester med ungarna eller inte. Om förkylningarna går över och det är soligt drar vi nästa vecka.

Pluto är en underbar hund som har potential att prestera bra i allting som inte inkluderar hans näsa. Får man träna i lugn och ro tror jag att han kan bli lydnadschampion,(han är blandras så champion blir han inte, men motsvarande) få tre diplompoäng i klass tre i freestyle och HTM och prestera bra i agility klass3. Om man skulle vilja tror jag också att han skulle bli en utmärkt vårdhund, som planerna har varit att utbilda honom till. Nu får vi se hur det blir. Vi måste veta om han stannar hos oss först innan vi går vidare.

Till vardags ignorerar hundarna varandra mest nu. Bobbo gjorde någon lekinvit häromdagen och när de varit ifrån varandra dunkar de alltid varandras nosar in i den andres när de träffas och viftar på svansarna. De äter bredvid varandra och jag kan kasta boll åt dem samtidigt, men barnen får inte göra det. Det är svårt att veta. Jag räknar med att ha kvar Bobbo minst två år till och frågan är om jag kan få dem att sluta gräla och leva i harmoni. Nån som har bra tips?

Vaknar. Sträcker på mej. Blundar. Lyssnar. En liten kropp kryper nära, nära. Får en kram. Andas. Slappnar av.
DET ÄR SOMMARLOV!

Hemma i mitt hus

Nu är jag hemma där jag hör hemma, med mina två fyrbenta killar, mina triss-ungar, med min Marcelo. Hemma i det grå huset nära sjön med den stora TV-apparaten, stegen till övervåningen och det nyklippta gräset. Jag är långt borta från storstadspulsen, långt borta från fest och alkohol, långt borta från elaka blickar och falska leenden. Jag hör hemma här. Här ute bland surrande flugor och sjungande fåglar. Efter en hel dag som den här kan jag verkligen njuta av att vara hemma bland de mina. Jag älskar tystnaden här ute och jag avgudar mina barn. mina skrikiga barn, mina skitiga barn, mina skrattande barn, fyllda med hyss och vild glädje. Jag älskar Marcelos glädje, hans lysande ögon när han ser på mej, leendet när han vaknar och känner min doft. Större kärlek går inte att få. Han vill ha mej. Han vill verkligen det. En fantastisk känsla!


Här hemma i huset, fyllt med liv och rörelse, omsluten av stillhet och ro ska jag nu få spendera mina timmar den här sommaren. Jag har sommarlov nu. Nu får jag vara med dem jag älskar allra mest och hitta på vad som än faller oss på. I morgon ska jag få göra en ny bekantskap. Lilla Edith. Det ska bli spännande. Jag ska få gå p utvecklingssamtal för tjejerna, trots att vi redan gått på semester. Jag har läst omdömmena. En ängel och en med små horn...... Samtidigt är jag glad för att de ser min minstas positiva sidor trots att de skriver att hon utmanar de vuxna, hittar på upptåg som hon inte får och använder strategier som att ignorera de vuxna eller att skrika. De ser ändå potentialen i hennes sprittande kropp. Hon kommer att bli bra. Precis som de andra två. Hon har det i sej. Det tar bara lite längre tid. min älskade Lilla N. Jag kan inte leva utan hennes närhet, kramar, pussar och enorma kärlek. Hon har mej i sin fick och jag är totalt hjälplös när hon avfyrar sitt leende.


Jag ser fram emot den här sommaren. Nu ska jag återhämta mej. Hitta min inre glädje och plocka fram mina styrkor. Jag ska banne mej vila!

GRATTIS INGELA TILL FIN SM PLACERING!

Bild tagen från Team Ingela-facebook grupp från SM 2010

Jag vill  bara passa på att gratulera Ingela till topp tio placeringen i SM i lydnad idag. Om fåglarna viskat rätt är det på en nionde plats som hon till slut hamnade på. Jag är så stolt att hon är "min" instruktör och hjälper till att bråkar runt i min hjärna och mitt sätt att träna. Jag utvecklas så otroligt mycket vid varje tillfälle och hon får mej att höja mina egna ambitioner. Så ett supergrattis till din SM-helg och den fina placeringen. DU ÄR VÄRD VARJE FIN PLACERING DU KAN KAN ERÖVRA!


För er som inte vet om det är Ingela en fantastisk hundmänniska som verkligen vet hur man aktiverar sina egna hundar. Hon jobbar med positiv attityd och lustfyllt lärande. Hon är suverän som instruktör och har alltid tips och idéer på hur man själv ska förbättra sina framgångar. Tack vare henne har jag avancerat i klasserna i lydnad med  Pluto, trots att han knappt är redo. Nu satsar vi på att klara nästa klass nångång under hösten. Med hennes grundliga lydnad kommer han ha alla förutsättningar för att nå elitklass och göra bra ifrån sej såsmåningom. Tack Ingela för att du hade en plats för mej hos dej!